Man lät högskolestuderande lämna in samma uppsats till olika lärare med den enda skillnaden att namnen på vissa uppsatser var kvinnliga och på vissa manliga.

Utifrån bedömningarna kunde man tydligt se att det gjordes åtskillnad på om uppsatsen skrivits av en man eller kvinna. "Kvinnouppsatserna" fick mer negativ kritik än ”mansuppsatserna”. Det var helt tydligt att bedömaren hade en förutfattad mening utifrån namnet, kanske på ett omedvetet plan, men ändå.
Ja, som det allmänt är i vårt samhälle; vi har förutfattade meningar om det mesta, olika kulturer, kön, yrkeskategorier, för att bara nämna några. Och hur ärlig man än är mot sig själv så finns det mycket man döljer för sig själv, och är omedveten om. Kanske för att man inte vill att man ska vara på ett visst sätt. Inte vill man ju vara fördomsfull! Men hur många kan svära sig fria från sådant?

Jag har i alla fall sett en tydlig skillnad på bemötande hos mina läsare på olika forum!
När jag har skrivit under ett neutralt namn som pekar åt det maskulina hållet har jag inte fått så många personangrepp alls. Tvärtom, en hel del ryggdunkningar.  Tillskillnad när jag skrivit som ”Marja”, då har det ofta haglat nedsättande personliga tyckanden om mig som person från okända män, till rena rama grova personangreppen. Att speciellt män inte tål att en kvinna hävdar att hon vet bättre med både källhänvisningar och faktabevis, har jag sett många prov på genom åren. Den mest upplysande upplevelsen av denna automatiska diskriminering av mig som kvinna upplevde jag när jag skrev likadant som jag brukar som ”Marja”, men istället använde mig av ett manligt pseudonym. Min värste ”Marja”-antagonist skrev att han saknade ”mig”, alltså mig med mitt maskulina namn, när jag som denne individ slutade skriva där. Om han bara hade vetat…  Där ser man hur lätt man reagerar, både medvetet och omedvetet, på vem som skriver eller säger vad! Favorisering pågår. Vi är långt ifrån att vara människor ännu.

Detta skrivet med tanke på allt det som skrivs idag om det som sker inom kosmologirörelsen. En del är mer betrodda tyckare än andra. En del män kan påstå vad som helst utan att kunna/behöva bevisa något och blir trodda ändå. En del kvinnor, som håller med dem och stödjer dem, tror man på även om de inte ens ”har något på fötterna”. Men de kvinnor som, trots att de har tunga faktabevis att lägga fram, inte håller med dessa män eller köper deras lösa påståenden kan man avfärda och klassa ner utan pardon. Man söker och hittar kanske något som man kan hacka ner på och sedan glömmer alla sakligheten i diskussionen. Man är alltså en röstfiskare till sina egna ogrundade åsikter — inte en andlig forskare som söker sanningen.

”Individen behåller trots allt sin andliga uppfattning, intill dess livet självt genom erfarenheter eller upplevelser utvecklar honom i riktning bort från denna uppfattning till en högre. Individen kan sålunda endast utvecklas inte dikteras från en lägre till en högre form av medvetande. Att föreskriva en individ en livsform eller en religiös uppfattning som han inte är mogen för är lika omöjligt som att söka tvinga en tiger att leva av växter.”  Livets Bog I st. 163

Det är ju så, enligt Martinus, att så länge människan fortfarande älskar att bara höra sin egen röst är denne inte mottaglig för de kosmiska analyserna eller sanningarna.