Lustans lakejer

Jag har vart på ett ställe där lustans lakejer
längtar förfärligt på
att nån’ ska börja suga av deras grejer
jo, nog är det faktiskt så.

Men de som får äran får ej vara brudar
nej, nej, nej och åter nej!
Nej, de måste alla ha likadana "hudar"
och dessa skall sitta på deras grej.

För nu vill de som anser sig va’ skapelsens kronor
lämna bakom sig allt "gammalt och nött"
det vill säga ta avstånd från jordklotets honor
på vilka man nu är så innerligt trött.

Nu vill man börja rulla runt bland sina egna gelikar
jo, jo, lusten den är stor
att få utforska deras grottor och vikar
för de är ju nu ens allra-bäste-bror.

Ångesten släpper taget om jordens alla kungar
som de anser sig vara - eller hur.
De får tillbaka ståndet och välfyllda pungar
och lyckan är fullkomlig, det kan man väl få tro.

Man tycks ej förstå att grejen håller på att degenerera
nej, det vill man absolut inte tro.
Får man bara stoppa den i nya hål, kloaker med mera
så börjar den nog säkert åter att gro.

Att älska "sitt eget kön" betyder ej en fysisk manick
ty avgudadyrkan blir då dess lön.
Nej, att älska "sitt eget kön" börjar med varmt kärleks-hjärtepick
och omsluter allt det humana - helt oavsett kön.

av Hovnarren Marja 2011-03-01

© 2011 Marja Silverfall All Rights Reserved