Jag hade läst en förkortad version av Niebelvangs manuskript i ett gammalt Kosmos, och på Terrassen stod vi en gång, år 1998, och samtalade om brevet som Niebelvang hade skrivit till Krishnamurti. Då sa Ole Therkelsen att det var Martinus som hade skrivit ett brev till K. Ole hade själv läst det och det fanns arkiverat på Institutet. Han funderade också över om man skulle leta fram det och publicera det. 
Jag minns att jag blev förvånad, eftersom jag även i "Erindringer" hade läst att Martinus menade att det var Niebelvang som hade skrivit ett brev. 
Men nu när jag har läst Kurt Christiansens bok, år 2006, så förstår jag att både Martinus och Niebelvang har skrivit brev till Krishnamurti. Martinus 1924 och Niebelvang 1928. Och även till Annie Besant. Martinus skrev på danska och undertecknar med en bild av flamkorset och Krishnamurti drar sig tillbaka. Fantastiskt! Utan annan kontakt! Flamkorset måste vara ett välkänt universellt tecken bland dem som gluttat in bakom "ridån".

Krishnamurti säger i sitt tal nedan att han tänkte på upplösningen av sin Order i över två år innan han den 3 augusti i ett tal för en stor församling kungjorde att han skulle upplösa Stjärnans Orden. Så det kan nog vara som Martinus har sagt att den slutgiltiga upplösningen skedde på papperet på hans födelsedag den 11:e augusti 1929.

Jag citerar från min bok av Mary Lutyens (nära vän till Krishnamurti) "Krishnamurtis liv och död":

"Lägret i Ojai, som började den 27 maj (1929), hade fördubblat sitt deltagarantal. I ett av föredragen sa han: 'Jag säger nu jag säger utan inbilskhet, med riktig förståelse, med sinnets och hjärtats fullhet, att jag är denna fulla flamma som är livets härlighet, till vilken alla människor, individuellt såväl som världen i sin helhet, måste komma.’ (juli 1929) Under lägret gick det rykten om, att han snart skulle upplösa Stjärnans Orden. Detta gjorde han också några veckor senare. Vid det första mötet på Ommenlägret, den 3 augusti, i närvaro av fru Besant och mer än 3 000 stjärnmedlemmar och med tusentals holländare lyssnande vid radioapparaterna, ändade han en epok i sin egen historia. Han sa bl.a. nedanstående:

Jag vidhåller att sanningen är ett väglöst land, och att du kan inte närma dig det på någon som helst väg, genom någon religion, genom någon sekt. Detta är min synpunkt och jag vidhåller den absolut och ovillkorligt... Om ni först förstår det, så ni kommer ni att se hur omöjligt det är att organisera en tro. En tro är en rent individuell sak och man kan inte och får inte organisera den. Om man gör det, blir den död, kristalliserad. Den blir en troslära, en sekt, en religion, som prackas på andra...

Detta är vad alla i hela världen försöker göra. Sanningen begränsas och görs till en lekboll för de svaga, för dem som bara är helt tillfälligt missbelåtna. Sanningen kan inte trappas ned, det är snarare så att individen måste stiga upp till den. Man kan inte flytta bergstoppen ner i dalen... Så detta är, som jag ser det, det första skälet till att Stjärnans Orden måste upplösas.
[…]
Om en organisation skapas för det ändamålet blir den en krycka, en svaghet, ett band som måste handikappa individen och hindra honom från att växa, från att påvisa sin egen unicitet, som ligger i den egna upptäckten av denna absoluta, obetingade sanning. Så detta är ytterligare ett skäl till varför jag beslutat att upplösa den, eftersom jag är dess ledare.
[…]
Det är ingen storartad bedrift, eftersom jag inte vill ha efterföljare och jag menar det.
[…]
Då frågar ni mig helt naturligt varför jag reser världen över och talar hela tiden. Jag ska tala om för er varför jag gör det. Inte för att jag vill ha anhängare eller för att jag vill ha en speciell grupp speciella lärjungar. Jag har inga lärjungar, inga apostlar, varken på jorden eller i andlighetens rike.
[…]
l arton år har ni förberett er för denna händelse, för Världslärarens ankomst. I arton år har ni organiserat, ni har letat efter någon som skulle ge era hjärtan och sinnen en ny glädje, som skulle transformera hela livet, som skulle ge er en ny förståelse, efter någon som skulle höja er till ett livsplan, som skall ge er ny uppmuntran, som skall frigöra er och se vad som händer nu! Överväg, resonera med er själva, och upptäck på vilket sätt denna tro har gjort er annorlunda inte med den ytliga skillnaden att bära ett ordenstecken, vilket är trivialt, absurt. På vilket sätt har en sådan tro sopat undan allt oviktigt i livet? Det är det enda sättet att döma: på vilket sätt är ni friare, större, farligare för alla föreningar som grundar sig på det falska och oväsentliga? På vilket sätt har medlemmarna i den här Stjärnans organisation blivit annorlunda?...
[…]
Detta är alltså några av skälen till varför jag, efter noggrant övervägande under två årstid, har fattat detta beslut. Det springer inte ur en ögonblickets impuls. Jag har inte övertalats av någon jag kan inte övertalas i sådana ting. I två år har jag tänkt över detta, långsamt, noggrant, tålmodigt och jag har nu beslutat upplösa orden. Ni kan bilda andra organisationer och vänta på någon annan. Det bryr jag mig inte om, eller skapa nya burar, dekorera dessa burar på nytt sätt. Det enda jag bryr mig om är att befria människan, absolut och obetingat."

Mycket av detta nämns även i Okkultisten, som Kurt Christiansen lägger fram i sin Martinus-biografi.

Därför ville jag gärna veta om även Kurt hade sett brevet av Martinus, för det framkommer inte riktigt i hans bok om han har gjort det. Och det skulle vara intressant och få det bekräftat att originalet finns i Institutets arkiv. 

Så jag skrev först till Kurt Christiansen och fick svar ang. Martinus brev till Krishnamurti. Med hans tillstånd lägger jag ut den här. 
Kurt Christiansens svar:

"Kære Venner

Vedrørende brevene til Krishnamurti.

Til jeres forespørgsler kan jeg kun oplyse, at jeg aldrig har set nogen af de to breve til Krishnamurti. Jeg ved ikke om Instituttet har dem i deres arkiv, men jer er blevet nægtet adgang (nekad åtgång) til deres historiske materiale allerede da jeg forespurgte inden jeg begyndte at skrive på biografien om Martinus. Jeg tror imidlertid ikke de har nogen af dem. Hvis det brev som Nibelvang har skrevet skulle findes, ville det være i hans efterkommeres varetægt. Disse mennesker har jeg nær forbindelse med, og de har ikke noget.

Imidlertid er det muligt at Mischa Lim, som var meget nær på Martinus i de aller sidste år af Martinus liv, har dem.
Der skete nemlig det, at Rådet på instituttet afskedigede Mischa Lim (jagede Mischa bort fra Instituttet) efter Martinus død. Martinus havde sagt (kort før han døde) til Mischa at han personlig skulle tage vare på
Martinus private ting. Derfor tog Mischa alle Martinus private ting med sig da han blev jaget bort fra Instituttet af rådet. Han har nægtet at give dem tilbage til Instituttet. Derfor har ingen set dem, og man ved egentlig slet ikke hvad han har taget med sig. Jeg er gode venner med Mischa. Jeg har spurgt Mischa om jeg må se noget af materialet, men det vil han ikke vise mig, så jeg har heller ikke nogen viden om hvad Mischa har (jeg tror egentlig heller ikke at han selv ved det).

Jeg kan derfor ikke hjælpe jer med andet end de oplysninger som fremgår af Nibelvangs manuskript til bogen om de første år med Martinus som kan ses som appendiks i min biografi, samt hvad der har været skrevet i Okkultisten, som jeg har gengivet/henvist til i biografien.

De hjerteligste hilsener til jer fra 

Kurt Christiansen."

Vad var nu detta? Hemlighöll Institutet material i "bepansrade" arkiv som ingen forskare (just nu Kurt C.) hade tillträde till? Märkligt, minst sagt!

Så vad gör man när man vill veta sanningen? Jo, jag skrev själv till Institutet och frågade. Till min stora förvåning fick jag ett svar från Sven-Erik Rævdal! Här är ett kort citat från mejlet:

"Det jeg kan svare dig på nuværende tidspunkt er altså, at Martinus har bekræftet at have sendt et brev til Krishnamurti, samt at der foreligger en version af det "formodede Krishnamurti-brev" (lad os kalde det sådan).
Hvis der viser sig grundlag for at offentliggøre det på et tidspunkt, forestiller jeg mig at det kunne ske som led i en samling af efterladte breve mv. og sammen med en omtale af Martinus' egne udtalelser omkring sagen. Det fordrer også, at det øvrige efterladte materiale er blevet gennemgået og registreret. Lad mig afslutningsvis nævne, at den foreliggende version af det gamle brev ikke indeholder overraskelser i forhold til det, du allerede kender fra Kurt Christiansens oplysninger."

Nu är ju Institutet igång med att publicera Martinus ofärdiga texter, symboler och annat efterlämnat gods. Kanske dyker brevet också upp någonstans, vad det lider? Den som lever får se. Se notering längs ned.

I alla fall träffades faktiskt Martinus och Krishnamurti i Indien på Martinus genomresa där från kongressen i Japan. Martinus berättar i "Erindringer" att han uttryckte sin beundran för Krishnamurti för att han dragit sig tillbaka som "världslärare", varmed Krishnamurti lär ha svarat kort att det var något som hörde till det förflutna.

Ja, intressant är det i alla fall med Sakens historia, och alla personliga minnen av människor som har levt med Martinus. Man får lite klarare bild av denne man som förändrat mitt, och många andras, liv till det bättre med sin gåva till mänskligheten; förklaringen till den eviga världsbilden och de kosmiska lagarna.

Tycker
Marja

Notering: Tillägg 2013-05-27 Från MI:s Begivenhedsoversigt:

 # 48-A              1925

Lars Nibelvang skriver (på dansk!) til Annie Besant for at gøre teosofferne (Krishnamurti) opmærksom på Martinus' mission. – I M-1 s. 92 anføres at det var omkring 1928 og at brevet var til Krishnamurti.  Martinus Institut er i besiddelse af et brev (en brevkopi?) til Krishnamurti, dateret 4. december 1924. Brevet er på dansk og ikke underskrevet, men det fremgår at det er skrevet af Martinus. Det afsluttes med en symbolsk tegning.

© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved