Det finns en berättelse i "Martinus Erindringer" (tror jag det var) om att Martinus blev rånad på sin klocka en sen kväll av några unga "ligister". Han sa att om ni behöver den bättre, så varsågod och ta den.
Men något märkligt hände. De kom tillbaka och gav tillbaka klockan till Martinus! Varför? Jo, det var inte Martinus öde eller karma att bli av med klockan för han skulle aldrig i sitt liv kunna stjäla något själv. 
Han skickade t.o.m. sina biljettpengar till spårvagnsbolaget när han av någon anledning, som inte berodde på honom själv, inte hade kunnat betala för sin resa.
Pojkarna fick också en slags karma- eller ödeslindring i och med att de ångrade sig.

Vi blir ju bara beskyddade i den mån vi beskyddar andra, och jag såg en gång ett "fejkat" rån på en gågata i TV, för att de ville se hur omgivningen reagerade på rånet. Den enda som reagerade av alla de människor som passerade, och hade civilkurage nog att ingripa, var en liten och späd gammal dam som gick fram och började banka på rånarens rygg med sitt paraply! . Det var minsann en "Mutter Courage" det!

Marja