Den här lilla notisen i tidningen fick mig att haja till. Mindes ju vad Martinus skrivit om saken:

"Fler danskor väljer barnlöshet

KÖPENHAMN. Trots att nya medicinska tekniker gör det möjligt för nästan alla kvinnor att föda barn stiger antalet som väljer att leva utan, enligt dansk statistik. 
2007 hade 19,9 procent av alla 35-åriga danskor inte fött barn. För 45 åringar låg andelen på 13,3 procent. 1981 var motsvarande siffror 11,0 respektive 10,1 procent, enligt siffror som Kristeligt Dagblad citerar.
- Tidsandan kräver inte riktigt ett familjeliv, säger forskaren Birthe Linddal Hansen. TT Ritzau"

Nej, jag tror inte på det ovan nämnda skälet, utan det beror helt enkelt på polförvandlingen. Många nordiska kvinnor vill helt enkelt inte ha barn (eller om de vill så möjligtvis bara några få). Hormonerna och de gamla instinkterna är i avtagande, helt enkelt. 
Martinus fick frågan:

"Kommer kvinnans längtan efter att föda och få barn så småningom att minska?"

Martinus svarade:

"När denna fråga skall besvaras måste man först och främst göra klart för sig, att antalet av de levande varelsernas avkomma inte helt avgörs av föräldrarnas vilja. Även om föräldrarna inom mänskligheten är i besittning av en viss förmåga till att kunna förebygga havandeskap, kommer det dock inte att vara denna förmåga som är det primära bakom den fortplantningsbestämmande principen. Det existerar en helt annan princip gentemot vilken den nämnda förmågan endast kan bli något sekundärt, något helt lokalt. Denna andra princip är naturligtvis själva polprincipen. Alla levande varelsers hela både kroppsliga och andliga struktur formas, ledes och upprätthålles med hjälp av två principer, den maskulina och den feminina. Dessa två principer eller poler utlöser i sig själva ett bestämt utmätt förvandlingstillstånd, sålunda förvandlas var och en av de två principerna från ett latent till ett kulminerande tillstånd och tillbaka igen för att så återigen upprepa sig och så vidare i fortsättningen. De bildar sålunda en rörelserunda, som vi kallar ett kretslopp. Dessa två kretslopp är avstämda så, att samtidigt som den ena polen är i kulmination eller i sin maximala utveckling, så är den andra polen i en motsvarande minimum eller minstautveckling. När den maskulina polen i sitt kretslopp kulminerar hos väsendet, är den feminina polen i ett latent tillstånd, och väsendet framträder då som ett maskulint väsen, vilket vill säga: som ett hankönsväsen, medan det motsatta naturligtvis är fallet där den feminina polen är kulminerande, och den maskulina är latent. Här framträder väsendet som ett honkönsväsen. Och vi får då två slags väsen, som hos den mänskliga arten kallas ’man’ och ’kvinna’.

Men då de två polerna ständigt befinner sig i var sitt kretslopp, kommer den kulminerande polen att förvandla sig ut ur kulminationen, medan den andra polen kommer att sätta igång en förvandling fram emot kulmination. Och härigenom förändras alltså den konstellation av de två polernas inbördes förhållande hos väsendet, som betingade väsendenas hundraprocentiga tillstånd som hanköns och honkönsväsen. På ett givet stadium i polernas inbördes kretslopp kommer deras konstellation att bli ett jämbördigt tillstånd, på så sätt att väsendet inte längre är ett hanköns eller honkönsväsen, utan däremot framträder som ett väsen som är lika medvetet i bägge sina poler. Det blir då ’kosmiskt medvetet’ i sin tillvaro. Ett sådant väsen är den fullkomliga människan eller människan till Guds avbild. Då det nu inte längre är ett hanköns eller honkönsväsen, kan det inte längre känna egendomsbegär och kan därför inte heller känna svartsjuka eller avundsjuka. Då egendomsbegär, svartsjuka och avundsjuka är roten till allt mentalt mörker i världen, är de tvåpoliga väsendena höjda över de tankearter som i den dagliga tillvaron skapar krig, sorg och sjukdom. Den frid och lycka som denna polkonstellation ger, är detsamma som ’Guds rike’ eller julevangeliets frid på jorden och människorna ett gott behag. Det är den ’fred’ mänskligheten idag önskar, men tror sig kunna uppnå med atomvapen eller andra förfärliga förstörelsemaskiner. Den jordiska människan av idag är således till följd av sin sexuella polkonstellation inte något hanväsen eller honväsen i renodling. Hon är på väg att fjärma sig från detta tillstånd mer och mer. Och i samma grad som hon fjärmar sig från detta tillstånd, blir hon olämplig för äktenskap. Förälskelsetendensen eller egendomsbegäret över den andra sexuella partnern är i högre eller mindre grad på väg att försvinna. Och vi har en mental zon där äktenskapet degenererar. Det är denna zon som i Livets Bog kallas ’de olyckliga äktenskapens zon’. Väsendena är alltså på väg mot ett helt annat könsligt väsenstillstånd, inom vilket fortplantningsprincipen kommer att försiggå på ett helt annat sätt.

Efter hand som polförvandlingen framskrider förvandlas också kvinnans organism något till förmån för den i henne nu växande maskulina principen och en motsvarande tillväxt av den feminina principen sker hos mannen. Med denna förvandling får kvinnan en mer och mer pojkaktigt slank organism, liksom mannens grova och robusta muskulösa maskulina organism också arbetar sig fram till samma pojkaktigt slanka kroppsform, som i sig själv är ett mellanting mellan den starkt maskulina manskroppen och den starkt feminina kvinnokroppen. Med denna kroppsförvandling hos kvinnan blir hennes organism mindre och mindre lämplig till att föda barn. Ja, det kan till och med vara livsfarligt för en sådan kvinna att föda. Till sist kommer denna förmåga att upphöra helt till förmån för ett helt annat fortplantningstillstånd, det som hör hemma i mänsklighetens kommande nya livsepok eller det rike, där man inte tar till äkta. Det är således denna polkonstellation som är avgörande för fortplantningsprocessen. Det är den som dirigerar människans vilja och är således den bestämmande faktorn i äktenskap och förhållanden där man känner olust till att föda eller ha barn."
Från Kosmos 1995 nr 12

Konklusionen blir alltså den att ju mer den maskulina polen ökar i styrka inom henne, desto mindre benägen är hon att vilja föda barn. Hennes längtan försvinner alltmer när de kvinnliga hormonerna avtar i hennes sexuella system. Och nog hör de nordiska kvinnorna till de mer smalhöftade.

Läs också "Den degenerande jordiska samlagsdriften".

Många kvinnor är idag mer inriktade på sitt yrkesliv än tidigare och väljer därför ibland bort barn och därtill tillhörande familjebildning. Läs om "Polförvandlingen och yrkesval".

Marja

© 2010 Marja Silverfall All Rights Reserved