LJUSET I MÖRKRET är den rätta beteckningen på julen. Vi ser också hur julen firas genom att miljoner ljus tänds. På gatorna, i butiksfönstren och i hemmen, överallt tänds ljus som strålar ut i vintermörkret. Barnens ögon strålar i kapp med alla julljusen vid tanken på julgran och julklappar, och även de flesta vuxna påverkas av julstämningen trots bekymmer och jäkt. Många vuxna anser emellertid att julen endast är barnens fest och att de själva har vuxit ifrån dessa barnsliga glädjeämnen. Ändå påverkar alla ljusen i mörkret deras mentalitet, och innerst inne vill de knappast undvara julfesten, som också väcker minnena till liv från deras egen barndoms julfester och julglädje.

När vi firar julen firar vi ett barns födelse, ett barn som växte upp och blev ett lysande och strålande föredöme för människorna. Han blev ett exempel på vad det verkligen vill säga att vara människa. Framför allt i situationer där han mötte människornas spott och spe, deras hat och förföljelse, allt det så kallade onda som vi uppfattar som mentalt mörker, visade han att man kan möta med sitt medvetandes ljus i stället för att svara med nytt hat och spott och spe. Han blev ett strålande ljus i mörkrets mentala vinterzon. Julen är emellertid inte endast en fest till minne av barnet som föddes i Betlehem, och den kommer inte, som många irreligiösa människor tror, att med tiden försvinna därför att människorna växer bort från den sortens "naivitet" och "övertro". Tvärtom är julen ett uttryck för något som alltmer kommer att göra sig gällande i människans psyke, därför att den är en produkt av den skaparprincip som har förvandlat jorden från en glödande eldmassa till den vackra solbelysta värld där intellektuella människor nu kan leva. Julens princip, "ljuset i mörkret", är i sig själv något som inte kan upphöra. Att hos människan försöka utrota julstämningens grundprincip är detsamma som att försöka släcka solens ljus.

Efter hand som den nya världsimpulsen vinner insteg i människornas medvetande, kommer de givetvis inte att ha samma syn på många företeelser som de hade under den gamla världsimpulsens påverkan. Detta gäller också julen. Julbudskapet i sin gamla form kommer med tiden att förlora sin kraft, men det ljus och den glädje som uttrycks genom berättelsen kommer inte endast att bestå utan den blir starkare och starkare. En ny epok håller på att utvecklas bland dej ordiska människorna, där julen inte endast blir en fest en gång om året, utan en konstant funktion i människornas psyke. Julglädjen kommer att bli till livsglädje, julklapparna till givandets glädje, i det att människorna vill ge sig själva, sin glädje och skaparförmåga till gagn för helheten. Julfriden kommer att bli en frid hela året, inte endast en fred mellan nationerna utan också mellan enskilda människor. Det skall verkligen bli "frid på jorden och bland människorna en god vilja", som utlovas i julevangeliet. Men för att verkligen förstå meningen med detta gamla budskap måste man lära känna det så som det förkunnats för de visa och inte endast som under den gamla världsimpulsen så som det förkunnats för de fåkunniga. Människan måste lära sig förstå universums budskap om julen.

Universums budskap är budskapet om "ljuset i mörkret".

I Gamla testamentet kan vi läsa att Gud sade: "Varde ljus". Vad är det månne för ett ljus som det talas om? Det kan inte vara det fysiska ljuset, ty senare i skapelseberättelsen talas det om att solen och månen sattes på himlen. Det kan endast vara medvetandets ljus, andens ljus, som skall stråla i materiens mörka värld. Och det är detta som håller på att ske genom mänsklighetens utveckling på jorden. Människans skapande tanke och humana tendenser eller kärlek till nästan är det ljus som skiner i mörkret, och mörkret är det okunnighetens och primitivitetens tillstånd som hör djurriket till men som människorna skall utvecklas bort från genom att lära sig "skilja mellan gott och ont", som ormen sade till Eva. Då skall de bli "såsom Gud", dvs. bli "Guds avbild". Men människorna har ännu inte lärt sig att i särskilt hög grad känna skillnad på gott och ont, ty då skulle de göra mycket mera gott än de gör. De har alltså ännu inte blivit till "Guds avbild", de håller fortfarande på att skapas, dvs. utvecklas. Medvetandets klara ljus skiner ännu blott som en liten fladdrande låga i mörkret, som ett litet julljus. Men en gång skall det bli som en strålande julstjärna, varigenom livsglädjens, intellektualitetens och nästakärlekens lysande och värmande vibrationer skall stråla ut i mörkret till gagn och glädje för levande väsen.

Många människor anser att ett sådant tillstånd aldrig kan bli en realitet. "Det är bara en önskedröm", säger de, och tillägger: "Det har alltid varit krig och det kommer alltid att finnas krig." Men om dessa människor lever på våra breddgrader, och det gör många, säger de säkert inte: "Det har alltid varit vinter och det kommer alltid att förbli vinter." Varför gör de inte det? Jo, därför att universum har lärt dem något annat, nämligen att vintern glider över i vår och att det sedan kommer sommar och höst. De säger inte heller: "Det har alltid varit natt och det kommer alltid att förbli natt", därför att de vet att det blir morgon, middag och afton. Visserligen finns det platser på jorden där dygnets och årets kretslopp inte upplevs så intensivt som här hos oss. Det kan vara ständig sommar eller ständig vinter, och där är det inte lätt för naturen att förkunna julbudskapet. Det kan inte förkunnas där det är enbart mörker eller enbart ljus. Det är nödvändigt med en mörk bakgrund, om ljuset skall kunna framträda i sina detaljer. Det finns därför på jorden områden där årstiderna är mycket kontrastrika, och där utvecklas helt naturligt jordklotets starkaste hjärnverksamhet. Där finns nämligen de största möjligheterna att lära känna universums budskap i alla dess detaljer, dvs. lära känna livets lagar, att inrätta sitt liv efter dem och att utnyttja dem till intellektuellt skapande.

Hela den praktiska, tekniska och vetenskapliga utvecklingen i vår tid har sitt ursprung i västerlandet, där människorna under loppet av ett år upplever skiftande ljus och mörker, kyla och värme, vilket åstadkommer en utvidgning av deras horisont. Sinnena har bearbetats av naturen i många variationer, och det har uppstått föreställningar om tid och rum och andra dimensioner. Tankeförmågan och skaparförmågan har utvecklats och människorna har tagit naturkrafterna i sin tjänst och lagt jorden under sig.

Detta är inte något som människorna fått för ingenting. Det har skett genom övervinnandet av stora svårigheter, varigenom de vunnit erfarenheter och kunskaper. Det är andens ljus som börjat forma materien, inte endast genom naturkrafterna utan också genom den jordiska människans skapande medvetande. Andens ljus övervinner mörkret eller okunnigheten. Men det är ju samma princip som råder i den fysiska världen efter vintersolståndet, då ljuset och värmen
så småningom övervinner mörkret och kylan och skapar vår och sommar. Även efter det mentala vintermörker som mänskligheten för närvarande upplever kommer det en vår, och efter ett mentalt vintersolstånd kommer livet på jordklotet att förvandlas. På samma sätt som det i naturen måste skapas mörker för att ljuset skall kunna markeras och upplevas, måste det hos jordmänniskorna skapas ett mentalt mörker, i vilket andens ljus skall kunna stråla och lysa. Vi passerar vintersolståndet i ett stort kosmiskt "årskretslopp". Julbudskapet berättar att hela detta mörker är något som måste till, något som är till gagn för människorna, därför att vi just mot denna mörka bakgrund kan uppleva dess kontrast, ljusets värld. Det skulle naturligtvis skenbart ha varit behagligare om människorna fått leva i evigt ljus och evig värme och inte behövt ha bekymmer om det dagliga brödet, utan fritt kunnat njuta av naturens frukter. Men människorna skulle då ha dött av ljus och tristess. Ljuset skulle då ha blivit den dräpande principen i stället för den livgivande principen. Förmågan att uppleva livet skulle ha degenererat på grund av bristande kontraster eller detaljer. Då skulle människorna verkligen ha kunnat "döden dö". Det var just det som ormen i paradiset sade till Eva att de inte skulle göra. Deras ögon skulle tvärtom öppnas och de skulle bli "såsom Gud och kunna känna skillnad på gott och ont". "Ormen" eller "djävulen" är ett uttryck för en kosmisk eller universell princip och inte ett väsen som är Guds jämbördige motståndare. Mörkret är den jordmån, där ljuset kan spira och växa och där medvetandet kan födas. Och berättelsen om kristusbarnets födelse är inte endast en berättelse om att Jesus från Nasaret föddes i Betlehem för så och så lång tid sedan, den är också en symbol för att "människan som Guds avbild" utvecklas från djurrikets mörka instinktvärld och förvandlas till ett väsen som är invigt i livets lagar och som omkring sig skapar en värld av strålande intellektualitet och kärlek.

Det finns inte något mörker som ej är avsett att vara bakgrund till ett strålande ljus. Varje levande väsens "Getsemane" existerar uteslutande för att vara ett "mörkrum", där något ljust och gudomligt skall uppenbaras. Naturligtvis är teknik och fysisk vetenskap inte nog när det skall skapas en fredens värld på jorden. De är resultat av att människan på ett visst område har övervunnit mörkret med tankens ljus. Teknik och vetenskap används emellertid också i krigets tjänst och skapar därigenom ännu mer mörker och lidande för människorna. Därigenom blir deras längtan efter fred ännu starkare, och detta är den enda vägen till freden. De jordiska människorna lever mot en bakgrund av hat, fiendskap, förföljelse, dråp, lemlästning, tortyr och många andra verkningar av de stora krigen, och de får från det dagliga livets krig man och man emellan en bakgrund av intriger, sladder, avundsjuka, vrede och bitterhet osv. Mot denna mörka bakgrund tänds julens stjärna i människornas sinnen, och som för herdarna på julnatten ljuder fortfarande det gamla budskapet, men i en ny form som passar nutidens tänkande människor som inte kan suggereras att blint tro på religiösa dogmer. "Änglarnas sång" blir universums julbudskap, och detta är en oavbruten upprepning i många variationer av budskapet om ljuset som tänds i mörkret.

Den största energikällan inom vårt område av universum, solen, visar oss att den endast existerar för att sända "julgåvor" ut till allt och alla, osjälviskt och helt utan några villkor. Den skiljer inte på goda och onda eller rättfärdiga och orättfärdiga utan strålar ut sin energi mot alla. Den ger ljus, kraft och värme, och om den inte gjorde det, skulle vår jord bli kall och öde. Att det finns nätter och vinterperioder, då ljuset och värmen känns mindre, är inte solens fel utan en verkan av jordens och därmed vårt förhållande till solen.

Solen är en fysisk julstjärna inom vårt lilla område av universum. Men det finns också en andlig julstjärna, en kosmisk impuls, som träffar jordklotet med sina livgivande strålar och vågor. Denna andliga sol kastar också sitt ljus över människorna. Tidigare har det skett genom religionerna, genom konsten och vetenskapen, och nu gör den det också genom den andliga vetenskapen. Ännu är inte alla människor mogna att motta denna nya impuls. Några befinner sig mentalt sett så långt inne i nattens eller vinterns mörkerzon att ljuset från denna kosmiska sol eller julstjärna ännu inte kan nå dit in. Men på samma sätt som det är en fråga om tid när den fysiska solen får mörkret att vika, är det också endast en fråga om tid när strålarna från den nya världsimpulsen tränger allt längre in i fler och fler människors mentala vintermörker. Många sökande människor har redan börjat förnimma detta ljus i medvetandet, inte som en ny tro eller religion utan som en insikt om universums eviga lagar och principer. När denna insikt verkligen blir rotfast i medvetandet, kommer efter hand alla former av hat, bitterhet och otillfredsställelse med andra människor att försvinna. En verklig julglädje kommer att växa fram i sinnet, en glädje som aldrig kan tas ifrån en. Man vet då att inga moln är så täta att de inte kan skingras, så att ljusets strålar kan bryta igenom mörkret, och man börjar förstå att julen skall firas inte endast den 24 december utan skall sträckas ut över hela året. Då är man med i den "änglaskara" som sjunger universums julbudskap, då ger man sig själv, och det är den största julgåvan. 

Martinus; ur boken Kosmiska lektioner

© Martinus Idealfond 1991 All Rights Reserved