..skriver Martinus i boken "Livets väg" om sommarens höjdpunkt som står för dörren; midsommar:

"Sommarens dolda kosmiska budskap

Tusentals människor upplever varje år sommarens värmande och strålande solljusa områden. Underbart friska dofter når dem från sädesfält och gröna ängar. Vid sandgula stränder tumlar människorna om i blågröna salta vågor. Från gröna skogar och lundar ljuder näktergalens sång och gökens rop. Från den blå himlen och de vita sommarmolnen ljuder lärksång hela den långa dagen. I skymningen inleder dimman över kärret den ljusa sommarnattens saga med trolska silhuetter, älvdans och andra underbara midsommarnattsdrömmar. I älskogsatmosfär och kärlekslängtan söker sig unga par ut i ensamheten. Och naturen tar dem till sitt hjärta. I den ljusa sommarnatten vandrar Gud över kontinenten. I den nordiska midsommaren är Guds rike uppenbarat på jorden. Den urgamla odödliga sagan om paradiset har blivit till levande verklighet inför våra ögon. Vi är alltjämt platsen för den levande "Adam" och "Eva" i kött och blod. Och Gud ropar till oss genom lustgården.

Men hur är det med alla dessa tusenden som lever mitt i all denna gudomliga härlighet? Ser de något av härligheten? Ser de något av det som kosmiskt sett försiggår? Vet de något om vad det är som de sålunda i midsommarens kulmination ställs inför?

[…]

Men när "årstiderna" spelar en så kolossal roll i det levande livet att de rent av betingar själva livet, hur kommer det sig då att miljoner tänkande väsen endast ser dem som automatfunktioner, tillkomna genom tillfälligheter? Ja, ser de överhuvud taget annat än tillfälligheter i allt som skapats och blivit till utanför människan? Är det inte så, att de allra flesta människor även mitt i själva sommarens strålande, milda natur med alla dess härligheter inte förnimmer annat än indignation, vrede eller rent av hat mot den ena eller den andra? Är inte många människor just i dag förtvivlade över ett eller annat? Somliga känner djup sorg, och andra jublar i abnorma fröjder. Somliga hänger sig åt frosseri och dryckenskap, medan andra dör av svält och sjukdomar. Somliga går omkring i svartsjuka och missunnsamhet, samtidigt som andra är fyllda av livsleda. Men när människorna är inställda på detta sätt, är tyngda av alla dessa svårigheter, är det ju inte så egendomligt att sommarens ljusa uppenbarelse eller Guds vandring över kontinenten äger rum utan att dessa betungade väsen ser eller märker något. Men tror man att alla dessa sommarens sköna härligheter manifesteras eller uppenbaras för att inte bli sedda eller upplevda? Tror man inte att det är livets mening att dessa härligheter just skall upplevas till fullo av varje levande väsen inom dessa områden?"

Många frågor. Hur Martinus utvecklar dem vidare kan läsas i "Livets väg": http://www.varldsbild.se/Product.aspx?ProdNo=15041

Läs också gärna tidigare inlägg "Midsommarens- och årstidernas principer" och om god midsommarmat.
Trevlig och  midsommar önskar
Marja & Anders