Den bästa förutsättningen för förståelse, frid och harmoni mellan människor är öppenhet. Slutenhet och hemlighetsmakeri skapar lätt missförstånd. Har man bara gissningar att hålla sig till uppstår gärna konflikter och i slutna rum trivs allsköns gemenhet. 
Öppenhet hör till gåvoprincipen, enligt Livets Bog, och att vara ärlig och rak i sin kommunikation är att ge en gåva till den som man är i dialog med. Och riktiga vänner är man ju öppenhjärtig inför. 

Martinus själv var en förespråkare för öppenhet, för öppenhet och ärlighet är viktiga kosmiska principer. Och dessa båda egenskaper är en absolut nödvändighet för människor som vill arbeta för utbredandet av Tredje Testamentet, menade han. Och att det inte fick förekomma klickbildningar utan att öppenhet skulle råda mellan alla medarbetare. Ingen favorisering av några speciella vänner alltså inom Institutets väggar. Hmmm...

Jag har märkt i många sammanhang att bara ordet "öppenhet" skrämmer många människor. Människor ryggar tillbaka, för rädslan är stor att våga blotta sina innersta ärliga tankar och åsikter. Tänk om någon kan utnyttja kunskapen emot en, är det många som resonerar. 
Men min upplevelse är att om man försöker dölja något, så för LIVET alltid fram någon som petar just på den hemligheten i ens inre gömmor. För det mesta (till synes) helt omedvetet av "petaren". Är man däremot öppen om sina fel och tillkortakommanden och bjuder på dem, så finns det ju inget att peta på för då är allt redan framme i ljuset! Inget mörker råder då i ens inre – i alla fall inte just på det medvetna området . Det finns ju många omedvetna mörkerområden kvar fortfarande. Annars skulle vi vara "upplysta" lite till mans redan i vår tid, vilket vi inte är. På långa vägar.

Det finns en trevlig liten betraktelse om detta:

"Mörkret steg inför vår Herre och klagade över att Ljuset tog för stor plats.
Gud kallade då till sig Ljuset och framförde klagomålet.
Ljuset svarade: Vilket mörker?"

Samtal förs med öppna händer – diskussioner alltför ofta med knutna nävar. Man bör alltså, enligt de eviga kosmiska lagarna, tala med sina medmänniskor på ett sådant sätt som man själv vill bli bemött.
Sanningssökare vill ta fram allt i ljuset, och man kan inte samtidigt vara en hemlighetsmakare. Sanningssökeri och hemlighetsmakeri kan aldrig gå hand i hand.

Tänker
Marja

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved