Mars månad och tiden runt påsk verkar vara en dynamisk tid full av händelser. 

Igår, den 8:e mars, firade "Internationella kvinnodagen" 100 år. Den föddes i Folkets Hus 1910, på Jagtvej 69 i Köpenhamn, och började firas året därpå, 1911.

Firardatumet varierade under de första åren, men kvinnodagen fick stor genomslagskraft. Först 1922 fastställdes datumet för hela världen till den 8:e mars vid den andra internationella kvinnliga kommunistkonferensen i Moskva. 

Igår, på internationella kvinnodagen, var det 30 år sedan Martinus gick bort från den fysiska världen - den 8:e mars 1981.

Den 24:e mars är det 90 år sedan Martinus var färdig med sin andliga invigning, märk väl på Jagtvej 52A i Köpenhamn, och som han anser vara hans "Saks" födelse.

Detta skedde 1921, ett år innan man utsåg den 8:e mars till internationell kvinnodag. Vilket sedermera blev den dagen Martinus gick bort från det fysiska.

Det finns inga tillfälligheter. Ett bättre manifest av Försynen kan väl inte väljas än att låta Martinus, ett fullkomligt väsen med den maskulina polen och den feminina polen i balans inom sig, lämna jorden på en dag som symboliserar och firar det viktiga även i det feminina. Halva jordens befolkning är kvinnor. Som nedvärderas av patriarkatet till att vara andra klassens medborgare. Det feminina står inte högt i kurs ännu. Men det kommer. Och ingen man kommer att bli fullkomlig förrän han börjar förstå den feminina polens natur, som han måste balansera upp sin maskulina natur med - inom sig.

Folkets Hus på Jagtvej 69 blev sedermera det omdiskuterade "Ungdomshuset" med veganresturang m.m. och revs ned, 110 år efter att det byggts, mellan 5 - 8 (jodå!) mars 2007.

Tala om att Jagtvej sett både det ena och det andra födas och "dö". Och med märkligt sammanfallande datum och tidsintervaller.

Martinus berättar själv om sitt elddop 1921 i "1921—1946 Tankar på tjugofemårsdagen av mitt andliga arbetes födelse", Kosmos 4-5/83:

"Kära vänner!
Som ni redan vet är dagen idag, söndagen den 24 mars, en märkesdag i mitt liv. För 25 år sedan var den 24 mars en skärtorsdag. Att denna dag således blev en märkesdag i min tillvaro beror på att jag på denna dag upplevde avslutningen på en hel serie av mycket egendomliga upplevelser som jag under de närmast föregående dagarna hade varit engagerad i. Då dessa upplevelser i någon grad överbelastade hjärnan och nervsystemet, åstadkom de mycket starka smärtor i ifrågavarande organ. Ifrån dessa smärtor blev jag befriad just denna skärtorsdag. Och först då dessa var avlägsnade kunde jag gör ja att vaket dagsmedvetet koncentrera mig på de psykiska upplevelser, jag således under de föregående dagarna hade genomgått. Som ni kanske redan vet av min lilla bok "Kring min missions födelse", bestod dessa upplevelser i ett slags "elddop". Dessa upplevelser var naturligtvis uteslutande avsedda för mig själv personligen och skulle inte kunna ha något som helst intresse för andra människor, om de inte just kom att avslöja sig som det utlösande momentet för den kunskap, Gud givit mig i uppdrag att överbringa till mänskligheten.
[…] Som förut nämnt var de stora psykiska upplevelser, som blev det utlösande momentet för hela mitt andliga arbete, huvudsakligen avslutade den 24 mars 1921."

Och i artikeln "Den nya kulturen" av Martinus Kosmos 2004 nr 3. Artikeln är baserad på en bandupptagning från söndagen den 26/3 1978, där Martinus talar för huvudsakligen unga människor under påsk- och arbetsveckan på Terrassen i Martinus Center, Klint:

"Saken hade födelsedag i fredags [red. anm. 24/3 1978], den blev då 57 år gammal. Då var det 57 år sedan jag hade min kosmiska upplevelse, och ända sedan dess har jag haft fullständig gudskontakt. Jag gör inte något som jag inte får impulser om. Jag måste ha impulserna från ovan, om jag skall göra det eller det. Även om det ser tokigt ut så gör jag det, och senare visar det sig vara riktigt."

Mer om Martinus elddop, citat från hans bok "Kring min missions födelse" och Om kosmiskt medvetande i korthet.
Marja

© 2011 Marja Silverfall All Rights Reserved