Dessa rader är för dem som tror att vi har kommit långt i utvecklingen och i polförvandlingen! Och tror att kosmologin kommer snart att bli känd över hela jorden.

Ack, hur långt borta är ännu icke jämställdheten och kärleken till vår nästa? "Nästan", som också kan vara en medsyster av samma kön som en själv. Och en kvinna som utanpå ser ut att vara en kvinna, men som redan har ganska utvecklad maskulin sida vilken blir en "stötesten" för en man. Det är en tuff utveckling dessa kvinnor går till mötes, för de har inga "vänner" hos något av könen. 
De kvinnor som har fastnat i rollen som "flicka" har ofta problem med sina starkare medsystrar eller kvinnor i chefspositioner, för då får de se vad de själva kunde ha gjort men inte vågade. Det har också att göra med att många kvinnor inte vågar bli allt det de skulle kunna vara, om de vågade stå upp mer för sig själva!

– Kvinnor som inte tror på sig själva tror inte att det går att bli ledd av en kvinnlig chef, säger ledarskapsutvecklaren Barbro Dahlbom-Hall. Hon har skrivit boken "Lära kvinnor leda kvinnor". 

Men en sak är Barbro Dahlbom-Hall säker på: vi accepterar mer från manliga chefer. De får gärna vara dominanta medan kvinnliga chefer väntas vara trevligare. 

– De ska vara så oerhört snälla och goda, säger hon. 

Det kan också vara en förklaring till att vissa tycker att kvinnor hävdar sig mer. "De ska alltid visa sin makt", skriver signaturen Working hero. 

– Kvinnor vet att de måste stå på sig och ibland kan det också slå över, säger Barbro Dahlbom-Hall. 

Hon utbildar både manliga och kvinnliga ledare kring genusskillnader och ledarskap och vet att aha-upplevelserna brukar vara starka. 

– Från början är de själva inte medvetna om det, men sedan märker de hur starkt genuspräglade de är. 

Bland annat är det en skillnad i inre konflikter – kvinnor har mer otillräcklighetskänslor. Just för att det ställs högre krav på dem, men det blir en ond cirkel eftersom den oron också tar energi från ledarskapet.

Från artikeln: https://www.aftonbladet.se/relationer/a/kavrgv/kvinnor-vi-vill-ha-manliga-chefer

Män som fastnat i rollen som "macho-man" har helt klart problem med kvinnor som vet vad de vill och säger vad de tycker. Han tål inte konkurrens om utrymmet och sin ställning som allvetare - som han anser vara hans rättmätiga position och födslorätt. Hur långt borta är inte då hans feminina pol inom honom; jo mycket långt.
Hur vet jag det? Jo, jag kan se skillnaden på en macho och en människa i vardande p.g.a. egna möten med båda dessa kategorier av män. De senare är dock en minoritetsgrupp - än så länge. 
Jag kan också lätt se skillnaden på en "flicka" och en människa i vardande. De sistnämnda är också än så länge i minoritet. Men utan att verka partisk; nog tycks det mig som om dessa är lite fler än de i den manliga gruppen. ! Åtminstone märks de mer p.g.a. den - oftast negativa - mediala exponeringen som dessa starkare kvinnor utsätts för, som vågar ta plats.

Så kontentan av allt detta är ju att himmelriket på jorden är fortfarande mycket långt borta. Ja, flera tusen år framåt i tiden! 

I gråväderstankar 
Marja

© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved