Jag har sett en del av avsnitt ur serier som ”Världens strängaste föräldrar” och ”Ung och bortskämd”. Man blir ju lätt förskräckt när man ser hur de blivit/är uppfostrade. Man skulle kunna tro att de är helt föräldralösa och behandlar dem som hjälpt dem till världen som pigor och tjänare.
Barn utnyttjar ju lätt en svag curlingförälder. Man är ju ganska egoistisk och självcentrerad upp till 20-årsåldern, när man borde börja klara sig själv i livet. Så var det när jag var ung. Idag bor man däremot hemma längre för det är bekvämt med gratis service och ekonomiskt fördelaktigt eller så är man i sämsta fall arbetslös. Eller så hittar man ingen bostad. Orsakerna kan vara många.

Jag kan inte låta bli att minnas vad Martinus skriver om barnuppfostran. Han har ju liknat oss, även s.k. vuxna, vid att vara kvar i barnstadiet på dagisnivån rent kosmiskt. Att tillåta barn att göra vad som helst är inte av godo, man måste som vuxen kunna sätta gränser:

”Solen skapar öken om inte värmen regleras

Ofta förstår människorna inte att värmen måste regleras. Solen kan också bränna upp allting till en öken, och detta visas ju för att vi skall kunna se det. En kärlek eller värme skall vara intellektualiserad, annars skapar den öknar.

Människorna kan ju vara så oförnuftiga och känslobetonade att de inte nänns göra vad som bör göras. Det ser vi t.ex. inom barnuppfostran, där det finns föräldrar som inte nänns uppfostra sina barn. Då växer barnen upp vilt och blir tilltyranner mot föräldrarna. Det är ju ett slags andliga öknar eller dödsbringande områden som då uppstår.” Sommarlandet  Kosmos 8/2004

”Men hur skall ett barn, som hyser avsky för att ljuga, som hyser avsky för att stjäla, hata, baktala osv., kunna "hedra", högakta och beundra ett par föräldrar, vars moral ännu inte utgör något hinder för utlösningen av sådana manifestationer?

Det är givet, att det i ett sådant fall måste uppstå en kollision mellan föräldrar och barn, liksom det även är ett faktum, att denna stundom kan leda till skilsmässa mellan parterna.

Ibland kan det vara tvärtom föräldrarna som är högre moraliskt utvecklade och då måste:
 

”Livets läxor måste upplevas praktiskt.”
 […]
”Sonen måste vandra ut i livet, ut i de praktiska erfarenheternas zoner och där själv få uppleva och tillägna sig den högre moral, den högre livssyn, som hans högt utvecklade föräldrar inte kunde ge honom genom ’uppfostran’ eller ’teoretisk kultivering’.” Logik kap. 62

Gäller även dottern ;-).

Det intressanta i dessa program är att ungdomarna trots protester lyder order när de måste ut och arbeta med olika jobb för att få pengar till sitt dagliga bröd. Annars får de ju svälta. Och flera vaknar till liv ur sin håglösa passivitet och t.o.m. tycker att en del av slitgörat är kul, nåja, i alla fall görligt.

Och de blir helt plötsligt mer aktiva på att vara mer ”duktiga” när de upptäcker att allas föräldrar sitter i en slags jury och bedömer deras beteende från vecka till vecka. När man upptäcker att någon får fördelar av att ha betett sig till gagn för allas välmående och på något sätt premieras med någon god belöning, ja då vaknar tävlingsinstinkten hos en del unga. Det finns inbyggt i oss en önskan att få bekräftelse eller beröm om man gör gott.
Kan man då kalla detta för dressyr? Att beteendet återfaller i sina gamla hjulspår när man återkommer hem till sin hemmiljö. Nej, inte alltid. Men det händer ju naturligtvis när kamerorna inte längre rullar.
Vad finns det då att göra?

Det finns två olika val vid svår osämja och oenighet:

Att en går till höger och en går till vänster på livets väg. Skilsmässa. Så småningom möts man på samma väg när man gjort sina erfarenheter i livet och kan samsas.

Eller så fortsätter man att var oeniga och krigar - ibland fysiskt - men oftast verbalt med varandra. Det sistnämnda tycks vara det mest förekommande i familjer och bland släktingar. Och även hos en del s.k. ”vänner” som inte alls är ens vänner om man vågar "navelskåda" dem. Ofta kan man eller vågar inte klippa av ”den psykiska navelsträngen” från något håll. Hellre tjafsar och plågar man varandra ”until the bitter end”.

Det finns alltså en massa osunda mentala osynliga navelsträngar som måste klippas för att alla skall kunna bli fria. Dessa osunda navelsträngar är mycket framträdande och aktuella i många familjer just i juletider. Man tror att man måste umgås med familjen fast man egentligen skulle vilja göra något annat. Mycket är bara rester från flockmentalitetstänkandet, som många fortfarande krampaktigt försöker klamra sig fast vid. Låter säkert hårt för många med starka bindningar ännu. Men kärleken binder inte, den släpper fri.

Och även Jesu lär ha sagt stora kosmiska sanningar:

Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."”

Något att fundera över.