I den debatt som nu pågår på olika fora har man börjat ge röster för att det är väl självklart att man måste kunna rätta fel i Martinus verk och modernisera hans gammaldanska texter. För vem blir väl inspirerad av att läsa böcker på gammaldanska, menar man. Nej, då skulle man minsann lägga ifrån sig en sådan bok direkt och läsa annat.

Ingrid Okkels, som var mycket nära vän med Martinus, har berättat för många om Martinus oro för sina efterlämnade texter.
Han var mycket bekymrad, speciellt när han blev äldre, över hur hans verk skulle bevaras. Och hur det skulle kunna undvikas att Institutet ändrade i hans verk. Trots att han gång på gång bett om att detta inte skulle ske.
Martinus var väl medveten om att många upplevde hans sätt att skriva som ”gammaldanskt” och att de menade att detta skulle vara ett problem. Men Martinus enda bestämda svar var att då får man ju man lära sig gammaldanska. Det var inte tal om att andra skulle bestämma eller blanda sig i hur han skulle formulera sig.
Det finns fler som har hört samma sak från Martinus och han var mycket bestämd över att det ”inte fick ändras ett enda komma ens”.

Det som slår mig när jag läser alla dessa ”bättre vetandes” kommentarer på olika debattforum är att alla tycks glömma bort, eller faktiskt ignorerar, att det är Martinus Sak och att det är han som borde vara auktoriteten i hur hans efterlämnade verk skall hanteras. Att det är hans direktiv man skall läsa och följa. Det är ju höjden av arrogans och högmod av hans efterföljare att de utan respekt börjar ändra i något som Martinus har uttalat gång på gång under en massa rådsmöten att det får inte ändras någonting i mina verk, PUNKT SLUT.

Varför vill man inte höra på vad Martinus har sagt? Ja, på det svarar den kosmiskt medvetne bäst själv. Det är ju så, enligt Martinus, att så länge människan fortfarande älskar att bara höra sin egen röst är denne inte mottaglig för hans analyser.
Och det har jag märkt är fallet, mer än en gång. Den inställningen är utbredd på de flesta s.k. Martinusforum. 

Det har ingen som helst betydelse för den verkligt hungrige sanningssökaren om en bok är skriven på gammaldanska eller nydanska. Hen förstår den mycket väl om hen inte retar sig på språket, för det mesta står faktiskt underförstått mellan raderna!

Och se på engelskan Mary McGovern! Hennes önskan var så stark att kunna läsa allt direkt från Martinus hand på originalspråket, så hon flyttade till Danmark och lärde sig danska. Och det verkar inte ha varit några problem för henne att förstå Martinus gammaldanska, för hon har i decennier översatt gammaldanskan till engelska utan större problem. Så om danskarna själva inte förstår att läsa på sitt eget språk, så är det ju hur lätt som helst för dem att lära sig gammaldanskan, de har ju redan fått modersmålet med med modermjölken! Kan en engelska lära sig gammaldanska, så kan väl en dansk! Hur svårt ska´de´va´? Och svenskarna, varför gnäller de över gammaldanskan? Läs på svenska då, vetja, och var tyst och glad!
Själv kunde jag inte förstå ett enda ord danska när jag första gången åkte till Klint 1995. Nu läser jag danska obehindrat och förstår danskarna utan större problem. Man lär så länge man lever. Det är bra för hjärncellerna med lite språkgympa varje dag! Man blir inte hjärnsenil lika fort då!

Och jag föredrar också bibelöversättningen från 1917. Jag tycker att moderniseringen av språket och därmed också ändringar av ord i texten förstörde min förståelse av innehållet. Så kan de´va´!

Marja