Det finns ingen Martinusrörelse

Upplevelseberget. Vad är det?

I den fysiska världen är ett berg ett landområde som ligger högre upp än det omkringliggande landskapet. Ju högre upp man klättrar desto mer realistisk blir upplevelsen, eller synen, av landskapets helhet. Är berget tillräckligt högt ser man städer, byar, floder och slätter. Man ser hur långt de ligger från varandra och kan kanske uppskatta hur lång tid det skulle ta att röra sig från en punkt till en annan, och vilken väg som leder dit. Man kan överblicka verkligheten.

Grodan som ligger nere i en flodfåra på slätten kan inte överblicka någonting, den har just det vi kallar "grodperspektiv" vilket innebär lägsta möjliga utsiktspunkt i förhållande till berget. Den är helt omedveten om att det överhuvudtaget finns städer och byar några mil bort och att flodfåran den just nu plaskar runt i leder dit, och där överbryggas av broar och har turistbåtar gungandes på sig med fotograferande turister.

Aporna som svingar sig runt i träden halvägs uppför berget har bättre överblick av omgivningen. Men deras syn blockeras av lokala kullar som gör att de bara kan se den stora staden vid horisonten och är omedvetna om den lilla byn som ligger bakom kullarna, eller att floden gör en krök bakom desamma och får en helt annan sträckning.

Örnen däremot, som bor i ett näste på bergets topp, har inga blinda fläckar. Den flyger på mäktiga vingar, svävar på uppvindarna, och har med sin exemplariska synförmåga full överblick över hela världen runtomkring. Den ser alla flodkrökar, alla kullar och vad som döljer sig bakom dem, alla städer, alla byar, alla fält och åkrar, och alla varelser som rör sig från horisont till horisont.

Medvetandets utveckling

Den här liknelsen är direkt överförbar på utvecklingen av vårt medvetande, enligt Martinus. Ett levande väsens medvetande börjar från grodperspektiv i växtriket i varje nytt spiralkretslopp. Det är minsta möjliga överblick av verkligheten runtomkring. En smörblomma som vajar i vinden har ingen aning om människan som går en bit bort med en lie och slår åkern. Den kan inte se att lien kommer närmare och närmare och kan inte undvika faran. När blomman kapas av den vassa eggen upplever den inte ens smärta utan endast ett oanalyserat svagt obehag. Smörblomman motsvarar vår groda i flodkröken i liknelsen om upplevelseberget.

En bit upp i liknelsen svingar sig aporna och här finner vi oss jordmänniskor, sfinxerna, som är till hälften djur och hälften människor. Vi ligger miljoner år före smörblomman, är miljoner år äldre. Vi har motsvarande miljoner års erfarenheter av den fysiska världens faror och utmaningar och har förändrats. Smörblomman har fått armar och ben, ögon och öron och intelligens till att räkna ut vad som kan ligga framför oss och vidta förebyggande åtgärder. Ligger vi på en slåtteräng och ser en lie komma närmare och närmare springer vi därifrån. Skulle vi skära oss på eggen skulle det göra mycket, mycket ont då vi har långt mer känsliga sinnen än smörblomman.

Örnen svävar högst upp i liknelsen och här finner vi de färdiga människorna. Här finner vi Martinus. Martinus och hans jämlikar har genomlevt alla obehagliga upplevelser som går att göra på det jordiska planet och tagit sig till upplevelsebergets topp.

Den jordiska mänskligheten

På jorden finns alltså hela skalan av medvetande manifesterad, från grodperspektiv till fågelperspektiv, från smörblomma till Martinus. För att ta sig den sista tredjedelen upp till bergets topp behövs vägledning från de som redan kommit upp, och detta kallar Martinus för Världsåterlösningsprincipen. Martinus har i den sista utstrålningen från denna vägledning skapat den andliga vetenskapen, en karta över hur terrängen ser ut nämnda sista etapp. Här finns nämligen mycket farliga raviner, slukhål och stup som endast den mogne, insatte vandraren kan ta sig förbi oskadd. Utan karta och vägledning famlar vandraren i blindo och går lätt under.

Här finner vi nu den jordiska mänskligheten. Från avstånd betraktar vi den som miljarder små myror, som likt en böljande massa sträcker sig från apornas rike halvvägs upp på berget till början av sista tredjedelen. Inom detta område ligger Det Tredje Testamentet utspridd här och där, en mycket tjock bok. Denna kan alla "myrorna" läsa som förstår det jordiska språk den är skriven på eller översatt till.

