Man kan lära sig att läsa av andra människors ansiktsuttryck, gester och tonfall och avslöja en lögn. För att lyckas ska man hålla utkik efter okontrollerade kroppssignaler.

Är man observant kan man se sådant som kallas "mikrouttryck" hos den som berättar någonting. De tar sig om näsan eller örat precis när de säger något som inte är sant. Eller beter sig besvärat på annat sätt. Själen och kroppen är inte överens, därav de avslöjande kroppsliga mikrouttrycken. Som t.ex. snabba ryck på axlarna, en ofrivillig gest med handen över näsan, örat eller en ryckning i överläppen eller kinden. Det kan vara just de små signalerna som får osanningen på fall.

Jag såg i en dokumentär, där man visade hur man avslöjade lögner, ett exempel när en spion som sedermera blev dömd svarade på en journalists frågor. Han verkade mycket trovärdig, men när man visade i slowmotion precis där han ljög såg man ett mikrouttryck; ett mycket snabbt litet hånleende som drog över hans läppar. "Nu lurade jag er allt", leende.

Sedan har vi även intuitionen till hjälp. Och märkliga felsägningar. Eller ologiska förklaringar och tidsangivelser. Jag har avslöjat många män i mitt liv med en lögn. Ja, även de mest skickliga försöken att föra mig bakom ljuset. Man kan även höra ett försök till lögn i telefonen om man är lyhörd. En liten nyans i rösten som inte funnits där förut. Så man behöver inte se den andres ögon och kroppsuttryck alltid för att avslöja en osanning, Det finns många varningsklockor. 

I en vetenskaplig studie, publicerad i Illustrerad Vetenskap (minns inte årtalet), konstaterades det att "män negligerar arga kvinnor".

"Båda könen hade lika lätt för att upptäcka glädje i båda könens ansiktsuttryck. Men när det gällde bedöma om en kvinna var arg eller ledsen, upptäckte männen detta bara i 70% av fallen, medan kvinnorna träffade mitt i prick nio gånger av tio. Detta trots att kvinnorna ansträngde sitt limbiska system i hjärnan mindre än männen. Det limbiska systemet styr undermedvetna instinkter och känslor. Här är kvinnorna uppenbarligen bättre upprustade än männen. Resultatet är tydligt, eftersom kvinnorna uppnådde resultat med en mindre ansträngning. Skillnaden kan ha sin förklaring i evolutionen. För våra förfäder var nämligen fysisk styrka det viktigaste maktredskapet. Samhället var uppbyggt runt den starkes rätt, och man fick ta sig i akt för den som var lika stark eller starkare än man själv. Kvinnorna måste därför kunna bedöma både mäns och kvinnors sinnestillstånd genom att tolka deras ansiktsuttryck. Männen däremot kunde nöja sig med att vara på sin vakt mot andra män." Säger rapporten. 

Jag kallar sådant för kvinnlig intuition, klokskap, logiskt tänkande, bedömnings- och analysförmåga. Man måste ha lite av varje för att göra en helhetsanalys av en osanning.

Men det finns ingen universalmetod för att avslöja en lögnare, eftersom människors beteende skiljer sig åt. Om en person kliar sig i håret och ofta drar sig i örat behöver det ju inte betyda att just han ljuger. Men en annan person kanske gör det. Det är de sammantagna nyanserna i röstläge, kroppsrörelserna och ögonuttrycken som måste läggas ihop. Sedan måste man ju kunna bevisa lögnen.

Även en oskyldig person kan uppträda nervöst och se skyldig ut. Det får mig att minnas min första passering genom tullen när jag kom hem från en utlandsresa med två väninnor. Jag tänkte att nu får jag titta den där tullaren i ögonen och se ärlig ut. Vad hände; jag blev tagen och visiterad. Antagligen ansträngde jag mig för mycket att se ärlig ut och såg ut som motsatsen. Det kanske var nytt för honom att en resande stirrade honom rätt i ögonen, vad vet jag. Men jag hade inget olagligt i bagaget. Så nu tittar jag aldrig några tulltjänstemän i ögonen, utan låtsas som om de inte finns. Bäst alltså att ta det säkra för det osäkra .

Jag skulle nog även darra till under förhör i lögndetektorer, utan att jag för den skull ljög. Det är när man försöker bevisa sin oskuld som man kan anstränga sig så mycket att det ger utslag i detektorn. Typ: "nu måste de tro mig för det är sant"-darrning. Kroppen signalerar fast det inte finns orsak till det. Man kan ju bli rädd utan att det finns orsak till det. I alla fall inte från detta liv, kanske tidigare. Rädslan kan uppfattas som att man har något att dölja. Så lögndetektorer skulle jag inte lita på.

Men det finns en detektor som ingen ser och ingen hör, men som ser och hör allt och skipar rättvisa och det är den universella "karmadetektorn". Den är schysst och den behöver man inte vara orolig inför. Det kommer det som komma skall och det blir som det blir.

Tänker 
Marja

© 2011 Marja Silverfall All Rights Reserved