Det har diskuterats på ett annat Martinus-forum om det är helt OK att fantisera om någon när man onanerar utan att ha frågat om lov av den personen först. Är det inte en "mental våldtäkt" att mot sin vilja bli utsatt för det? Man kanske inte vill vara ett onaniobjekt för den personen. Och vad kan det ge för konskvenser om man mot sin vilja upprepade gånger utsätts för denna sorts tankeenergi?
Om du är man som läser detta...

Föreställ dig att din fru kommer hem från en fest med sina arbetskollegor. Hon berättar för dig att den där karl’n som hon alltid känner sånt fruktansvärt obehag inför viskade flåsande i hennes öra att varje gång han onanerar, minst 6-7 gånger om dagen, så föreställer han sig att han gör olika sexuella handlingar med henne. Det har han gjort i flera år.
Han har blivit besatt av henne och använder henne som onaniobjekt. Och frågan är när han inte längre nöjer sig med att bara göra det i fantasin. Han ger henne inviter. Hans begär är att få äga henne på riktigt. Vad kan hända tror du? Visar du "välvilja" för denne man? Anser du att han har rätt att använda din frus kropp i fantasin som onaniobjekt, utan att fråga henne om hon är intresserad av att vara hans mentala onaniobjekt? Tror du inte att hon skulle känna sig "mentalt våldtagen" av att veta om hans tankar? 
Nog vet du väl, om du har läst LB, att tankar är energi och påverkar den utsattes andliga psykiska kroppar, enligt de eviga kosmiska lagarna? Nog känner du väl till att kvinnor ofta tydligt kan avläsa mäns sexuella inviter? Eller att kvinnor har en förmåga att "läsa mäns tankar"?

Föreställ dig att du får reda på att den manlige läraren, som undervisar din unga och oskuldsfulla dotter dagligen, upptäcks med att ha barnporr i sin dator, bilder på småflickor - så även på din dotter - som han onanerar till. Vad skulle du tycka om det?
Skulle du visa "välvilja" för denne man? För att han kanske själv har blivit utsatt för övergrepp i sin barndom? Tycker du att han kan fortsätta med att fantisera om din dotter som inte ens är könsmogen ännu och att det är sunda tankar? Att de inte skadar någon? Att man inte ska beskydda hans omgivning för dessa osunda tankar, som med tillräckligt intensiv upprepning kan leda till rent fysiska övergrepp? 

Föreställ dig att den mest avskyvärdaste tjejen som du känner helt plötsligt bekänner för dig att hon ständigt affirmerar om att du och hon skall bli ett par och leva ihop. Hon föreställer sig ständigt er i alla möjliga intima akter tillsammans när hon onanerar. Vad skulle du tycka om att hon tar sig friheten till att påverka dina energier och din vilja på detta sätt, utan att fråga om du är intresserad av hennes planer? Nog vet du väl om att tankar är energi och påverkar dina andliga psykiska kroppar? Skulle du känna "välvilja" för hennes mentala övergrepp? 
Oskyldigt tycker kanske många, men det finns en risk för urspårning om man ofta och gärna fabulerar kring sådana här sexuella tankar. Man kanske börjar få ett behov av att uttrycka dessa fantasier mer konkret i fysiska handlingar för det kanske inte ger en tillfredställelse i det långa loppet att bara tänka om sina fantasier. 
En vacker dag kanske du blir så utmattad av de mentala tankeattackerna och hennes manipulation så att du ger efter för hennes svarta magi. 
Det finns många artister som har fått stora problem med sådan besatthet från något "fan".
Upprepade tankar och fantasier leder till risk för urspårning, om de inte är sunda och fria från egoistiska behov och begär. Att utsättas för att vara ett ofrivilligt onaniobjekt för någon betyder inte att onanisten vill ge sitt objekt något, utan för att använda denne till sina själviska behov för att få sexuell utlösning.

/Marja

© 2006 Marja Silverfall All Rights Reserved