Med anledning av Martinus Instituts utlagda Martinusbrev som de anser stödjer deras egna avvisningar av medarbetare som kritiserar/kritiserat deras förehavanden har jag gjort en kort sammanfattning av brevet på svenska och det jag upplever är innebörden i det.

Martinus skriver i sitt brev till en Herr NN att pga. hans propaganda som han har gett uttryck för gentemot en herr August Andersen och som är ett direkt misstänkliggörande av Erik Larssons moraliska standard har Martinus ansett sig sända NN ett uttalande.
Eftersom han, Martinus, står som ansvarig bakom de personer Försynen har visat på som hans hjälpare kommer varje ingrepp på dessa onekligen vara ett misstänkliggörande av hans dispositioner. Martinus anser att NN orsakat att det därmed har uppstått antipati gentemot dessa misstänkliggjorda vilket är ett uppenbart hinder mot eller motstånd emot Martinus Saks främjande liksom den också är särdeles oförenlig med det han har undervisat honom om i sina föredrag oavsett hur han har uppfattat dem. Och citat:

”Jag ber er därför att i all vänlighet dra er tillbaka från Kolonien.” (Klint)

Vidare tackar Martinus NN för de tjänster NN har gjort för Saken och ber honom om att förstå att det inte riktas någon som helst antipati mot honom.

”Var och en har ju lov att ha sin egen uppfattning eller mening om mina medhjälpare, min Sak och mig själv”, skriver han. ”Men när denna uppfattning blir ett direkt motstånd emot min mission kan jag bara känna det som den enda betingelse för skapande av fred att var och en av parterna må vandra sin egen väg.”

Detta brev använder Martinus Institut som mall till dem som idag avskedas från att ha varit medarbetare på MI och Klint. Som skäl anges illojalitet och misstänkliggörande av rådets arbete och medlemmar.

Denna avvisning av NN gjord av Martinus själv år 1937 tycker flera förespråkare för Martinus Institut  att jag skall tillfoga min lista över alla genom åren avvisade från Martinus Institut.

Men det är ju STOR skillnad på Martinus och de som sitter i rådet idag. Martinus hade kosmiskt medvetande det har ingen i rådet mig veterligt. (Den sista från Martinus tid som finns kvar i rådet är dessutom föreslagen till Martinus av Mischa Lim när han försökte få ihop ett råd.)
Och det var Martinus EGEN bedömning att HANS ”SAG” misstänkliggjordes genom att NN förde propaganda mot två män, medhjälpare i Saken, som därmed blev utsatta för antipati. Och som man kan se av brevet går Martinus inte in på vad ”propagandan” handlade om rent konkret.

I de fall av avskedande på senare tid är det ju rådet, vanliga människor som du och jag, som avvisat människor från att fortsättningsvis delta i grupper eller ens beträda Martinus Institut eller Klints område! Och alla dessa avstängda människor har eller kämpar just nu faktiskt FÖR Martinus Sak, dess befrämjande och hans vilja och att inga ändringar får göras varken i böckerna eller i Institutets lagar från 1982, som han UTTRYCKLIGEN fastslagit och som nedtecknats som riktlinjer för rådsmedlemmarnas fortsatta arbete. Det är ju en STOR skillnad på vem som har rätt att stänga av människor från fortsatt deltagande inom dessa kurs- och informationsområden på Mariendalsvej  eller Klint!
NOTERA: Martinus stängde av en människa som han ansåg arbetade EMOT Saken.
Martinus Institut avvisar människor som anser sig arbeta FÖR Saken och hans vilja! Oavsett vad rådsmedlemmarna på Martinus Institut anser om den saken.

Och MARTINUS SAK borde väl fortfarande vara HUVUDSAKEN även nu efter hans bortgång! Antingen är man FÖR hans uttalande i rådsmötena och STÖDJER dem, eller så är man EMOT dem och tolkar om dem mot hans vilja.

Martinus uttalanden på Rådsmöten:

”Vi må jo støtte den, der har ret, eller se, hvem der har ret. Men der skulle ikke komme så meget af den slags, for Strukturen skulle orientere dem helt, så de ved på forhånd, at det ikke kan nytte noget at afvige fra den.” Rådsmøde 25.09.74

Och VEM är det som har rätt?
Jo, det är de som håller med MARTINUS om att:

”Det får inte, utan Martinus samtycke, göras några förändringar i böckerna eller i det han har skrivit.” (Rådsmötesreferat 13/1 -76)

Och slutligen:

"Eftersom vägen till utveckling av all intellektualitet och kultur går genom friheten att tänka, friheten att kritisera, vilket vill säga påpeka brister eller fel, friheten att lägga fram idéer och uppfattningar som inte precis ligger inom den auktoriserade horisonten eller det som blivit officiellt skick och bruk, samt den absoluta friheten att med sin rösträtt fritt och öppet vara för eller emot varje framlagt förslag i statsledningen eller samhällsordningen, så kommer ingen diktatur någonsin att kunna bli en verklig kulturstat, eftersom den ju blott existerar genom att fängsla eller inskränka friheten för den intellektualitet som är den absolut oundgängliga livsnerven, impulsen eller det orubbliga fundamentet för varje verkligt civiliserad kultur." Vägen till invigning kap. 6

LISTAN:
Sakens historia - Avskedanden genom åren av medarbetare på Martinus Institut

Martinus-Brevet i sin helhet på danska