Det påstås av en överväldigande majoritet kosmologer att alla upplevelser i livet är karma. Denna syn har satt sig så hårt fast att man kan tala om en suggestion eftersom man då bortser från följande analyser och berättelser, min fetstil:
"Okkultisten’s förföljelse av mig och min Sak kan således inte bli den "dåliga karma", som jag enligt herr Johnsens mening har till godo, utan utgör bara den slags obehagligheter jag på förhand helt medvetet hellre utsätter mig för än att lägga min Saks makt mer eller mindre i händerna på människor, som ännu inte har "funnit sig själva", och därmed utsätta dem för ett ansvar som de är alltför omogna till att bära!" (Martinus brev till Helmer Fogedgaard: Köpenhamn F. Den 15/4 1944, ur Kurt Christiansens biografi över Martinus liv)
"Att vårt andliga arbete har kunnat uppvisa en sådan framgång beror naturligtvis endast på den hundraprocentiga andliga medvind från Försynens sida, som min sak har varit välsignad med ända från sin allra första början. Från fysisk sida har saken i verkligheten inte mött annat motstånd än några enstaka hundskall i fjärran. Men sådant kan aldrig bli karma för den utvecklade människa, som vaken dagsmedveten lever i de eviga fakta, ansikte mot ansikte med den evige Fadern." (1921-1946 Tankar på tjugofemårsdagen av mitt andliga arbetes födelse; Martinus)
"Det lidande som Kristus påfördes var inte karma. Han behövde inte det lidandet, eftersom han för länge sedan var kosmiskt vuxen eller fullkomlig. Han tog frivilligt på sig detta lidande..." (Kosmos 3/04 , "Den nya kulturen")
"Finns det inte exempel på, hur förare av bilar eller andra fortskaffningsmedel rent av fått själsliga sammanbrott i situationer, där de med sina fordon kommit att lemlästa eller döda andra människor, ehuru skulden till olyckan alldeles uppenbart legat till hundra procent på den förolyckades sida? […] Vi ser alltså här, att för den sympatiskt eller kärleksfullt inställde individen kan inte ens det förhållandet, att han fysiskt sett uppenbarligen är helt utan skuld, förhindra en mer eller mindre påtaglig kris eller sorg över att han blivit det utlösande redskapet för sin nästas olycka. [...] Samvetskval är alltså detsamma som förnimmelse av "ånger" och "skuldkänsla" för det obehag eller lidande man åsamkat sin nästa. Man känner sitt handlande som en begången "synd" eller "orätt" mot nästan. Denna känsla låter sig inte väsentligen ändras genom medvetandet, förklaringen eller övertygelsen att man är oskyldig. […] Det mycket kärleksfulla och därför mycket "skuldmedvetna" väsendet kan inte lugna sig med denna blotta vetskap om kosmisk oskuld." (Kapitel 14 i Bönens mysterium)
"Men den som mentalt sett nödvändigtvis måste stå utanför flertalet eller "flocken", ja, som kanske befinner sig alldeles ensam inför dess massuggestion, har ett helt annat behov av en fast "tro" eller ett absolut "vetande" bakom sin viljeutlösning och sitt uppträdande. Han måste vara helt annorlunda garderad i sin egen moraliska synpunkt och sitt individuella framträdande, om han inte skall kvävas av de gängse auktoriserade traditionernas famntag. Och det är alltså med tanke på dessa, en ny kulturepoks, ett högre utvecklingsstegs pionjärer, som föreliggande analyser är nödvändiga." (LB st.1251)
”Ja, att tillhöra dem som är i första ledet i vandringen ut ur ”flockens”, allmänhetens eller samhällets gamla vidskepliga men auktoriserade traditioner och vedertagna lagar om ”skick och bruk”, om vad man bör tro och tänka, om vad man bör säga och göra i den ena eller andra situationen, detta är inte alltid smärtfritt. Men det är inte så märkvärdigt. Det är uteslutande pionjärerna som måste anlägga ”flockens” framtida mentala väg. Det är de, som skall avlägsna övertrons starka försteningar och klippblock och bana väg genom årtusendens hävdvunna traditioner, seder och bruk. Det är de, som måste bli föremål för den okunniga ”flockens” trångsynthet och därav födda indignation och onda eller kärlekslösa kritik, hätskhet och förföljelse. Men tack vare att dessa väsen är ett med den gudomliga viljan eller framtidsplanen för ”flocken” eller allmänheten, varigenom de är totalt oavhängiga av andra väsens trångsynthet och förföljelse, så banar de stadigt och säkert väg för flocken, ut över alla hinder, framåt och uppåt mot de solljusa höjder, varifrån man, ”ett med Fadern”, har den fulla utsikten över livets panorama, himmelriket, där man är ett med evigheten, oändligheten och allmakten.” (LB st. 1256)
”Att tro att ”Adam” i paradiset var en ”man” eller ett ”hankönsväsen”, det är en vanföreställning som endast har kunnat vinna insteg och anslutning genom maskulina profeter, vilka i en alltför dominerande grad hyllade sitt eget köns väsen som skapelsens herre, åt vilken ”kvinnan” egentligen bara var skapad till att vara slavinna. Vad skall man säga om haremskvinnan? Är hon inte helt och hållet slav i fråga om sitt sexuella poltillstånd eller sin kvinnliga natur? Vilken frihet har hon där? Har inte ”kvinnan” under årtusenden hållits nere i okunnighet, sexuellt slaveri och ringaktning av det så kallade ”starka könet”, som genom sin maskulina, kroppsliga överlägsenhet eller styrka i förhållande till ”kvinnans” fysiska, kroppsliga tillstånd hade lätt att bli den dominerande? Och är det månne inte denna dominans som bär skulden till att ”Evas skapelse” endast framställts som en händelse till ”mannens” fördel – alltså en dåraktighet som är skriande osann och så långt borta från verkligheten som den överhuvud kan vara. Tron att ”Adam” i paradiset var en ”man” eller ett ”hankönsväsen” är alltså en vanföreställning och en självdyrkan som ett långt senare väsen föll offer för, nämligen den till ett ”hankönsväsen” omskapade ”Adam” eller det väsen som i dag dominerar över det fysiska planet såsom ”mannen”.” (LB st. 1709)
Låt oss nu göra en andligt-vetenskaplig analys av den för tiden framvällande massrörelsen som fått namnet #metoo och analysera vad det är vi ser. Är det karma dessa modiga kvinnor berättar om eller är det något annat? #metoo består av kvinnor och flickor över hela världen inom alla yrkesgrupper och alla åldrar som vittnar om systematiska sexuella trakasserier och övergrepp utförda av män, och i något enstaka fall av homosexuella kvinnor.
Fakta i korthet från #metoo:
Andligt-vetenskapliga reflexioner:
"Ödesvedergällningen eller karman är ju en "spegelprincip", vilken - om inget annat ingriper - i ens eget öde utlöser en absolut exakt återgivning av det man själv befordrat i andra väsens öde. Om man förtrycker ett annat väsen eller berövar det något av dess frihet, måste sålunda denna utlösning ovillkorligen åstadkomma ett motsvarande förtryck och frihetsberövande i ens eget öde. Man kan inte återgälda eller ersätta ett förtryck eller frihetsberövande, som man utsatt ett annat väsen för, med något slag av sjukdom eller kroppsligt obehag i ens eget öde. Vad skulle väl ett sådant obehag kunna gagna det andra väsendet? Och på vad sätt skulle det gagna en själv i den givna situationen?" (Livets Bog st. 1262)
Jag skrev 2016 artikeln Polförvandlingen som kosmisk kemi där jag lägger fram en analys av de bakomliggande orsakerna till det #metoo kvinnorna nu berättar om. Essensen i artikeln är att det är polernas dynamik som skapar all den friktion som kvinnorna upplever som trakasserier och detta är väsensskilt från karmalagen. När vi invecklar oss i den fysiska världen avsäger sig hälften av oss den maskulina polen och förvandlas till kvinnor, vilket sker helt automatiskt och växlar vartannat spiralkretslopp. Effekten på den feminina halvdelen är att den utåtriktade styrkan försvinner och begäret efter att underordna sig en beskyddande makt uppstår:
”Med den "maskulina polen" förstår vi här alla sådana tankar som är uttryck för begär efter,
eller sådana medvetenhetsfunktioner som verkar befordrande för styrka och makt. Därför måste sådana väsens medvetanden redan av naturen vara fientligt stämda mot likasinnade väsen, d. v. s. väsen av deras "eget kön", ty dessa har ju samma begär eller medvetenhetsinställning och är alltså födda konkurrenter eller rivaler om herraväldet och makten. "Maskulina" väsen eller "hanväsen" i renkultur är sålunda "speciella stridsväsen".” (LB st. 829)
”Som uttryck för den ”feminina polen” framträder alla sådana tankearter och medvetenhetsfunktioner som befordrar lyckoförnimmelse genom känslan att vara beskyddad, att stå i gunst hos ett överlägset maktväsen. Att ett feminint väsen också av naturen är skapat att vara mer eller mindre fientligt sinnat mot sina likar eller sitt ”eget kön”, detta kan också betraktas som självklart. Ty dessa väsen är liksom ”hanväsendena” inbördes rivaler. De egenskaper som de är födda till att beundra och som utgör hela deras livslycka, finner de ju inte särskilt mycket av hos sitt ”eget kön”. (LB st. 830)
När kvinnans maskulina pol åter börjar utvecklas till full styrka på hennes väg ut ur den fysiska världen krockar den med mannen maskulina pol om herraväldet över kvinnans egen kropp, vilken är föremålet för mannens maskulina pols sexuella begär och äganderättsbehov. Hela #metoo rörelsen är tusentals kvinnors maskulina poler som ropar i kör att nu är det stopp! Från och med nu är kvinnans kropp hennes ägodel och ingen annans. Hennes polförvandling leder henne vidare mot I-människotillståndet:
”I-människan är därför inte ett väsen som till synes framträder som en kvinna i en manlig organism eller som en man i en kvinnlig organism. Hon är visserligen mycket nära det stadium, där polerna är jämställda, men de feminina och de maskulina anlagen är här mycket naturligt organiserade och kommer blott till användning på de för dessa anlag speciellt bestämda fälten i psyket eller medvetandet. Vi finner därför att I-människan kan vara mycket maskulint betonad i vissa situationer, där det krävs en stark hand eller stor myndighet, samtidigt som hon kan vara lika starkt och fullkomligt feminint betonad i de speciella situationer, där det krävs en mycket känslig, mjuk och varsam hand. I-väsendets medvetande spänner alltså över ett väldigt register av maskulina och feminina tangenter. Det kan i humana, moraliska skaparprocesser uppvisa en oräddhet och en genomförd viljeakt som i fasthet och orubblighet inte kan övertrumfas ens av den mest maskulina man, samtidigt som det i samma processer kan mildra situationer och avlägsna alla farliga, skarpa mentala kanter och flisor med en smekande hand som i hjärtevärme stundom överglänser en moders kärlek.” (LB st. 1884)
Kvinnan behåller sin mjuka feminina pol i de situationer där det behövs men växlar över till sin maskulina pol när det behövs makt och myndighet. Det gör det i särskild grad när hennes integritet är hotad av en maskulin man som försöker våldta henne. #metoo rörelsen är polförvandling i praktisk verklighet som utspelas framför våra ögon. Med sina maskulina poler samlar kvinnorna modet att berätta sanningen om övergreppen trots att de tar en stor risk när de trotsar makten från de maktmissbrukande männens maskulina poler. Många kvinnor har fått hot om att de aldrig ska få jobba i branschen mer men de berättar ändå. I de fall då en homosexuell kvinna har utfört sexuella trakasserier är det hennes maskulina pol som fått alltför stark utveckling på bekostnad av hennes feminina. Hon är i själva verket en maskulin man i en kvinnas kropp. Hon känner därför samma maktbegär som en maskulin man gör i sin manskropp och samma sexuella begär efter kvinnor som denne gör.
Och om denna friktion i polförvandlingen hade varit kvinnornas karma hade den upphört för länge sedan. Detta eftersom karma upphör direkt när man upphör att begå den handling som skapar karmavågen. Kvinnor begår som kollektivt släkte inte systematiska våldtäkter på män, eller på andra kvinnor för den delen. Det dokumenterar all statistik och all historia. De har alltid tagit emot och tystnat i den skam en sådan upplevelse skapar och inte vågat berätta av rädsla för att de skulle vara den enda som blivit ”skändad” med efterföljande social stigmatisering. Vilken man skulle vilja ha en våldtagen kvinna? #metoo kvinnorna talar om att det viktigaste för dem är att tystnadskulturen brutits och skammen läggs på mannen istället. De känner att de tar tillbaka makten över sig själva. Det är den maskulina polen som talar i dem.
Och eftersom de sexuella trakasserierna inte upphör så länge de är tysta, tar emot, accepterar och lider i ensamhet utan upphör först när de ställer sig upp i sin fulla längd och ropar med en röst: Nu är det nog! så är detta ett bevis för att det inte handlar om karma. Karma upphör av sig självt när man inte begår en handling. Friktion i polförvandlingen upphör när kvinnans maskulina pol säger stopp. Dessa två typer av skeenden är väsensskilda.
Vissa kosmologer är så förstenade i sin uppfattning, att alla upplevelser är karma, att de inte ens tillåter ovanstående analys av sakfrågorna i öppen diskussion. Jag har själv personligen fått besked om att jag inte är välkommen på vissa nätforum om jag tar upp ovanstående analys, men om jag ”rättar till” mina tankar är jag välkommen. Men jag kan inte ändra mina tankar och analyser som jag upplever som så självklara av de verkliga förhållandena bara för att passa in i en viss grupp. Då går jag hellre min egen väg. Och jag känner heller inte något behov av att delta i några grupper. Alla kosmologer läser med sina egna erfarenheter och har man olika erfarenheter läser man olika saker i Martinus texter och detta gap går inte att överbrygga med diskussion, endast genom att alla får samma erfarenheter i livets direkta tal.
Jag kan ha fel i ovanstående analys men jag går hellre fel av egen kraft på min egen väg än att låta mig ledas fel av någon annan. Och det kan mycket väl vara så att jag har rätt analys och då leder vägen framåt och uppåt medan de andra går vilse och får skörda fler bittra erfarenheter på den andliga vägen. Detta får framtiden utvisa.
Jag uppmanar alla att tänka själva, tolka Martinus texter utifrån egna erfarenheter, använda logik och att inte tillåta för sig själv tabubelagda ämnen som inte får diskuteras. För den som söker sanningen för sanningens egen skull finns inga tabun.