Jag är inte förespråkare för Martinus Instituts iver att ge ut egenhändigt redigerade böcker av Martinus efterlämnade skrifter. Tvärtom, anser jag att man skall respektera Martinus åsikt att det räcker gott och väl för människans utveckling till kosmiskt medvetande, det han redan hann ge ut innan han gick bort 1981. För var finns den så utvecklade människan att han eller hon kan redigera ihop en bunt efterlämnade skrifter som inte var logiskt sammanfattade av Martinus själv? Det finns ingen sådan idag. Möjligtvis kommer det att finnas någon mer utvecklad i framtiden, men då behövs inga ytterligare skrifter längre, för människorna har utvecklats tillräckligt för att kunna läsa mellan raderna i Livets Bog – Tredje Testamentet av Martinus. Med ”läsa mellan raderna” menar jag att intuitionsförmågan har utvecklats tillräckligt för att förstå den hårfina logiken i innehållet.

Men trots det ovan skrivna kommer jag ändå nu att göra reklam för en bok som nyligen kom ut. För jag kan ju inte låta bli att köpa den. Jag vill ju inte missa några guldkorn om det finns några sådana av Martinus själv. Och det finns det ju.

Så för den som ännu inte köpt ”Den eviga världsbilden 5”, utgivet av Martinus institut postumt nyligen med Martinus opublicerade symboler och deras förklaringar utifrån Martinus olika föredrag, rekommenderar jag er att skaffa och läsa den. Det finns mycket tänkvärt lite här och där, som klargör en del som det ofta finns missförstånd om. Och eftersom det tydligt påstås att det citerade är från Martinus egen penna och hans kurs- och bandföredrag från 1962, som ligger till grund för boken får man ju hoppas att ingen med stor rättarlusta varit framme och petat i texten. Men säker kan man aldrig vara. Så allt man läser måste granskas noga och jämföras med allt det Martinus själv har gett ut innan 1981.

Har man sedan också trott på ryktet, som i åratal har spridits att Martinus skall ha påstått att precis allt är karma, så är det ännu viktigare att läsa boken.
För på sidan 138 i den svenska versionen skriver han att vi kan råka ut för olyckor på det jordiska planet även när vi är fullkomliga. Alltså även när all karma är över! Vistas man på det materiella planet så finns det saker som händer som inte behöver vara karma; man kan t.ex. bryta benet! Martinus menar under symbol  77:

”Även om mänskligheten till sist blir så fullkomlig, att den inte ska ha karma, måste man förstå att den ändå lever i en materiell värld, där det kan inträffa att en människa faller eller bryter benet.”

Men skillnaden mellan en ofullkomlig och en fullkomlig människa är den att den fullkomliga kan snabbt reparera sina skador själv:

 ”Men när hon inte har någon särskild karma kvar, kan hon radera ut det med sitt medvetande. Hon kan med sin tanke bota sig själv ögonblickligen. Hon kan materialisera, och hon kan dematerialisera. Det kan bara röra sig om friska människor. Och det är klart att när tingen på så vis lystrar till människans vilja på det fysiska planet, alldeles som på det andliga planet, är människan Guds avbild.”

DEV V Symbol 77 sid 138-139

Ja, precis som jag skrivit tidigare på två Martinusforum att ”karma är karma men allt som händer i livet behöver inte vara karma”. Och också att ju mer fullkomliga vi blir, vilket naturligtvis sker successivt, desto mindre karma har vi kvar. Och här bekräftar Martinus detta med att så länge vi vistas på det materiella planet kan vi råka ut för saker som t.ex. benbrott och som jag citerat tidigare: "Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro" att man visst kan ofrivilligt bli redskap för något som han kallar för "stark påverkan från krafter i omgivningen". Martinus i kapitel 14 i Bönens mysterium:

"Finns det inte exempel på, hur förare av bilar eller andra fortskaffningsmedel rent av fått själsliga sammanbrott i situationer, där de med sina fordon kommit att lemlästa eller döda andra människor, ehuru skulden till olyckan alldeles uppenbart legat till hundra procent på den förolyckades sida? Nej, tro för all del inte, att den sjätte koncentrationen i 'Fader vår' så lätt blir överflödig. Vi ser alltså här, att för den sympatiskt eller kärleksfullt inställde individen kan inte ens det förhållandet, att han fysiskt sett uppenbarligen är helt utan skuld, förhindra en mer eller mindre påtaglig kris eller sorg över att han blivit det utlösande redskapet för sin nästas olycka.
Men när denna uppenbara oskuld inte ens kan lugna det med nästa kärlek mindre begåvade väsendet, hur kan man då tro, att en sådan uppenbar oskuld skulle kunna lugna det i nästa kärlek långt mer mogna väsendet? […] Det mycket kärleksfulla och därför mycket 'skuldmedvetna' väsendet kan inte lugna sig med denna blotta vetskap om kosmisk oskuld." (min fetskrift) Läs hela artikeln

Allt är alltså inte karma som händer oss utan det är överhuvudtaget problematiskt att vistas på det fysiska planet. Vad som helst kan hända. Ja, t.o.m. sådant som vi är 100 % skuldfria ifrån.

Så alla möten i livet är inte karma! Det finns även något som kallas för pionjärskapets problem som kan drabba oss alla på vår väg mot fullkomligheten och ljuset!

Och cancer behöver inte vara karma utan kan ärvas genom ett materia-arv från någon av föräldrarna, enligt Martinus och även modern forskning.
Martinus själv menar att hans magcancer var ett arv från hans mor som dog av den sjukdomen. Har man bara materian från sina föräldrar att bygga sin kropp av, så får man ju med sig anlagen för olika sorters sjukdomar. Sen behöver man inte alltid drabbas hårt av dessa försvagningar för man kan ha friska tankar som motverkar den sjukdomstendensen i ens egen kropp. Ju friskare tankar desto större motstånd mot sjukdomar.

OCH så har vi ju också det där med "mental lättja", som Martinus skriver om i Bönens mysterium"...och även det har jag redan skrivit om. Här är ett exempel "from the real life", alltså inga tomma teorier.

Fortsätt även till "Karma, fri vilja och kosmisk kemi" och ”Karmalagen i ord och bild ”

För den, som fortfarande efter genomläsning av dessa analyser tror att precis allt är karma som händer oss i livet vill jag bara säga, det är OK att tro det. Men Martinus har en helt annan åsikt, så jag rekommenderar den misstroende att läsa allt vad han skrivit i Livets Bog, Tredje Testamentet, inklusive alla småböcker och artiklar av honom som publicerats i Kosmos. Det är viktigt att som sanningssökare skaffa sig ett eget förhållningssätt till vad det verkligen står i hans böcker och inte gå på vad en del auktoriteter hävdar inom kosmologirörelsen. Det farligaste av allt är att är att bara tro på andras tolkningar och inte skaffa sig en egen uppfattning genom självstudier av Martinus verk. Vem man sedan — efter  att ha satt sig in i den eviga kosmiska världsbilden som inte är Martinus personligt påhittade — delar åsikt med beror helt och hållet på vems erfarenhets- och tankenivå man är på våglängd med. Är det då fortfarande auktoritetens, ja då är man ju på våglängd med deras utvecklingsnivå. Men det kan också bli så att man ändrar åsikt under läsningens och livets gång. Väl värt att testa, tycker åtminstone jag som inte är fallen åt det sekteristiska hållet. Sanningen är ett, men hur den uppfattas beror på mängden av tidigare erfarenheter man har gjort i detta och tidigare liv. Och de behöver inte vara lika många, ej heller lika svåra. Men så småningom måste ALLA absolut gå ” igenom det samma för att bli det samma”, enligt Livets Bog. För att kunna förstå vad sanning är. Men här gäller det också att se upp; att gå ”igenom det samma” betyder inte att man måste göra exakt samma handling utan något som är nära besläktat med denna men som ändå ger samma erfarenhet. Det är nämligen avsikten bakom handlingen som är avgörande för på vilket sätt karmavågen kommer tillbaka som undervisning. För att vi så småningom skall kunna förstå visdomen och undervisningens syfte och mål bakom karma- eller ödeslagen. Menar Martinus.

Marja

© 2013 Marja Silverfall All Rights Reserved