Det är inte alla människor som alltid är medvetna om att man kan avläsa mycket "mellan raderna" i ett samtal. 
Man kan "höra" icke uttalade tillrättavisanden och pekpinnar, dvs. nyanser och skorrningar av t.ex. irritation, avundsjuka, försvar, "du har fel åsikter-tankar" och andra taggiga outtalade dolda insinuationer. Ja, t.o.m. sådant som de kanske inte alltid ens själva är medvetna om finns i deras omedvetna och sipprar fram.

Vi jordmänniskor har ju våra "blinda fläckar", så länge man inte känner sig själv. Och många gånger vore det kanske klokt att tänka på att det vi påpekar för andra är något som vi behöver ändra på hos oss själva först och främst. Det är de som kallas för projektioner. Man kan se på sin egen hand: när man pekar finger mot någon pekar tre! alltid tillbaka mot en själv!

Och att skriva tillsynes oskyldiga anmärkningar som innehåller en dold gadd - t.ex. på ngt forum på nätet - dvs. att "slå på någon med lång käpp från en säker plats" innebär att man inte behöver stå öga mot öga med den personen som man hugger på. Avståndet skyddar, TROR man, och även "anonymiteten" i form av ett "pseudonym" eller dyl. Men karmalagen kan man inte gömma sig ifrån. Den ser och noterar allt. En utskjuten giftpil kommer alltid tillbaka till bågskytten – förr eller senare. Det är en kosmisk lag.

Det man håller på med i sådana fall är det som Martinus, i artikeln "Syndernas förlåtelse", kallar för "förtunnat mord":

"Men vad är då "förtunnat mord"?
Överallt där en människa ännu kan nännas att såra en annan i ord och handling, där hon kan bedraga, ljuga eller på annat sätt skapa sorg, smärta, lidande och svårigheter för andra, dräper hon alltjämt något av andra människors livsglädje och lycka, och hon begår då "förtunnat mord". Sådana handlingar ger inte bara i sig själva karma när de vänder tillbaka, men så länge man kan begå dem, kan det innebära att man inte är fullt beskyddad mot det förflutnas karmavågor, även om man endast råkar ut för deras verkningar i "förtunnad form". Men naturligtvis är också dessa verkningar en undervisning som gör att väsendet, när en gång ödesvågorna från dess "förtunnade mord" vänder tillbaka, har fått "syndernas förlåtelse" på dessa områden, vilket ju egentligen vill säga att också detta mörka tankeklimat är ett mentalt område som väsendets medvetande har lämnat."

Vad som räknas in i de "förtunnade morden" är, enligt Martinus:

"Dessa kryckor eller mordvapen behöver inte nödvändigtvis vara revolvrar och bomber, de kan också vara de mentala vapen som brukas i vardagen: skvaller och giftiga anmärkningar, förföljelse genom intriger och förtal, ja, även tillsynes oskyldiga anmärkningar, som innehåller en dold gadd som så småningom borrar sig in i offrets psykiska kropp. De flesta människor kan ibland vara benägna att döda något av andra människors lycka och glädje över livet, och så länge dessa mikroskopiska mord äger rum, måste den människa som ännu nänns göra så leva i jordmänniskans ångestfyllda djungel." Från "Gudomen och livsmodet" K9 /97,K 12/84, 19/71, 12/57

Det är inte bara de materiellt fysiska vapnen vi skall lägga ned på jorden, utan även de mentala. Även dem man tror är osynliga.

Marja

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved