Varför Martinus skriver att hans symboler är magiska är ju för att de utstrålar en energi som påverkar människors tankar och nervsystem. Och om man får tro på honom så utstrålar hans symboler den sanna världsbilden. Martinus sak står ju för den nya världsimpulsen. Likaledes utstrålar mandalas också energi. Men vet vi om det är någonting sant eller en positiv energi, för det är ju kunskap och gammalt "tänk" som kommer från den gamla världsimpulsen? Och enligt mitt "tänk" kan man inte jämställa dessa två symbolframställningar. Enligt mitt sätt att se på saken kan man inte pressa in eller försöka förstå Martinus nya tankar utan att försöka radera sitt gamla tänk, som ju till stor del hör till den gamla världsbilden. Eller som Jesus har uttryckt det att man kan inte hälla nytt vin i gamla läglar. Och för mig betyder det att man måste ha en ny lägel dvs. "öppet nytänk" för att förstå nya tankar, och inte försöka få dessa nya tankar att passa in i sin gamla världsbild. För gör man det blir det en mixad soppa där man slänger ner allt vad man själv gillar och utesluter och ratar allt det som kan vara nyttigt för en, men som man inte gillar. Det är det nysmakande nyttiga som jag måste lära mig att gilla för att kunna bli till en friskare människa, både fysiskt och psykiskt. 
Och Martinus skriver även, när han försöker att förklara för oss symbolen "Livsmysteriets lösning", att vi skall radera all gammal kunskap och nollställa oss, för att förstå hans förklaring. 
Många, tror jag, har problem med det och man försöker att blanda samman det nya i Martinus tänk med sitt gamla tänk. Som jag ser det kommer det aldrig att gå. Man måste göra sig öppen för nya tankar som man aldrig har tänkt förut och som får en att ruskas om och gå nya vägar för att bli till Guds avbild.
Eller för att säga det med Martinus ord:

"Att läsa dessa facit med verkligt utbyte kräver koncentration. Koncentration betyder utestängning av allt som inte rör föremålet för koncentrationen. Och vi måste därför be läsaren att helt utestänga allting som han i övrigt eventuellt sitter inne med av kunskaper om livsmysteriet, såsom teosofiska, antroposofiska, spiritistiska eller andra andliga riktningars tolkningar, emedan dessa här är helt överflödiga eller onödiga. Det finns inte något som helst bruk för dessa tolkningar i denna vår utforskning av livsmysteriets lösning. Här är det blott fråga om att vi skall vara absolut fria och obundna forskare, vilket vi omöjligt kan vara, om vi i förväg behärskas av teoretiska system, i vilka livsmysteriets absoluta lösning skall passa in. Vi kunde då mycket lätt komma att dölja lösningen i stället för att bringa den i dagen. Om vi sitter inne med en teori om livsmysteriet som låter oss förmoda, att lösningen är den eller den, och vi samtidigt är mycket lyckliga och glada över denna teori, så måste ju varje form för lösning av livsmysteriet som inte passar in i denna teori framkalla både misstänksamhet och besvikelse, den må vara aldrig så sann och riktig. I sådana väsens undermedvetande uppstår ett slags omedvetet motstånd mot allt som kan leda till besvikelse, och väsendena försöker då undgå sådana besvikelser genom att möta lösningens analyser med alla möjliga motförklaringar. Som regel lyssnar man ogärna till sanningen, när den inte är till ens egen favör. Om vi därför vill hysa förhoppning om att finna eller uppleva livsmysteriets lösning, måste vi vara så fria och obundna, att vi är på det klara med att det absolut inte är ett felande led i ett speciellt favoritsystem vi söker, utan själva sanningen, helt utan hänsyn till hur nära eller fjärran från detta vårt favoritsystem den må ligga eller hur hänsynslöst eller brutalt den må avslöja detta som ett falsarium eller på annat sätt vara direkt till vår nackdel.

Vår meditation måste därför enbart inriktas på frågan, vad livet självt i sitt eget rena och absoluta språk har att säga oss om sin identitet och existens. När allt kommer omkring, kan vi dock aldrig någonsin få förklaringen på annat sätt än genom livets eget direkta språk. Och det är detta orubbliga språk som vi här genom vår meditation skall möta i symbolens analysrad." LB III st.679 (min fetstil)

Alla får naturligtvis fortsätta att teckna vilka symboler de vill! Jag har bara lagt fram Martinus syn på saken som ren information och dessa rader får naturligtvis också tolkas efter eget tänk! Hur jag har tolkat andemeningen i hans ord är mitt eget tänk. 
Kanske finns det någon som fick impulser till nytänk . Vad vet jag.

Färdigtänkt !
Marja

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved