Elisabeth Malm in memoriam

En jordisk ängel har gått ur tiden till en högre viloperiod!

Vi fick en smärre chock av att höra för ett tag sedan att Elisabeth Malm hade lämnat det jordiska bara två veckor efter sin 58:de födelsedag i juni i Köpenhamn. Och att hon hade varit sjuk en längre tid.

Första gången jag träffade denna glada lilla sparv var när jag efter år av ensamstudier av den andliga vetenskapen hamnade på en tre veckors kosmologikurs i Varnhem 1994. Året därpå träffades vi igen under två veckor och jag anförtrodde henne att jag hade köpt tågbiljett till Martinus-Centret i Danmark några veckor senare utan att ha en aning om hur jag skulle hitta dit. Viljan var nämligen större än reseångesten för att ge sig iväg ensam så långt bort som till Danmark — jag förstod ju knappt vad de sa i detta land. Jag hade gjort lite nybörjarövningar i bönekonsten till Försynen om att få lite hjälp på vägen och när Elisabeth fick höra vilket datum jag skulle åka så sa hon att det skulle hon också! ”Vi kan träffas på tåget till Klint i Köpenhamn, så kan jag hjälpa dig!” Så jag blev bönhörd!

På detta sätt ordnade så Försynen ressällskap till mig från Köpenhamn i form av en "Elisabeth-ängel" som lotsade mig vant från tåg till tåg och buss. 

Året skrevs 1995 när jag för första gången från bussen blickade ut över havet i Klint och möttes av en glad Bertil Ekström som önskade oss välkomna, och med sin kärra körde vårt tunga bagage till receptionen. Jag tyckte jag hade kommit till paradiset. Och Elisabeth visade mig runt på Centret och presenterade mig för den ena efter den andra som vi mötte under guidningen. Jag kunde inte fått bättre start på min två veckor långa solskenssemester. För solen sken från en klarblå himmel vareviga dag sommaren 1995 i kapp med Elisabeth.

Och på ett märkligt sätt blev hon också, utan att veta om det då, en kärleksängel så att jag träffade min älskade livskamrat Anders i Klint två år senare.

Anders skriver: Elisabeth spelade också en avgörande roll i mitt liv då jag, liksom hon, bodde i Linköping 1997. Hon gick runt och satte upp lappar i stan överallt och så även i min lilla lokala ICA-butik. Entrén till butiken var inte mycket större än en liten garderob så det gick inte att undgå de lappar som satt på anslagstavlan där. Hennes första lapp fastnade jag inte för då temat kändes för avlägset men några veckor senare handlade föredraget om medvetande, partiklar och tomrum, vilket låg nära mina tankar vid den tiden.

Jag gick alltså på föredraget den 14 mars 1997 på Martinus Centret i Linköping och blev fast för gott. Den sommaren åkte jag till Klint för att stanna hela säsongens 6 veckor. Och gissa vem som var där också? Min älskade Marja som skulle bli min livskamrat de följande 22 åren – och fortfarande är det. Så Elisabeth spelade en avgörande roll i både mitt och Marjas liv om hur de båda flätades samman. En ängel var hon verkligen och kommer säkerligen att återfödas som en ny när det väl blir dags. Tack Bettan för de knuffar du gjorde i våra öden!

Marja skriver: Ja så det kan bli 😊!

Vi minns också när hon senare kom och hälsade på oss i Ljungskile, lite ledsen och tilltufsad av livet, trött och hungrig efter lång resa från Klint. Hon stannade några dagar och vi fick rå om denna lilla sparv som aldrig riktigt hittade ett hem i detta liv. Det var sista gången vi sågs för vi åkte inte till Klint mer.

Elisabeth var frivillig medarbetare i Varnhem och under 30 års tid på både Martinus Centret i Klint och Martinus Institut i Köpenhamn. Hon ställde upp för den andliga vetenskapen var man än behövde hennes hjälp och man bör hedra hennes minne för de stora insatser och allt arbete hon gjorde för kosmologin, utan att göra så mycket väsen av sig. Vad stort sker, det sker tyst! Tack Elisabeth!

Varma minnen nedtecknade av
Marja och Anders

 

 

 

141 visningar
© Averbis förlag | Kontakt