2023-03-03 kl 13:30 lämnade Marja det jordiska planet vid 74 års ålder.

Före vi träffades hade hon sagt till Gudomen att hon hade det bra själv men att det vore trevligt med en kompis att hitta på roliga saker tillsammans med, och 1997 träffades vi på Klint. Vi hamnade i samma studiegrupp och satt på varsin sida om ett hörn vid bordet, och hon sa att hon tyckte min aura kändes varm och skön att vara i. Vi var båda två på Klint 6 veckor och följdes åt i en massa aktiviteter tillsammans med andra. Folk kom och gick men vi var båda kvar hela perioden och jag tyckte det var tryggt att ha henne där varje vecka. Hösten kom och vi började ringa varandra och prata kosmologi. Vi brann båda två för allt vi hade lärt oss under sommaren och hon hade studerat kosmologin flera år och kunde så mycket mer än jag så jag kunde lära mig mycket av henne. Dessutom hade hon sin forskning och skrivande kring riskerna med konstlade andliga övningar sedan flera år tillbaka, så vi hade mycket att prata om. Vi pratade i timmar och åter timmar hela hösten. När nyåret närmade sig kände jag inte att jag ville fira det med mina jämnåriga utan ville hellre göra det med Marja så jag åkte till henne i Uddevalla och blev kvar för gott. Jag hade hittat min livskamrat och hon sin.

Vi fick 26 år tillsammans och i henne fick jag uppleva den rena kärleken som inte söker sitt eget och jag gav detsamma till henne. Vi levde för att göra varandra lyckliga och hjälpa varandra i livets alla skeenden. Hon brann för att skriva och forska i det andliga och sa att hon inte ville stå i köket som den traditionella kvinnorollen, så jag sa att jag tar det för jag hade ju inte det problemet i min historia. Om jag kunde ge henne den gåvan att kunna fokusera helt på det hon brann för var det bara en glädje. Vi hittade en bra uppdelning av hemmets sysslor. Hon hittade recept för det tyckte hon var roligt och njöt i fulla drag av god mat, det var viktigt att maten skulle smaka gott, och hon tvättade. Resten gjorde jag även om vi såklart också hjälptes åt. Jag var bara 22 år när vi träffades och hade mycket att lära, men lyckades bli en bra kock. Hon sa ofta de senare åren att den godaste maten fick man i det Silverfallska hemmet när vi gick hem besvikna efter ett mindre lyckat restaurangbesök där de nödtorftigt erbjudit något vegetariskt alternativ.

Marja älskade den andliga vetenskapen och Martinus för allt han gjort för oss, och genom hennes skrivande sökte hon alltid efter den logiska sanningen i vad Martinus skrivit och tolkade efter egna och andras livserfarenheter vad han avsåg och menade i sina texter och formuleringar. Hon var finne och hade det typiska finska sättet att kommunicera rakt och direkt utan omsvep och det uppskattade jag i vår relation. Jag visste alltid vad hon tyckte för det sa hon alltid rakt ut. Jag behövde aldrig undra om hon var lycklig eller inte med vårt gemensamma liv och det var en trygghet. Om jag gjort något mindre bra fick jag veta det direkt och även om det kunde svida ibland att inse att jag hade mer att lära på det aktuella området ledde det ju till att jag blev en ännu bättre livspartner.

Marja var också en estet och älskade skönhet och konst och var en skapande människa även på det området. Hon skrev kalligrafi, band in egna böcker, sysslade med decoupage, glasmålning, gjorde egna smycken, ljus och en mängd andra saker. Paddan gick varm när hon hittade tips och information på nätet och YouTube om hur man kunde göra nya alster och jag hjälpte henne med praktiska saker. Hon ställde ut på julmarknader och konstnärsföreningar och jag bar mer än gärna bord och allt annat som skulle till. Hon berättade att hon haft en dröm en gång, som mer var en upplevelse, där hon var en guvernant i England och reagerade i drömmen på vilken bra engelska hon talade. Hon trodde hon fått sitt intresse för kalligrafi redan i tidigare liv, och kanske detta var en liten glimt från det, vem vet?

Marja hade en medfödd sjukdom som kallas Sjögrens syndrom. Det är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper alla körtlar i slemhinnorna och gör dem mycket torra, och hon led mycket av svidande ögon i vinterns torra luft. Vi åkte därför till Kanarieöarna när vi kunde över jul för att hon skulle få en paus i den fuktiga varma Atlantluften, och dubbla luftfuktare gick dygnet runt hemma. Men Sjögrens drabbar också slemhinnorna i mage/tarm som leder till återkommande inflammationer som i sin tur ger andra följdproblem. Marja fick cancer i tjocktarmen och läkarna kunde se att den börjat i tarmens slemhinna och inflammationer är en dokumenterad orsak till cancer. Så vi tror att Sjögrens var huvudorsaken, även om Marja hade rökt tidigt i livet och ätit kött och druckit ett glas vin då och då som de flesta andra gör så länge man är omedveten om att det är skadligt för kroppen. Som den västkustbo hon var under nästan hela sitt liv slank det även senare år ner en räkmacka då och då för hon hade svårt att släppa den smaken. Hon sa på slutet att ”detta hade hon fått för sina synder” och syftade med synder på dessa njutningar. Men det finns gott om människor som gör detsamma och ändå lever till mycket hög ålder, så Sjögrens är nog ändå grundorsaken till hennes alltför tidiga bortgång.

Varför får man då en autoimmun sjukdom? Vi såg en gång en dokumentär från USA om kvinnor som varit med om sexuella övergrepp och deltog i terapisessioner med en expert på området. Han sa att kvinnor som lägger skulden på sig själva för det inträffade ofta utvecklar autoimmuna sjukdomar. Och det kan vara en logisk förklaring enligt vad Martinus förklarar. Angriper man sig själv i tanken är det ju logiskt att man drar till sig mikroväsen som gör detsamma, dvs. immunceller som angriper den egna kroppen. Marja hade Sjögrens som medfödd autoimmun sjukdom och en möjlighet är att hon i tidigare liv inte älskat sig själv tillräckligt mycket utan lagt skuld på sig själv, undertryckt sig själv, sina tankar och känslor och låtit andra människor styra. Och studerar man kvinnohistoria är det inte svårt att se det mönstret i hela samhället. Tidigt i hennes liv, före hon kom i kontakt med kosmologin, ställde hon upp för hennes arbetsgivares alla krav till den grad att hon slet ut sin kropp så hon blev sjukpensionär. Även i andra personliga relationer höll hon sig tillbaka för de andras skull, så det går att se dessa tecken i hennes tidiga liv, innan Martinus andliga vetenskap kom in och gav henne förklaringar på att man också har rätt att älska sig själv. Under vårt gemensamma liv upplevde jag att Marja hade gjort upp med detta. Hon hade alltid total integritet och gjorde eller accepterade aldrig något som innebar att hon tvingades trycka ner sig själv, då lämnade hon hellre de sammanhangen eller relationerna, och hon sa alltid vad hon tyckte om en tydlig ståndpunkt krävdes. Men kroppen släpar efter och medfödda svagheter får man oftast leva med inkarnationen ut tills man får en ny kropp nästa liv, även om man i detta liv gjort upp med orsaken.

Jag såg i Marja en kvinna i stark polförvandling där hennes maskulina kraft bröt fram likt en blomma som växer upp genom asfalten. Hennes skarpa intelligens och vetenskapliga sinne gjorde henne till en av de mest insatta i Martinus texter och bilden överst i detta inlägg ville hon skulle symbolisera henne som ”citatdrottningen”, som hon med glimten i ögat kallade sig. Jag såg en kvinna som bröt sig loss från gamla förtyckande traditionella relationer och hellre levde ensam om det inte fungerade. Jag såg en kvinna som fullt ut och utan kompromisser tog till sig den nya världsimpulsen och levde den med varje cell av sitt väsen där hon på djupet förstod att även hon var en del av Gudomen och att hon hade rätt att också älska sig själv. Jag hoppas och tror från djupet av mitt hjärta att hon därför kommer att födas nästa liv i en helt frisk kropp utan autoimmuna sjukdomar.

Det går naturligtvis inte att skapa en rättvisande beskrivning av 26 års gemensamt liv med Marja på några korta rader men jag hoppas att alla som kände henne får en liten glimt sett genom mina ögon, som ett avslut på hennes skrivande i denna blogg. Det har tagit mig ett halvt år att sätta mig och skriva dessa rader för det har känts overkligt att hon inte är här längre och det har varit omöjligt för mig att formulera det i text.

Men även om hon inte är på jorden mera är det så otroligt viktigt att hålla tanken klar. Marja är inte död. Hon lever fortfarande, fast på det andliga planet och är den bästa, vackraste, friskaste, ungdomligaste och lyckligaste versionen av sig själv där uppe. När jag tänker på henne tänker jag att vi har en tillfällig paus för hon behövde semester från en utsliten fysisk kropp och att vi snart ses igen, det ger en positiv känsla.

Tack Marja för ett underbart liv tillsammans! Under 26 år fick jag uppleva ett människorike i miniatyr där vi levde för att göra varandra lyckliga – och det var vi. Varje dag var vi glada när jag kom hem från jobbet och ropade ”hello!” till varandra. Du undrade många gånger genom åren om jag skulle stanna kvar hos dig och sa att du bara kunde lita på det till 99,9% även om du blev tryggare och tryggare ju längre tiden gick. Och det är förståeligt med tanke på att jag är så mycket yngre än du, men nu vet du i din himmel att du kunde lita på mig till 100,0%. Jag var med dig till ditt sista andetag och höll din hand, och även flera timmar efter att du lämnat din kropp. Du var ju så orolig över att du skulle vakna upp igen, och ville inte att det skulle ske i en kista. Men jag frågade läkaren om det fanns minsta risk att man vaknar igen efter flera timmar och det sa han att man inte gör. Du lämnade din kropp på en fredag och redan på måndagen balsamerades den så att dina mikrisar skulle få ett så gott liv som möjligt.

Jag kommer att bära med mig alla våra samtal, allt jag lärt mig av dig, alla lyckliga minnen av den djupaste samvaro och samhörighet man kan få. Även om det nu gör ont av saknad kommer alltsammans med tiden att bli till guldkopior som endast utstrålar glädje och tacksamhet och bli till en trygg styrka i mitt bröst att äkta människokärlek mellan två själar var möjlig att uppleva redan nu på jorden.

För det var det vi hade du och jag Marja – äkta människokärlek. Det vet vi båda. Ha en skön semester där uppe så ses vi igen en vacker dag!

Anders