Här följer en dialog som jag hade för en tid sedan med en lärare:

Läraren:

En liten tänkvärd berättelse i könssammanhanget.
En professor från Harvard university föreläste på XX universitet. Bland annat berättade han om när Radcliffe, ett universitet för unga kvinnor och Harvard, ett universitet för unga män - de låg nästan rakt över gatan i Boston - gick ihop och blev ett könsblandat universitet. Jag tror det var på 70-talet nån gång. Professorn gjorde iakttagelser att flickorna första tentan var lika bra som grabbarna. Andra tentan var de bättre och tredje tentan var de avsevärt bättre än grabbarna. För att förenkla berättelsen. Efter några terminers iakttagelser av samma fenomen berättade han om detta på en stor föreläsning för massor av studenter. "Från den dagen var flickorna aldrig mer duktigare än pojkarna", berättade han.
Hur förklara detta?

Jag svarade:

Tjejerna började hålla sig tillbaka, ville inte framstå som mer intelligenta än killarna. Vanligt fenomen bland dem som kanske fortfarande vill vara "heta" på äktenskapsmarknaden!

Eller för att citera Fredrika Bremer:

"Om en karl tror att du är dum, så skadar det inte dig i hans tycke. 
Om han tror att du anser honom dum, då är du för alltid förlorad i hans omdöme."

Av egen erfarenhet
hälsar
Marja

Läraren replikerade:

Klokt Marja,
Det är samma fenomen som händer när tjejerna kommer upp på gymnasiet i Sverige har skolforskare iakttagit. Forskarna gör samma tolkning som du. 

(Ack ja, kontentan av detta blir ju att polförvandlingen inte går så fort! Ingenting är ännu stabilt! Det kvinnliga koketterandet vinner över något som man borde vara stolt över; det som kan trygga ens framtid genom bra betyg och därmed konkurrenskraftiga möjligheter inom olika yrkesval.)

© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved