Jag hittade några intressanta rader i Paul Bruntons Notebooks om bl.a. Jung och Martinus:

"Why does Jung reject yoga, despite the high praise he gives to Eastern wisdom in both his lectures and writings? He decries meditation, which is the heart of yoga, as being unsuitable to Western man, just as Martinus, the Danish mystic, denounces it as dangerous to Western man.
[…]
The gravest possible danger of meditation, and the one to which my friend Martinus usually alludes, is that if the meditator passes out of his body temporarily, there is a danger of the body becoming possessed by another entity."

Läs mer om Bruntons besök hos Martinus på engelska.

Och även Martinus, såsom Jung, har sagt att yoga inte är lämpligt för västerlänningar:
Fråga i Varnhem:

"Vad anser Martinus om Yoga? Är yoga någonting som kan ha värde för den västerländska kulturen eller passar yoga enbart för österländska människor?"
Martinus svarar:
"Ja, yoga passar nog bättre för österländsk kultur. Den passar inte alls för västerländsk kultur." (min fetstil)

Och det sista uttalandet är nog så intressant, speciellt när det hävdas från Kosmosredaktionens ansvariga utgivare och från rådsmedlemmarna på Institutet att Martinus var positiv till yoga. Hur skulle han kunna vara positiv till något och rekommendera det när han menar att det inte alls passar västerlänningar och bara "nog bättre" österlänningar. Nej, Martinus var inte positiv till konstlade andliga övningar överhuvud taget. Det kan man förstå om man läser allt han har skrivit om farorna och riskerna i Livets Bog, småböckerna och många artiklar.

Marja