Idag är det internationella kvinnodagen och Martinus övergångsdag till den andliga världen 1981.

Vilka båda borde firas med glädje.

Men det är ju inte någon upplyftande läsning man får sig till del, när man öppnar tidningen på morgonen.

Vad sägs om några axplock av rubrikerna:

”Ojämställt i socialförsäkringen” (bl.a.: det  är 73% av kvinnorna som vårdar sjuka anhöriga!) Samhället lever på kvinnors medkänsla, dåliga samvete, och sparar pengar! Kvinnor är då bra att ha.)

”I Ryssland är jämställdheten inte ens ett ideal” Kvinnodagen är en ledig dag från jobbet för att män skall hylla och fira att kvinnor är kvinnor och helst stannar hemma och bara är kvinnor.  

Toppar jämställdhetsligan gör:

Jämställdhetsligan:

1. Island
2. Finland
3. Norge
4. Sverige
5. Danmark
6. Nicaragua

Källa: World Economic Forum

Kan det bero på att Island och Finland har/har haft kvinnliga presidenter, medan Norge och Sverige fortfarande är konservativa kungadömen. Vilket präglar nationalandan hos folken? Islands Vigdís Finnbogadóttir var världens första demokratiskt valda kvinnliga president, och hon var dessutom ensamstående mor när hon blev vald. Inte dåligt.
I alla fall har Martinus menat att Island är, andligt sett, världens mest utvecklade land. Han var inbjuden till Island många gånger och fick sådan upplevelse av de människor han mötte. T.o.m. prästerna bjöd in honom och han höll föredrag om kosmologin för dem, vilket mottogs med stort intresse och med många nyfikna frågor. Ingen religiös inskränkhet där.

Mer rubriker:

”Kvinnojobb och karlgöra

Sverige. En sak är svår att fira på Internationella kvinnodagen på fredag. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor har inte minskat på trettio år.”

Och så fortsätter det hela sex sidor om angelägna ämnen om kvinnors utsatthet runtom i världen.
T.ex. får tjejer på krogen i Malmö utstå sexuella trakasserier på dansgolven utan att kunna freda sig.
En mamma till en dotter i Egypten vill att hennes dotter flyttar därifrån, för allt har blivit värre för kvinnor sedan revolutionen. Kvinnor, som deltar i demonstrationer, utsätts för brutala sexuella övergrepp för att skrämma dem till tystnad. De skall hålla sig borta från politiken och hålla sig i hemmen, enligt islamisterna som har makten i Egypten.
En ung kvinna i Indien berättar att deras enda chans till att få ett vettigt arbete är att studera och skaffa sig en hög utbildning.  Och det gör nu många.

Man blir imponerad av att kvinnofrågor får så mycket utrymme i en så stor tidning som Sydsvenskan! Men det måste nog bero på att ”Sydsvenskans ledningsgrupp består av fler kvinnor än män – för första gången i tidningens 165-åriga historia.” HEJA, HEJA!

Det är faktiskt den bästa dagstidning vi någonsin haft och vi läser tidningen med stort intresse varje dag. Det tas upp många intressanta ämnen. Så, nu har jag gjort reklam fast jag är emot sådant. Men om något är bra så skall man ju naturligtvis berömma och ge feed-back.

Det var nog ingen tillfällighet att Martinus gick bort den 8:e mars. För den dagen kommer att firas på många sätt framöver med utbreddning av kosmologin och kvinnors frigörelser världen över. För det sjuder bland jordens halva befolkning, nu räcker förtrycket. Vi vill ha fred, halva makten och kvinnofrid!

Och nu vill Gudrun Schyman bli talesperson för Feministiskt Initiativ igen, en post hon lämnade 2011. Hon säger:

”Jag står inte ut med hur det är nu. Vi har en växande sexism i samhället, och löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar. Kvinnor befinner sig i otrygga anställningar, med dåliga scheman och ofrivillig deltid. Samtidigt blir stödet för Sverigedemokraterna, som med sin järnrörspedagogik har visat att rasism och antifeminism hänger ihop, säger Schyman och fortsätter:

 Jag är besviken på både regeringen och oppositionen. Flera partier har feminism i sitt partiprogram, men det gör ingenting. Det pratas en massa, nu är det dags för görandet!”

Det är bra! Kvinnor som hon, som vågar synliggöra missförhållandena och inte räds ta en debatt behövs. Ja, även i Sverige! För vi är inte framme på långa vägar ännu, när det gäller jämställdhet.
Många av dagens unga kvinnor som vurmar för allt som är vintage, retro, långkok, kakbak, virkning och andra husmorsdrömmar har missat något väsentligt; det är tack vare vintage-tanterna ni har det bra idag och allt var inte bättre på 40-, 50-eller 60-talet.
Man kan lätt få för sig att kvinnors utvecklingen stannat upp och gått baklänges när man ser inredning- och modetrenderna idag. Allt andas nostalgisk retrotripp. Rosenkindade hemmafrustendenser är på modet och media gör allt för att haussa upp trenden. Det passar bra med kvinnor som inte framstår som ”hemska feminister” utan jobbar snällt heltid och skyndar sedan hem till långkok, cup cakes och hempyssel.
Men sanna mina ord, det kommer inte bli någon lånvarig trend. För snart kommer de unga kvinnorna att märka, när 40-talist-tanterna inte längre orkar köra jämställdhetsdebatterna och dör ut, att det inte blir så mycket pengar över i plånboken för vare sig shabby chic vintage-inredningar eller virknålar. Det är nämligen så att: patriarkatet har aldrig någonsin i historien frivilligt lämnat ifrån sig vare sig makt eller pengar.
Så flickor förbered er på att återta kampen för jämställdhet, den kommer inte gratis!

Tror bestämt

Marja