#metoo!

Jag levde sambo i tre år i början av 80-talet med en man som visade sig ha stora maktbehov och vilja till kontroll över sin omgivning. 
Han var klinikchef på min arbetsplats, fritidspolitiker och en otroligt charmerande man - utåt. 
Men i hemmet förvandlades Dr. Jekyll efter en tid till Mr. Hyde. Hans vilja och ord var lag. Min energi gick ständigt åt till att pejla in hans sinnesstämningar från ena stunden till en annan. Den kunde växla från lugn till ilsken på en sekund. Varför? Det gick inte att utröna.

På arbetet visade han aldrig något. Där var jag hans medarbetare och nära assistent. 
Ingen märkte alltså något, för han kunde ringa en läkarkompis som kunde sjukskriva mig utan att ha sett mig utifrån min sambos påhittade sjukdomsorsak. Dvs. han ljög ihop något när han varit för "hårdhänt". Och gråtit och bett mig om förlåtelse, att det aldrig skulle hända igen. 
Han var också en man som krävde att få tillfredsställt sina sexuella behov i tid och otid. Och om han inte fick sin vilja igenom blev han förbannad och då haglade okvädningsorden. Man var en ”jävla subba” eller ”hora” och en massa andra nedlåtande kvinnliga attribut.

Ju snällare och tystare jag blev, desto elakare och mer hånfull blev han. Det har jag förstått först efteråt, för när man är mitt uppe i eländet kan man inte få rätsida på varken det ena eller det andra, för man förlorar sitt självförtroende helt med en man som kör ner en fullständigt i botten med känslomässig psykisk misshandel. Och han ser noga till att krympa ens livsutrymme genom att i smyg stöta bort både ens familj och vänner med lögner och förtal. Ingen av dem hörde av sig till slut. Jag blev mycket sjuk av relationen och tappade helt livsviljan. Jag kände skam och sorg över detta fatala misslyckande. Jag trodde ju på vår ”kärlek” från början och att den skulle bestå livet ut.

Till slut började jag tala om för en läkare vad som hände och fick hjälp och styrka nog att ta mig ur relationen. 
När jag berättade för sambon att jag skulle flytta ansåg han att då kunde han ju göra vad han ville med mig och så försökte han att våldta mig. Han tog stryptag och jag fick tyst kämpa med all den styrka jag kunde uppbåda för att försöka bli fri. Jag kunde inte skrika för jag ville inte att min dotter som sov i rummet intill skulle vakna och bli rädd.  

Efter vår separation blev han ynklig och sjuk, en vandrande martyr som tyckte synd om sig själv. Men han fortsatte med sitt maktmissbruk och krånglade med allt från bodelning till våra ekonomiska förehavanden i flera år. Jag var tvungen till slut att gå till Tingsrätten för att få till ett avslut på hans undanhållning av de huspengar som tillhörde mig, vilket han godkänt och undertecknat hos advokaten vid vår separation.

Och han som bedyrade mig alltid hur högt han älskade mig! Och gjorde det även många år senare; att jag var den enda kvinnan han verkligen hade älskat! 
Är det kärlek när man tar fel på sin sambo och en dörrmatta eller madrass? Nej!

Han hade flera kvinnor efter mig, som han behandlade likadant. Har jag hört. När den sista lämnade honom gick han till vedboden och hängde sig. Han kunde inte leva ensam med sig själv, sa han en gång till mig när han hade hittat en ny kvinna efter mig. Han behövde tydligen någon att plåga, för att inte behöva möta sig själv.

Till kvinnor som på minsta lilla sätt känner av manligt förtryck i hemmet — vare sig det är fysiskt eller psykiskt — vill jag säga: GÅ! DET ÄR INTE KÄRLEK!!! GÅ OAVSETT VAD SOM HÄNDER! BE NÅGON OM HJÄLP! TALA ÖPPET OM DET! DET ÄR INTE DITT FEL! OCH DET ÄR INTE DIN SKAM, DET ÄR HANS SOM FÖRTRYCKER OCH MISSBRUKAR SIN MAKT ÖVER DIG!

Uppdatering 2018-01-02 med nytt upprop: #bortabrahemmavärst – över 700 kvinnor i upprop mot sexuellt våld i hemmet Och märk väl, denna statistik kommer från en sluten grupp på FaceBook, så man får anta att siffrorna skulle mångdubblas om alla kvinnor i Sverige skulle tillfrågas! Mer: #metoo:bortabrahemmavärst

Det är därför glädjande att det finns några män som förstår vad som pågår. Mansforskaren Lars Jalmert säger:

"Skev kvinnorsyn bäddar för förtryck och övergrepp

[…] Maskulinitetsnormen och skev kvinnosyn bäddar för förtryck och övergrepp […] Alla de här männen utövar makt och de är rädda att förlora makt. Det kan bero på självkänsla eller mycket annat."

Ja, det andra är en flertusenårig missuppfattning om att mannen är skapelsens krona och kvinnan hans undersåte och ägodel:

"De uppfattar att de har rätt till makt över kvinnor, det är utgångspunkten, säger Lars Jalmert, mansforskare och professor emeritus vid Stockholms universitet."
https://www.expressen.se/nyheter/-de-tror-att-de-ar-oantastliga-/

Det är inte bara på det sexuella området mannen anser sig ha rätten att dominera över kvinnor utan även på det mentala. Åsiktsförtryck och kvinnohat är den vanligaste formen av trakasserier på nätet. Man skjuter gärna fegt sina giftiga pilar och kvinnosyn från sina dolda positioner bakom en skärm. Jag vet, för jag har precis lämnat ett sådant Martinus (!!!)-forum där män med den ena mungipan påstår sig stödja #Metoo-debatten, men med den andra mungipan skriker ut sin maktfullkomlighet. Man får nämligen enligt dem räkna med att få sig ”käftsmällar” på deras forum, dvs. hån, spott och spe och personangrepp om man lägger fram det maskulina maktmissbruket som ett mansproblem, vilket det nu vittnas om från tusen och åter tusentals kvinnor i Sverige. Och den övriga världen.
Och detta på ett forum som skall informera om Martinus kosmologi och nästakärlek, vilket även skall innefatta halva jordens befolkning, dvs. kvinnorna. Som enligt Martinus har blivit föraktfullt behandlade av de dominerande maskulina maktväsendena, som fortfarande tror sig vara ”skapelsens herrar”. Hade han på något sätt ansett att det varit eller är kvinnors karma att bli behandlade på det sätt som fortfarande pågår hade han aldrig skrivit detta försvarstal där han pekar ut den maskulina mannens självdyrkan som orsak till det som sker. Kvinnor kan inte våldta män, och det behöver de inte heller. För varje kvinna vet att det räcker att man blinkar lite så är de flesta män villiga. De män som begår dessa handlingar är enligt Martinus:

"De är alltjämt de väsen, som representerar den dräpande principens högadel.”

Och:

"Att tro att 'Adam' i paradiset var en 'man' eller ett 'hankönsväsen', det är en vanföreställning som endast har kunnat vinna insteg och anslutning genom maskulina profeter, vilka i en alltför dominerande grad hyllade sitt eget köns väsen som skapelsens herre, åt vilken 'kvinnan' egentligen bara var skapad till att vara slavinna. … Har inte 'kvinnan' under årtusenden hållits nere i okunnighet, sexuellt slaveri och ringaktning av det så kallade 'starka könet', som genom sin maskulina, kroppsliga överlägsenhet eller styrka i förhållande till 'kvinnans' fysiska, kroppsliga tillstånd hade lätt att bli den dominerande? Och är det månne inte denna dominans som bär skulden till att 'Evas skapelse' endast framställts som en händelse till 'mannens' fördel - alltså en dåraktighet som är skriande osann och så långt borta från verkligheten som den överhuvud kan vara. Tron att 'Adam' i paradiset var en 'man' eller ett 'hankönsväsen' är alltså en vanföreställning och en självdyrkan som ett långt senare väsen föll offer för, nämligen den till ett 'hankönsväsen' omskapade 'Adam' eller det väsen som I DAG DOMINERAR över det fysiska planet såsom 'mannen'.” LB 1709 (mina versaler)

Den attityden lever kvar än idag år 2017 bland majoriteten av världens män. Skammen är deras.

Mer om "Om våldtäkter polförvandling och karma"