Denna artikel är en sammanfattning av boken ”Varför djur inte får hjärtattacker… men människor dör av dem” av Dr. Matthias Rath (2010). Bilderna i artikeln är klippta ur de större bilder som finns i boken.

Har du någonsin sett en björn få hjärtattack? Nej, det får de aldrig vilket även gäller de flesta andra djurarter. Men varför härjas då bara mänskligheten av den epidemi som går under samlingsnamnet ”kardiovaskulära sjukdomar” och som orsakar just hjärtattacker, stroke, högt blodtryck, blodproppar och liknande åkommor som härrör från blodbanan och som påför människor stora kroppsliga och själsliga lidanden? Kardiovaskulära sjukdomar har hittills dödat en miljard människor, främst genom hjärtattack eller stroke, och kostar direkt eller indirekt flera miljarder dollar globalt.

Den gängse förklaringen är att människan äter felaktig kost, jämfört med exempelvis björnar, och får i sig för mycket kolesterol. Kolesterol är ett fett som anses klibba fast på blodkärlens innerväggar och sätter sig som plack och avlagringar. Om det går tillräckligt långt sätts hela kärlet igen och blodflödet stryps fullständigt vilket är särskilt allvarligt om det rör sig om ett kranskärl, hjärtats egen blodförsörjning. Om det sker dör en del av hjärtats muskler av syrebrist och hjärtinfarkten är ett faktum som i värsta fall kan ha dödlig utgång. Just kranskärlen dominerar statistiken vilket gör att man redan här börjar ana oråd. Varför sätts inte alla kärl igen lika mycket? Kolesterolet flödar ju runt i hela blodbanan men likt en målsökande missil fastnar det bara i hjärtat? Innerväggarna i kranskärlen ser exakt likadana ut som övriga delar av kroppen. Ingen skillnad där. Artärer, vener och kapillärer i våra kroppar bildar tillsammans ett kärlsystem som är svindlande 10,000 mil långt. Det motsvarar drygt två varv runt jorden om man drog ut det i en enda lång tråd. Ytan av denna väldiga blodbana motsvarar ytan på en amerikansk fotbollsplan och hjärtats kärl, kranskärlen, motsvarar bara en ynklig miljarddel av denna och skulle motsvara straffsparkspunkten. Varför sätter sig placket bara på den lilla straffpunkten? Det trotsar all logik och är ett mysterium för läkarvetenskapen. Men bilden klarnar om vi går utanför boxen och angriper problemet från ett annat håll.

Skörbjugg

Gamla tiders sjömän riskerade att drabbas av den fruktade sjukdomen skörbjugg på grund av den ensidiga kosten på de långa färderna. Jacques Cartier gav 1536 denna levande skildring av sjukdomen sedan hans mannar hade drabbats när de utforskade Saint Lawrencefloden:

”Somliga förlorade all sin styrka och kunde inte längre stå på benen. Hos andra var all hud (inklusive anklar, knän, lår, skuldror, armar och nacke) besudlade av lilafärgade blodfläckar. Deras munnar stank, och gommarna ruttnade så att köttet föll bort och blottade tandrötterna. Mannarna tappade nästan alla tänder.”

De åtgärder som krävdes för att stoppa skörbjugg fastställdes år 1753 av James Lind, en skotsk läkare: ”Det finns tillräcklig erfarenhet som visar att färska grönsaker och färsk frukt utgör det bästa botemedlet mot sjukdomen och dess förebyggande”. Lind förespråkade att färsk citronjuice skulle ingå i sjömännens kost. Den brittiska marinen anammade hans råd 40 år senare.

Skörbjugg orsakas av brist på askorbinsyra i kosten, som också kallas för vitamin C. Alla primater, där människan ingår, och marsvin har förlorat förmågan att själva skapa askorbinsyra i kroppen och det måste därför tillföras genom kosten. Så vad är det då som sker i detalj vid skörbjugg och askorbinsyrabrist?

Kollagen

Man kan inte bygga en skyskrapa utan armering. När man gjuter betongväggarna lägger man alltid först ner armeringsjärn som är en kraftfull förstärkning av segheten i väggarna. Utan armering skulle väggarna vara sårbara för sprickbildning. Blodbanan är ett långt rörsystem som också behöver armering för att inte spricka. I artärerna pumpas blodet ut från hjärtat och i venerna strömmar det tillbaka. För att pumpa blodet genom dessa 10,000 mil av rör krävs högt tryck, blodtrycket, och artärerna är därför utsatta för den största påfrestningen när tryckvågen kommer. Deras väggar är därför tjocka och förstärkta av en armering som kallas kollagen. Kollagen är långa proteinstavar som är starkare än en stålvajer med motsvarande omfång. Denna molekyl är numera också populär inom kosmetika där spänstig hud utlovas genom ökning av kollagenet via diverse krämer som utraderar rynkor, men kollagen ingår överallt i kroppen som stabiliserande armering och bildar den bindvävnad som utgör 50% av alla kroppens proteiner, de byggstenar som ger kroppen stadga och form. Till höger i nästa bild visas kollagenstavarna i mikroskop och till vänster är vita områden kollagen i ett tvärsnitt av ett blodkärl. Den slingrande strukturen är blodkärlsväggen, det stora området i mitten är blodbanan.

Kollagen och askorbinsyra har ett nära samband. Om det inte finns tillräckligt med askorbinsyra när kroppen ska blida kollagenet blir inte kollagensyntesen tillräckligt hydroxierad och får därför en lägre smälttemperatur. Det ofullständiga kollagenet kan inte bilda fibrer på rätt sätt och förlorar därmed sina armerande egenskaper. De skador som uppstod i sjömännens skörbjuggdrabbade kroppar berodde alltså på att de förlorat förmågan att bilda friskt kollagen eftersom askorbinsyra, C-vitamin, inte fanns i tillräcklig mängd i den kemiska reaktionen. Som resultat av detta förlorade blodkärlen sin armering och började helt enkelt att läcka. Detta förklarar blodfläckarna de fick. Att de inte längre kunde stå på benen berodde på att deras bindväv i musklerna degenererade. Att de tappade tänderna berodde på att bindväven i gommen löstes upp. Så fort de började tillföra C-vitamin genom kosten började den kemiska reaktionen som bildar friskt kollagen att fungera igen och de tillfrisknade. Sambandet mellan C-vitamin och skörbjugg har alltså varit känt under flera hundra år, där den djupaste orsaken är den kemiska reaktion som bildar friskt kollagen.

Mellantillståndet

Men man är inte antingen helt frisk eller har en fullt utvecklad skörbjugg. Det finns självklart mellantillstånd mellan dessa båda extremer i takt med att C-vitaminmängden gradvis minskar i kroppen och här finner vi förklaringen på de kardiovaskulära sjukdomarnas gåta. Om C-vitaminmängden är för låg kommer partiella skador att uppstå på kärlväggarna. Precis som en bro gradvis börjar få sprickbildning när den inre armeringen rostar bort får också kärlväggarna det. Bron kollapsar inte omedelbart från en dag till en annan utan det är en gradvis, smygande process. Och vad gör vi när vi upptäcker det? Jo, vi försöker självklart laga sprickorna genom att fylla i med lagningsmedel. Detsamma sker i kroppen. Den upptäcker sprickbildningen i kärlväggarna och försöker laga den. Med vad? Ja, ett kletigt, klibbigt ämne passar ju bra – kolesterol.

Kolesterol är alltså inte orsaken till kardiovaskulära sjukdomar utan en verkan av något djupare. Det är kroppens klister i ett försök att laga sprickor i kärlväggarna. Åter till frågan om straffpunkten: Varför drabbas nästan bara kranskärlen? Självklart spricker en spröd och sprucken slang först där den utsätts för den största påfrestningen. Hjärtat slår 100,000 gånger per dag och kranskärlen komprimeras helt och hållet varje slag, ungefär som att trampa hårt med skon på trädgårdsslangen. Självklart förvärras sprickbildningen av det mekaniska slitaget. Kroppen lagar alltså mest där skadorna är störst vilket sker där påfrestningen är som värst – i kranskärlen. Denna lagning är ett uttryck för det minst dåliga kroppen kan göra i denna situation. Det innebär som vi vet en risk att klistra på ett kletigt ämne på insidan av blodbanan då det ger upphov till alla de kända symtomen vid kardiovaskulär sjukdom men det är åtminstone bättre än att låta blodet börja läcka ut i vävnaderna. Ett bevis för detta mekaniska slitage är att en utbytt drabbad artär mot en ven, vilket sker vid bypassoperationer, också snart blir drabbad. Det mekaniska slitaget förvärrar sprickbildningen och triggar därmed kroppens lagningsmekanismer.

Den andra stora dödaren vid sidan av hjärtinfarkt är stroke. Stroke är detsamma som att ett blodkärl brister och blodet flödar ut i vävnaden. Sker detta i hjärnan finns stor risk att hjärnvävnaden dör av syrebrist vilket får allvarliga funktionella skador på medvetandet. Att blodkärl brister beror på att de är spröda, drabbade av det bristfälliga kollagenets avsaknad på elasticitet och armerande funktion. En variant på blodfläckarna som uppstår vid skörbjugg när blodbanan börjar läcka.

Alla kardiovaskulära sjukdomar är alltså egentligen tidiga former av skörbjugg. En vital armering saknas, kollagen, som håller kärlväggarna elastiska, släta och fria från sprickbildning. Det som idag anses vara orsaken är i själva verket bara en verkan, kolesterolets klister som försöker laga väggarna så gott det går.

Kliniskt bevis

Ett kliniskt bevis för detta finns i en studie gjord på marsvin. Som nämnts kan inte primater eller marsvin tillverka C-vitamin utan det måste tillföras genom kosten. I studien erhöll två olika grupper marsvin exakt samma dagliga dos kolesterol, fett, proteiner, sockerarter, salter och andra ingredienser i kosten med ett enda undantag: C-vitamin. Grupp A fick en stor dos, motsvarande 5000 mg för människa och grupp B en låg dos motsvarande 60 mg för människa. Anledningen till just denna låga dos är att 60 mg var den rekommenderade dagliga dosen (RDI) av C-vitamin för människa från myndigheterna vid försökstillfället (USA). Grupp B fick alltså ”normal” kost enligt gällande rekommendationer. (Se dagens RDI för C-vitamin i Sverige här)

Bilderna nedan visar de skillnader som uppstod i artärväggarna i aorta (närmast hjärtat) efter bara fem veckor. Den övre bilden visar en uppklippt aorta från djuren i grupp A och den nedre detsamma från grupp B. Djuren i grupp B led brist på C-vitamin och utvecklade atherosklerotiska avlagringar (vita områden markerade med pilar) i synnerhet i området kring hjärtat (till höger i bild).

Nästa bild visar artärväggarna genom mikroskop:

1. Marsvinen i grupp A.
2. Marsvinen i grupp B.
3. Som jämförelse: Kranskärl hos patient som avlidit i hjärtinfarkt. Lägg märke till artärernas likhet i bild B och bild C. De långa starka böljande fibrerna saknas och är ersatta av en grötig massa.

I början av år 2000 publicerade ett forskarteam från University of North Carolina, Chapel Hill, Proceedings of the National Academy of Sciences en upprepning av försöket, men denna gång med möss. Forskarna hade undersökt artärer hos vanliga möss och upptäckt att dessa inte utvecklade atheroskleros. Baserat på ovanstående diskussion är detta inte förvånande eftersom möss har en gen som gör att de själva kan producera C-vitamin som gör att deras kollagen inte blir defekt som i fallet med marsvin och människa. I forskningssyfte stängdes den gen av som låter möss producera C-vitamin i deras lever. De omvandlar vanlig glukos till C-vitamin då dessa molekyler är mycket lika varandra. De simulerade härigenom den situation som människan befinner sig i. Vi saknar just denna gen som fått namnet GLO, gulono-laktne-oxidas.

Den avgörande frågan var om mössens artärer nu skulle uppvisa samma utseende som marsvinens med samma kostupplägg mellan två olika grupper. Svaret var ja. Artärernas bindvävsstruktur (kollagen och elastin) försvagades hos mössen som fick brist på C-vitamin i kosten. Under mikroskop uppvisades slående likheter med ovanstående bilder från marsvin. Dessutom hade möss med C-vitaminbrist signifikant högre kolesterolhalter i blodet. Klisterproduktionen hade startat.

1. Artärvägg hos normal mus. Notera de långa böljande obrutna fibrerna.
2. Artärvägg hos mus som likt människan inte kan producera C-vitamin och som ges C-vitaminfattig kost. Sprickbildningen och de spröda söndriga fibrerna framträder tydligt.

Björnar, marsvin, möss och människor

Möss, björnar och de flesta andra djurarter har den gen som låter dem producera kroppseget C-vitamin. Någon gång i forntiden stängdes den av för oss människor, sannolikt för att den inte behövdes då kosten baserades på C-vitaminrika ämnen från växtriket. Kroppen hushållar med energin och gör aldrig något i onödan och därför kan man anta att funktionen stängdes ner. Varför tillverka det som ändå kommer i rikliga mängder gratis genom kosten?

Problemet idag är att kostens kvalitet har blivit sämre i industrialiseringens spår där allt ska göras så billigt som möjligt för att maximera bolagens vinster. C-vitamin förstörs också genom hög upphettning i vår kokta, stekta, grillade och bakade mat. Men det värsta av allt är något som kan vara svårt att ens ta till sig: ett medvetet undanhållande av fakta för att göra människor sjuka och hålla dem fortsatt sjuka så att man kan sälja dyra patenterade läkemedel till dem, som dock inte botar utan bara behandlar till synes eviga symtom och därmed garanterar en evig vinst.

Läkemedelsbolagen tjänar över 1 miljard dollar på att sälja läkemedel för våra vanligaste sjukdomar, som lindrar men inte botar. En botad sjukdom är detsamma som utebliven vinst. Det finns dokument som bevisar att en av världens största läkemedelstillverkare inte var intresserad av att finansiera spridningen av ovanstående kliniska bevis för sambandet mellan C-vitamin och kardiovaskulära sjukdomar till sina konkurrenter och att de inte ville konkurrera med sina egna kolesterolsänkande mediciner. Istället bildades en vitaminkartell i USA med de största läkemedelsbolagen som försökte driva upp priserna på vitaminer och även på råämnet för framställning av C-vitamin. Denna kartell upptäcktes och Amerikas justitiedepartement dömde de inblandade bolagen till böter på över en miljard dollar enbart i USA. Det folkliga trycket mot dessa försök har varit starkt. Kartellen försökte 2002 utöva påtryckningar mot EU om begräsningar av tillgång till vitaminer och andra naturliga näringsämnen men EU-parlamentet fick så många protestmejl att hela e-postsystemet fick stängas för första gången i historien.

Slutord

Baserat på ovanstående forskning om den fundamentala orsaken till kardiovaskulära sjukdomar och kliniska bevis räcker inte runt 60 mg C-vitamin per dag för att den mänskliga kroppen ska kunna producera tillräckligt med kollagen för att hålla blodbanans väggar i normalt skick. Det faktum att C-vitamin förbrukas i den kemiska process som bildar stresshormonet adrenalin förvärrar dessutom situationen för dagens stressade mänsklighet. Det C-vitamin som skulle gått till produktion av normalt kollagen dirigeras istället om till produktion av adrenalin eftersom detta har högre prioritet av kroppen. En stressig situation är detsamma som att leva eller dö enligt kroppens miljonåriga erfarenheter. Mellan 600 och 3000 mg eller mer behövs därför idag enligt Dr. Rath beroende på hur sjuk man är. När dessa doser tillförs kommer kärlväggarnas armering att återställas och nödlösningen med lagning genom kolesterol att långsamt lösas upp av sig självt. Och självklart gäller det att ordna sitt liv så att man inte behöver utsätta sig för kronisk stress.

Men det bästa av allt: Man kan tillföra C-vitamin samtidigt som befintlig behandling pågår. Man har alltså allt att vinna, inget att förlora och tar inga risker. C-vitamin går inte att överdosera. Det är vattenlösligt och eventuellt överskott försvinner den naturliga vägen.

/Anders
 

• Läs allt om detta ämne inklusive brev från en mängd svårt sjuka patienter som blivit helt friska i boken:
  Varför djur inte får hjärtattacker… men människor dör av dem av Dr. Matthias Rath.
• Dr Rath's vitamintillskott finns närmast i denna tyska webshop. Även på denna amerikanska webshop. Den intresserade läsaren uppmanas att själv utforska de olika varianterna. Länkarna är bara förslag och exempel på vad som finns.
• Relaterad artikel på Newsvoice från 2007 av Dr. Rath, översatt av Pia Hellertz.