Det är min upplevelse genom de ca 30 åren som jag deltagit i olika Martinus-forum och Center att innehållet i Martinus skrifter ifrågasätter många efter sina egna sympatier, antipatier och favoriseringar och inte tvärtom.
Nog borde man på ett ställe som påstår sig vara en sida för Martinus kosmologi och andliga vetenskap UTGÅ från vad som står i LB som samtalsunderlag. Och inte som det i stället ofta görs tvärtom genom att ifrågasätta analyserna för att de inte passar ens nuvarande åsikter, begär och önskningar. Man gör åter de kosmiska analyserna, lagarna och Gud till sin egen avbild och försöker att pressa ned det man är partisk för i sin gamla världsbild samtidigt som man förkastar det man inte vill ta till sig. För det stör ens egna förehavanden, begär och favoriseringar just nu. Alltså ut med Martinus om han går emot den egna old-age-livsåskådningen, religionen eller sexualiteten för det är det som faller en på läppen bäst ännu. Och om man lägger fram ett citat från den andliga vetenskapen med logiska fakta som opartiskt förklarar den kosmiskt medvetnas argument så bemöts man ofta med personangrepp och vrede. Men man riktar inte ilskan mot källan Martinus och LB utan mot den budbäraren som lägger fram citatet som faktakälla till samtalet.

Visst kan man bli fundersam över vem som vet bäst, den kosmiskt medvetne eller den ofullkomliga jordmänniskan. Ödmjukheten lyser m.a.o. med sin frånvaro.
Det finns en intressant förklaring om detta tillstånd inom psykologin som kallas för "Confirmation Bias". Konfirmeringsbias på svenska. Den stödjer den andliga vetenskapen. Beteendet förklaras som:

"When one is only seeking out information that supports one's beliefs, while ignoring any evidence that contradicts."

Alltså när man bara söker information som stödjer ens egna favoritövertygelser, samtidigt som man ignorerar alla faktabevis som motsäger dem. Precis som Martinus skrivit: "I regel lyssnar man ogärna till sanningen när den inte är till ens egen favör." (LB III st. 679)
Och när man visar bevis eller fakta för någon som lider av konfirmeringsbias och falsifierar och motbevisar deras tro så får de en än starkare tro på sitt. De ändrar sig inte utan blir obstinata. De känner sig angripna och reagerar med vrede mot den som kommer med fakta. De är med andra ord de som numera kallas för faktaresistenta.
Man kan ju då inte hamna under begreppet sanningssökare.

För ett ödmjukt sinnelag ”öppnar medvetandet och därmed respekten och vördnaden för all VERKLIG fullkomning, hos vem och var helst den än visar sig”. Enligt Martinus. Och ödmjukhet leder människan till visdomens port.
Det är dock inte ofta det sker utan många älskar fortfarande att förfäkta sina egna favoritåsikter. De har ju då inte någon ödmjuk inställning till de kosmiska analyserna.
Så nog är det som Martinus har sagt till Lars Niebelvang: "Så länge en människa inte har blivit trött på att höra sig själv, har denne ingen användning av mig."
Och om man t.o.m. retar sig på citat och uttryck från hans böcker Det Tredje Testamentet, som jag ofta upplevt vara fallet, så kan jag inte se någon annan förklaring än att man anser att man fortfarande vet själv bäst.

Martinus i Vägen till paradiset kap. 54:

"På det fysiska planet kan ju väsendena diskutera med varandra på alla områden, såväl där de är outvecklade eller mer eller mindre okunniga som där de är utvecklade eller kunniga. Det är därför som de på det fysiska planet har så lätt att bli inblandade i konflikter, gräl och krig." 

Men för det kan vi inte sluta att tala med varandra. Samtal är något helt annat än värvning till egen tro eller livsåskådning. Man måste ju kunna stå upp för sig själv och sina värderingar och åsikter men komma ihåg att:

Samtal förs med öppna händer – diskussioner med knutna nävar.

Eller som Martinus uttryckte det: "Individen kan sålunda endast utvecklas - inte dikteras - från en lägre till en högre form av medvetande." Livets Bog I st 163