Vi är väl ganska deprimerade och ångestladdade lite till mans här uppe i norden. I alla fall säger statistiken det angående försäljningen av psykofarmaka. Men att kalla de flesta av oss för psykiskt sjuka för det, tycker jag inte riktigt att jag skulle vilja göra. 

Själv var jag en "muntergök" utåt och en livstrött "självmordskandidat" inåt, tills jag började läsa kosmologi. Det blev en totalomvändelse av mitt psyke allt eftersom jag läste. Jag har inte varit deprimerad en enda dag sedan dess . Min dysterhet och depression försvann i takt med att jag började förstå livet, och meningen med det.

Jag tyckte att jag fick tillbaka rätten till mitt liv, och framför allt mitt framtida liv, när jag förstod att det var jag själv som var orsaken till mitt olyckliga liv och mina tillkortakommanden. Det var inte "de andras fel". Det var inte min mammas "fel", inte min barndoms "fel", inte mina mäns "fel", inte mina barns "fel" att jag hade det som jag hade det. Det var inte heller mitt eget "fel", utan det var en naturlig brist på kunskap och förstånd om hur jag kunde leva livet för att bli lyckligare.
Jag började med en positiv "omskolning" av mig själv när jag började läsa kosmologi och den pågår ännu, och kommer att göra det många liv till. Övning gör mästaren, sägs det ju. Och vad gör det att det tar tid när man vet vilken skatt som väntar vid regnbågens slut! Huvudsaken är att man inte tappar modet.

Från "Logik" kap.1:

"Livets upplevelse och individens förstånd

En faktor, som efter hand skall bli den allra största och viktigaste i det mänskliga framträdandet, är den realitet vi känner under begreppet "förstånd". Denna realitet åter är detsamma som förmågan att uppfylla den lagbundenhet i tänkandet, som varje slag av tänkande måste vara underkastat för att tjäna ett hundraprocentigt nyttigt ändamål, alltså för att vara absolut fullkomligt. Uppfyllandet av denna lagbundenhet återigen är detsamma som det vi kallar "logik". Den fullkomliga och absoluta logiken existerar sålunda endast i form av tankelagens totala uppfyllelse.

Men denna totala uppfyllelse existerar inte hos den jordiska människan i dag. Den är ännu något i vardande, något som befinner sig i utveckling. Detta i sin tur betyder, att människan ännu inte har ett absolut fullkomligt förstånd, ännu inte kan handla absolut logiskt.

Detta betyder naturligtvis inte, att jag härmed vill stämpla varje jordisk människa som sinnessjuk eller abnorm. Tvärtom är den här nämnda ofullkomligheten eller bristen ett helt normalt tillstånd och har alls ingenting gemensamt med de vanliga formerna av sinnessjukdom och sinnesslöhet, då dessa ju beror på sjukdomar i redan utvecklade delar av förståndsförmågan.

Medan dessa sjukdomar är verkningar av omständigheter, som jag inte kan gå in på här men som är närmare definierade i "Livets Bog", är den allmänna ofullkomligheten hos den jordiska människans förstånd endast en fråga om utveckling. Förståndet är något som, i likhet med så mycket annat när det gäller det levande väsendet, befinner sig i utveckling och är under uppbyggnad, på väg mot fullkomning. Det kan därför aldrig i nuet vara i höjd med vad det skall bli i framtiden.
Varje levande väsen undergår alltså förståndsutveckling.
Och denna utveckling är särskilt starkt framträdande hos människan.
[...]
Att ha ett utvecklat förstånd betyder alltså att ha en framstående förmåga att konstruera planen för sitt handlingssätt och sin levnadsart till största möjliga gagn för uppfyllandet av ett önskat ändamål.

Men då ett önskat ändamål ibland kan vara av sådan natur, att dess upphov endast söker största möjliga fördelar för sig självt, på hänsynslös bekostnad av andra levande väsen, det må vara människor eller djur, likaväl som det endast kan söka manifestera osjälviska handlingar, kan sålunda ett förstånd användas såväl i det "ondas" som i det "godas" tjänst.

Då det "onda" är detsamma som utlösta orsaker, vars verkningar i sista hand skapar smärta och lidande, medan det "goda" är utlösta orsaker, vars verkningar uteslutande skapar glädje och lycka för allt och alla, är det alltså förståndet som blir den utlösande faktorn i varje ödesskapande, i varje livsföring, i varje upplevelse.

Mellan livets upplevelse och individens förstånd finns sålunda ett visst samband. Som förståndet är, så är också världen, så är livet, så är tillvaron för detta förstånds ägare. Förståndet är de "glasögon", genom vilka världen ses. Den "färg", som dessa "glasögon" har, blir avgörande för dess ägares syn på livet, individen och ödet."

Med förstoringsbrillorna på
Marja