Jag skrev detta i ett inlägg här redan 2006:

"Vi blir ju bara beskyddade i den mån vi beskyddar andra, och jag såg en gång ett "fejkat" rån på en gågata i TV, för att de ville se hur omgivningen reagerade på rånet. Den enda som reagerade av alla de människor som passerade, och hade civilkurage nog att ingripa, var en liten och späd gammal dam som gick fram och började banka på rånarens rygg med sitt paraply! Det var minsann en "Mutter Courage" det!"

Idag råkade jag sätta på TV:n mitt under Oprah Winfreys program och hela programmet gick ut på "Vad skulle du göra om du trodde att ingen kunde se dig?"

Man fick se en massa olika fejkade situationer iscensatta med skådespelare i affärer, parker och överallt bland vanligt folk. Som naturligtvis inte visste att de var utsatta för skådespeleri. 
Man ville se hur eller om människor skulle reagera i olika prekära situationer. 
Man fick se en kvinna bli skälld på och slagen av sin man i en park. 
Man fick se en muslimsk kvinna utsättas för rasism i ett bageri. 
Man fick se en asberusad man som försökte sätta sig i bilen och köra. Likaså en kvinna med två barn med sig.

Ja, man fick se människornas reaktioner och icke reaktioner under många olika situationer som kan uppstå till vardags ute bland allmänheten. 

Det var mycket intressant. De allra flesta gick förbi utan att ingripa. De flesta vände bort blicken. Ja, de flesta visade en likgiltighet som är lika skrämmande som den är vanlig.

MEN de som reagerade och ingrep och gjorde det med stort mod var faktisk så gott som alla kvinnor! En kvinna i 40-årsåldern ställde sig t.ex. framför den store svarte mannen som slog sin kvinna i parken och sa till och med att "jag går inte härifrån, jag är inte rädd för dig"! Och ropade till andra att de skulle ringa polisen.

Då kan man ställa sig frågan: har kvinnor högre moral än män? Har de ett större mod? Har de en bättre förmåga att känna empati för den som på något sätt hamnat i underläge? Har kvinnor en bättre inlevelseförmåga om hur det känns att befinna sig i underläge?
Det är frågor som man kan ställa sig när man ser programmet, för det var så gott som BARA kvinnor som reagerade och ingrep i de fejkade situationerna.

Ett annat TV-program jag såg för några år sedan handlade om skillnader mellan manligt och kvinnligt. Den största och vanligaste skillnaden visades tydligt när en liten flicka satt i ett gathörn och såg övergiven och ledsen ut. Vad hände? Jo, 41 kvinnor stannade och frågade henne varför hon satt där, och ville hjälpa henne, men BARA en man gjorde det och då var han i sällskap med en kvinna som stannade! Det som kvinnorna visade är ju det som kallas för empati och omtanke. Det är det som blir slutresultatet av balanserad intelligens och känsla. Alltså medkänsla och inlevelseförmåga i andras problem och svårigheter. Och den förmågan saknas hos de flesta män, vilket detta dokumentärprogram så tydligt visade. Åter igen. Denna brist hos de flesta män har nu visats i många undersökningar.

Fundera på hur du skulle göra om du kom på din bästa väns karl/kvinna sitta vid ett bord på en restaurang och hålla en annan kvinna/karl i handen och pussa henne/honom på kinden. Skulle du berätta det för din vän? Eller skulle du vara rädd för att hon/han skulle bli arg på dig och säga upp vänskapen med dig efteråt? Skulle du tänka att "det hon/han inte vet det har hon/han inte ont av"?
Jag vet i alla fall hur jag skulle göra i en sådan situation. Jag skulle själv inte vilja ha en vän som undanhöll mig något så viktigt och avgörande för mitt liv! Om hon sedan bröt med mig för att jag drog fram "trollet ur skuggorna" för henne, så fick hon väl fortsätta att gå omkring med skygglappar på om hon hellre föredrog att leva på livslögner än med sanningen!

Det finns inte en enda situation här i livet där man inte måste ta ställning, för eller emot, enligt kosmologin. Det är ju dessa ställningstaganden som avgör ens moral. Även om man påstår att man förhåller sig neutral, dvs. man "tvår sina händer" som Pilatus gjorde, har man tagit ställning för eller emot något eller någon. Ingriper man inte har man tagit ställning för den som är i överläge. 
Livet pågår faktiskt här och nu. Och vi är medansvariga till det som sker. Det finns inte ett enda möte med livet/medmänniskorna som Gudomen sänder i vår väg, enligt de kosmiska lagarna, där vi inte måste ta ställning till; för eller emot Barrabas, dvs. för eller emot det inhumana. 
Den kärleksfullt tänkande människan väljer till fördel för den begynnande kristusmentaliteten inom sig; det goda och humana.
Och det står även i Talmud: "Passivitet är människans största fiende. Den som räddar ett liv räddar en hel värld".

Om Pilatus, Kristus och Barrabas av Martinus kan man läsa mer här:

Pilatus, Kristus och Barrabas

Vill du själv se Oprahs program så kommer det i repris måndag den 8:e sept. kl. 10.40 i TV3.

Marja

© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved