Har ni hört om mannen som riskerade drunkna i samband med en översvämning? Han bad då till Gud om hjälp i sin svåra situation.

Det kom en båt glidandes förbi och de frågade om han ville följa med dem. 
"Nej tack, jag förlitar mig på Guds hjälp", sade mannen. 

Sen kom en båt till…som han tackade nej till. Han ville vänta på Guds hjälp.

Vattnet steg. Det kom en helikopter men han som riskerade att drunkna vägrade ta emot hjälpen genom att ta tag i en vinsch och hänvisade till Gud igen och att denne skulle hjälpa honom.

Till slut drunknade mannen och kom så småningom till himlen. Där frågade han Gud varför han aldrig kom till hans undsättning. 

"Vad menar du med det, frågade Gud? Först skickade jag dig en båt, sedan en båt till och sedan en helikopter, men du tog aldrig emot min hjälp". 

Andemeningen i berättelsen är inte unik, tvärtom är den mycket vanlig. Det är många som inte förstår bönesvaren just för att de inte var enligt egen önskan.
För svaren är oftast inte enligt min vilja utan enligt Gudomens vilja. Och där kan det uppstå många missförstånd och upplevelsen av missräkning hos individen. Man ber om hjälp men sedan förstår man inte hjälpen som kommer.

Marja