Läste igår något som på ett mycket fint sätt förklarar förlåtelsens välgörande anda med få ord och stöder min artikel ovan. 
Det är Anders Magnusson som grundat "Svenska institutet för sorgebearbetning" och som i tidningen "Kollega" uttalar sig så här:

"Man förlåter den som skadat en för att själv bli fri.
Förlåtelse innebär inte att man förminskar det onda som någon gjorde mot en. Tvärtom!
Man bekräftar det som hände men låter inte minnet av det som hände fortsätta att skada en. Förlåtelse innebär att man slutar hoppas på en annorlunda och bättre gårdag. Motparten får däremot inte veta att man förlåtit, utan det är en gåva man ger sig själv."

Himla bra sagt!

Tycker 
Marja