Men här upphör likheterna

Studerar man vad olika läsare, eller vandrare uppför berget, säger om det de läst inser man att de har olika uppfattning om vad det står i boken. Ja, man kan t.o.m. tro att de läst helt olika böcker. Hur är detta möjligt? Boken är bevisligen densamma, den har samma författare, samma utgåva osv. Om det inte är någon skillnad på bokens fysiska innehåll kan det endast vara en enda sak som skiljer: Läsaren. 

Hur kan man då förklara att två olika läsare får olika upplevelse av en och samma text? För att något ska bli medvetet av det som texten innehåller måste motsvarande innehåll redan i förväg existera i tillräcklig omfattning i läsarens medvetande så det kan skapas resonans. Eller med andra ord: Man kan bara förstå det man själv har upplevt.

Medvetande är i överväldigande grad upplevelser. Att se är att uppleva ljus, att höra är att uppleva ljud, att känna är att uppleva beröring, att smaka är att uppleva matens beröring med smaksinnet osv. Det vore omöjligt för oss att förklara hur en bild ser ut för en blind amöba på havsbottnens totala mörker. Begreppen "grön" eller "gul" eller vilket annat bildbegrepp som helst är helt okända för amöban då den aldrig upplevt någon synupplevelse. Det finns ett hav av fysiska upplevelser. Men alla upplevelser är inte fysiska. Sorg och maktlöshet är två exempel på sådana. De är båda mycket starka och kan slunga vederbörande ut ur den mentala jämvikt som vi kallar normal livsglädje eller välbefinnande. Det finns även ett hav av dessa själsliga upplevelser.

Sekter

Detta innebär att människor som har ungefär samma summa av upplevelser, som står på samma höjd på upplevelseberget, delar samma världsbild. De ser och förstår världen på samma sätt. Utsikten från upplevelseberget är densamma. De kan t.ex. säga "Det finns inga byar i världen, endast en enda stad" för det är allt de ser när de blickar ut från sin specifika utsiktspunkt. Frågar man örnen håller den inte med då den har mycket högre utsiktspunkt och ser många städer och byar överallt.

Detta är grunden till alla de grupperingar och rörelser vi kallar sekter. En sekt är en grupp människor som står mycket nära varandra på upplevelseberget. Det finns kristna, muslimska och politiska sekter, undergångssekter, perversa sekter osv. Kärnan är att de bygger sin verksamhet på en specifik nivå på upplevelseberget och de behov och böjelser som härskar där.

Den andliga vetenskapen - en sekt?

Nu undrar man om Martinus andliga vetenskap också kan bli en sekt? Svaret här måste tveklöst bli ett nej, eftersom nämnda vetenskap omfattar alla nivåer på berget, ja t.o.m. själva upplevelseberget självt - eller med andra ord: Livet självt. Alla som läser Martinus verk befinner sig på olika höjd på upplevelseberget, är olika gamla på jorden, och kommer att uppleva innehållet i verket i enlighet med det de hittills hunnit uppleva. Saker Martinus talar om som de ännu inte upplevt kommer de inte att kunna förstå, lika lite som smörblomman kan förstå att lien närmar sig.

Nej, det finns ingen Martinusrörelse

Så därför är det omöjligt att tala om en "Martinusrörelse" då detta skulle förutsätta att alla inom denna tänkta rörelse skulle dela samma utsiktspunkt på upplevelseberget. Det har vi nu sett är en fantasi då alla läskunniga människor rent fysiskt kan läsa Martinus verk och dessa människor spänner över väldiga nivåskillnader där utsikten över livet ser helt olika ut. 

Det finns helt visst de som påstår att det finns en rörelse och använder begrepp som Martinusintresserade, Martinusvänner, Kosmologer osv men beskriver då bara den ytliga yttre sammankomsten, som t.ex. ett specikt föredrag, en studiegrupp eller liknande. På den djupare inre nivån finns ingen rörelse. Här står var och en ensam med Det Tredje Testamentet, Martinus andliga vetenskap, i sin hand ansikte mot ansikte med livet och måste själv tolka vad livet säger utifrån analyserna i verket, och styra sin egen individuella kurs. 

Om du som läser detta är ny på den andliga forskningen väg kommer du se olika grupperingar som strider inbördes om vad som står i Livets Bog och Martinus andra skrifter, och att just de har rätt. Tänk då på att det du ser är människor som står på olika höjd på upplevelseberget och beskriver vad just de ser. Du måste själv avgöra var du står, vad du ser, baserat på just dina upplevelser och erfarenheter. Tro aldrig på någon, inte heller på denna text du nu läser. Bilda din egen uppfattning.

Den andliga vetenskapen kan aldrig göras till en sekt eftersom den är en karta över själva livet. Dess mission är att vägleda den ensamme vandraren den sista etappen till bergets topp. Man går inte genom himmelens port i flock.

Tänker Anders

© Averbis förlag | Kontakt