För många år sedan hörde jag talas om att blinda människor såg syner av verkliga människor och annat inom sig som många gånger skrämde dem. Min första tanke var att de måste ju se in i den andliga världen. Kan man inte se den yttre världen pga. blindhet måste det ju vara den inre världen man ser. 
I somras fick jag av en händelse höra ett intressant samtal i ett bokantikvariat, som jag ofta har besökt. Den äldre av ägarna (som jag pratat med många gånger) kom från ett läkarbesök och berättade för sin son att han hade frågat läkaren om vad det var för syner han har sedan han hade fått starkt försämrad syn. Läkaren kunde inte förklara, men menade att de skulle försvinna så småningom. Jag tror att han hade fått grön starr. Och plötsligt sa han att nu fanns det människor i rummet igen varmed sonen svarade att "nej det finns ingen här utom du och jag, nu ser du syner igen". Jag stod i ett annat rum. 
Av en händelse hamnade jag idag på en sida där en neurolog förklarar dessa fenomen som vanliga och menar att de är "hallucinationer". Han har "geometriska" sådana själv och har kommit i kontakt med många blinda människor som ser "syner" trots sin blindhet. Det intressanta är en kvinna som ser seriefigurer av grodan Kermit, som hon inte kan förstå poängen med. Vilket får mig att tänka på att allt finns registrerat i det kosmiska visdomshavet. Hennes hjärnceller är väl på våglängd och känsliga för just den "sagornas sfär" där barn som avlidit blir omhändertagna och får "se" roliga serietecknade filmer m.m. Martinus skriver om barnens upplevelser efter döden:

"Detta betyder att de andliga väsen, som omedelbart efter det att ett barn lämnat sin fysiska organism, tar hand om det, just är väsen som utstrålar en stark kärlek till barn och i särskild grad har förmåga att hjälpa och vägleda dessa väsen. Barnets värld är ju en lekens och sagans värld, och detta kommer också att prägla barnets första upplevelser, sedan det lämnat sin fysiska kropp. Det kommer rentav till en barnträdgård, där kärleksfulla väsen tar sig an det och där lek och saga dominerar dess tillvaro. Men medan barnet i den fysiska världen skulle ha sagor som upplästes ur en bok, är sagoupplevelsen i den andliga världen betydligt mer levande och realistisk. I den andliga världen är det så, att materierna lystrar till tankens och viljans bud. Sagoberättaren behöver bara tänka sina sagor, så står de livs levande för barnen, inte blott som bilder, utan i rörliga och plastiska tillstånd omgivna av de vackraste landskap och scenerier. Bland de skyddsandar som tar sig an barnen kan finnas väsen som varit stora sagoberättare och diktare i den fysiska världen. Medan de "berättar" sina sagor, kan deras tankekoncentration ibland bli så stark att de själva försvinner bakom sina tankeenergier, så att man bara ser deras fantasis skiftande tankebilder. Denna sagornas sfär är naturligtvis till inte endast för barnen, utan för alla väsen på det andliga planet, som är frigjorda från mörker och "skärseld", om i övrigt deras tankar, känslor och intressen är på våglängd med en sådan värld. Och denna sfär gränsar så nära till det fysiska planet, att dess energier kan påverka mottagliga människor här, t.ex. diktare och skapare av tecknad film, vilka ofta får inspiration från denna mentala värld, som är allt annat än tråkig. För barnet skall det komma en tidpunkt då det är mätt på upplevelserna i denna lek- och sagovärld, och det kommer med skyddsandarnas hjälp att passera genom de intellektuella sfärerna, där det inte har så mycket att uppleva, men där allt som upplevs är ljust och strålande. Det kommer snart att få uppleva minnessfären eller salighetsriket, varifrån det på nytt skall inkarnera till den fysiska världen." Genom dödens port kap. 11

Och kvinnan, som det berättas om i videon nedan, som upplever människor med österländsk klädsel ser kanske in i den orientaliska avdelningen av alla Vår Herres boningar. Man hamnar ju där ens tankar och längtan finns så det finns ju olika boningar för olika längtor för dem som gått över till den andliga sidan. Mig kommer de att få se läsandes i det stora kosmiska biblioteket vid hyllorna för "den helige andes litteratur", alltså Livets Bog och liknande böcker . Helt klart.
Titta på den här intressanta videon, som lyckligtvis är översatt till svenska:

Oliver Sacks: Vad hallucinationer avslöjar om våra hjärnor
Neurologen och författaren Oliver Sacks uppmärksammar oss på Charles Bonnet-syndrom - när människor med synnedsättningar upplever verklighetstrogna hallucinationer. Han beskriver patienters upplevelser på ett hjärtevärmande sätt och tar oss genom biologin i detta ouppmärksammade fenomen.
https://www.ted.com/talks/oliver_sacks_what_hallucination_reveals_about_our_minds?language=sv

Och sedan kan du fortsätta med Jill Bolte Taylors nära-döden-upplevelse, som hon hade när hon drabbades av stroke. Intressant nog är hon själv hjärnforskare och kunde registrera en del av händelseförloppet och sina upplevelser under själva slaganfallet. Hon berättar mycket levande om sina upplevelser och var även gäst hos Skavlan, som fick mig att bli nyfiken på hennes berättelse och forskning. Det tog henne åtta år att tillfriskna från stroken och nu använder hon tiden med att berätta sin fantastiska historia som måste få människor att börja fundera över hennes rörelse när hon berättar om den andra världen som hon kallar för "La La Land". Hon fick absolut en viktig mission med sin överlevnad!

Jill Bolte Taylor's slag av insikt
Jill Bolte Taylor fick en forskningsmöjlighet som få hjärnforskare skulle önska: hon fick en massiv stroke och såg på medan hennes hjärnfunktioner - rörelseförmåga, tal, självuppfattning - stängdes ner en efter en. En häpnadsväckande berättelse.
https://www.ted.com/talks/jill_bolte_taylor_s_powerful_stroke_of_insight?language=sv

Mycket intressanta och tankeväckande berättelser, speciellt om man har läst kosmologi. Bekräftar mycket av det som Martinus har skrivit, även om de som berättar kanske inte kan förklara det så kosmologiskt som han. Mycket nöje!

Marja