Bakgrunden till Martinus Instituts stämningshot mot fyra personer i Danmark i korthet
— man menar att dessa kränkt upphovsrätten —
Bakgrund
Sedan mer än tio år har Martinus Institut (MI) kontinuerligt gjort rättelser och ändringar i Livets Bog. Mot Martinus riktlinjer i dokumenterade rådsmöten och uttryckliga vilja.
Martinus har vid flera Rådsmöten bestämt uttalat att det inte får ändras något i hans böcker utom av honom själv, ja ”inte ens ett enda komma”. Om det fanns några fel så skulle de få stå kvar. Alla kunde gott få se att han inte var någon beläst man, ansåg han. Alla böcker skulle endast rättas mot de autentiska originalmanuskripten från Martinus egen hand, som skulle användas som ursprungsmall.
Martinus:
"Originalmanuskripterne er de autentiske tekster. Eventuelle fejl i bøgerne i forhold til disse originaler må rettes" Rådsmødereferat 30/3 – 1976
(Originalmanuskripten är de autentiska texterna. Eventuella fel i böckerna i förhållande till dessa original får korrigeras.)
Detta citat har inte tagits med i det av Rådet utgivna boken ”Samarbejdsstrukturen från 2003).
Vidare:
”Det får inte, utan Martinus samtycke, göras några förändringar i böckerna eller i det han har skrivit.” (Rådsmötesreferat 13/1 -76)
”Det blev återigen fastslaget att bortsett från uppenbara tryckfel (t.ex. invidid/individ), får det inte göras ändringar i skrifterna utan Martinus personliga medverkan. Martinus anser för övrigt att det knappast finns orsak att rätta till något alls. Denna uppfattning tillkännagavs klart, sedan det hade framlagts några enstaka exempel, om vilka det från olika håll hade uttryckts tvivel om korrektheten. Martinus ville dock gärna se närmare på en lista över fall, där läsaren kan betvivla korrektheten i texten. Martinus uttryckte klart, att såvida han efter att ha sett närmare på saken, fann orsak till att ändra på enstaka ställen, så skulle han naturligtvis korrigera dessa, men han var helt säker på att det endast rörde sig om helt få fall. Det slogs fast som helt orubbligt, att det inte får göras några korrigeringar, inte heller vid översättningar, utan Martinus medverkan.”
Rådsmötesreferat 16/3 -1976
"Om något är skrivet primitivt, så ska det stå kvar primitivt. Folk får gärna se att jag inte är särskilt beläst." (Martinus under möte med samarbetsutskottet 30/3 -78)
Institutets ansvar och aktiviter
”I hela sin verksamhet och med alla medel som står till dess förfogande skall stiftelsen tjäna enbart följande ideella syften: Bevara Martinus samlade verk oförändrade, så som de föreligger från hans sida. Upplysa om dessa verk, och göra dessa verk tillgängliga för intresserade, varmed avses publicering, översättning och undervisning i betryggande former.” (Samarbetsstrukturen Institutets stadgar Syfte §3)
Nu hävdar nuvarande förmannen Willy Kuijper i ett samtal i maj med Christer Malmström att MI bara skall förvara det oförändrade originalverket i några få exemplar i Institutets arkiv. Vilket även förre rådsmedlemmen Solveig Langkilde sagt till Tage Buch i julas. Alla kommande utgivningar av Livets Bog m.m. kommer alltså att rättas och ändras i.
Från Samarbetsstrukturen 10 c (Rådets) Uppgift och ansvar (min fetskrift):
Verkets väktare:
”Rådet är så att säga i stället för mig. Jag är garant för böckerna och för analyserna, och nu övergår garantin alltså till rådet, som om det var dess verk som kommer ut. De håller ett öga på att det inte är någon som förvanskar dem eller ändrar på något. De håller ett öga på att allt har sin normala gång, att allt går rätt till. Det ska rådet sörja för. Rådet är verkets väktare.” (Rådsmöte 6/1 -81)
Så kan man läsa på MI:s hemsida:
”Instituttet gennemfører for tiden en omfattende konverteringsproces, som resulterer i, at alle bøger i værket kommer til at foreligge i en gennemkontrolleret digital form. Ved hjælp af den digitale teknik dokumenteres de foretagne korrekturrettelser i værkerne helt tilbage til Martinus' tid, hvor Martinus selv var med til at behandle og korrekturlæse indholdet i de forskellige udgaver. Det er Instituttets sproggruppe, som står for det store arbejde med behandling af værkerne, og vi får hjælp af mange frivillige landet over, som udfører indscannings- og korrekturarbejde mv.”
För den som nu i efterhand vill veta vilka rättningar och ändringar som har gjorts i LB I – III finns det en sida för det också.
LB IV har nu också kommit ut nyredigerad på svenska och vi blev hänvisade till martinus.dk-sidan för att läsa vilka rättelser och ändringar som har gjorts, men dessa ändringslistor finns inte ännu publicerade på MI:s hemsida!
Om rättelser och utelämnanden i Martinus bandföredrag till textform i tidningen Kosmos kan man läsa här: ”Om rettelser i Det Tredie Testamente”
Form eller sakinnehåll?
Martinus menar att för den framskridne sanningssökaren är stilen och felen underordnade:
”Naturligtvis kommer sådana brott i stilens rytm och skönhet att stöta bort den ytlige läsaren, som inte kan se den i grunden verkliga innebörden i beskrivningen, och för vilken denna egentligen inte har något särskilt intresse. Det är från sådana personer som vi möter den obarmhärtiga och kalla kritik, som helt avslöjar dess upphovs bristande insikt om och förståelse för problemets sanna natur. Men den utvecklade eller framskridne sanningssökaren har en helt annan inställning.
För honom är stilen, tryckfel eller liknande helt underordnat. Han är uppfylld av ett hundraprocentigt begär efter att komma åt kärnan bakom stilen och orden. Han ser att endast den är det absolut väsentliga. Han vet att guld är guld, vare sig det förekommer i en påse av säckväv eller i en av silke. Han hör inte till de dårar som fäster sig mer vid säcken, vid emballaget, än vid innehållet. Och som en följd av denna sin inställning finner han därför innehållet, dvs. guldet. Med samma inställning till Livets Bog finner han också här guldet eller det sanna innehållet: Livets högsta analyser. Men i det motsatta fallet uppnår han ingenting, ser inget väsentligt. De strålar från en förklarad tillvaro, som utgår från boken, förmörkas av det svarta moln av kritik av nämnda bok som han själv utstrålar. Och det gudomliga ljuset blir för honom mer eller mindre till banaliteter, struntprat, fantasier, fraser, grammatiska ofullkomligheter osv. Livet Bog är för honom en stängd bok.” (Kosmos 1933, nr 6, s.4-5, min understrykn.)
Gerard Oude Groen (mail af 17. april 2013) berättar:
”Jag talade ofta med Martinus om denna skillnad mellan de tre ovan nämnda världsåterlösare (Jesus, Buddha, Mohammed) och honom själv och varje gång tillade Martinus att det enda han ”fruktade” var att man skulle ändra om på hans skrivna texter, liksom man förr i världen hade gjort om dessa tre förkunnares heliga budskap. Alla läsare av hans/Martinus verk skulle kunna vara absolut säkra på att detta verk var av honom själv skrivna texter.
Själv har jag med hänsyn till det att göra om Martinus texter upplevt något vid den holländske översättningen av den lilla boken Påsk. I förväg hade vi i vår översättningsgrupp under en tid diskuterat om olika uttryck i Martinus verk, som på dåvarande tidspunkt ännu inte hade fått gemensamhetstiteln Det Tredie Testamente.”
Gerard Oude Groen berättar vidare att man diskuterade nya ordförslag till Martinus ord ”alentykt” (alnstjock) för att beskriva en stens tjocklek eftersom de hade problem med att översätta ett så gammalt ord, även om ordet aln förekom i det holländska språket. Man ville modernisera uttrycket så att folk skulle förstå vad det betydde. När de så mötte Martinus på Institutet la de fram de olika förslagen till mer moderna danska ord.
”Martinus lyssnade lugnt på våra många ”förbättringsförslag” till hans skrivna ord ”alentykt” varpå han sakta smällde handflatan i bordet för att liksom signalera till oss att nu är det alltså mycket viktigt att ni hör riktigt noga på. Samtidigt såg han kärleksfullt, men också bestämt, på oss varmed han sa: ’Att nu skulle vi verkligen vara klara över, att om vi inte önskade att översätta hans ord och texter precis som han hade skrivit det på danska, ja så skulle vi alls inte översätta för honom mera.’
Där fick vi/jag alltså våra/min lektion om att inte ändra något som helst i hans heliga boktexter.”
Min översättning från den danska artikeln
Jag vet själv också ett stycke i LBV som har ändrats i sakinnehåll vid utgivningsåret 2003 av LBV, men som inte meddelats någonstans. Det fick jag reda på av en händelse på det tidigare existerande TT-forumet under en diskussion om Mogens Möllers förfalskade häfte om den sexuella polförvandlingen. Mer om det längre ner.
Människor som velat köpa originalutgåvorna, så som de föreligger från Martinus hand, har inte kunnat göra det under lång tid på Institutet. De har av MI blivit hänvisade att leta efter dessa Martinus original böcker utgivna före hans bortgång 1981 i bokantikvariat!
De har, när de inte kunde finna några, också vänt sig till Bogbiksen i Klint för att få hjälp med att finna dessa original. När Bogbiksens ägare, Ruth Olsen som är en av dem som nu fått stämningshot, hörde att några hade planlagt att trycka och göra dessa originalböcker tillgängliga till inköpspris, utan något som helst vinstintresse, bestämde hon sig för att sälja dessa till dem som efterfrågade dem. Om antikvariaten fick sälja dem kunde hon också, menade hon. Samtidig kunde hon ju glädja människor som ville läsa Martinus originalverk utan ändringar. För det ville så gott som alla ha – originalen från Martinus hand utan ändringar och rättelser.
När böckerna var tryckta erbjöd hon Institutet en hög av dem för inköpspris förutom en medföljande gåva av tre set av böckerna. Så att Institutet inte behövde hänvisa köpare som ville ha originalen utan ändringar till antikvariat. Hon fick aldrig något gensvar från Institutet, men fick höra att rådsförmannen hade ringt och hotat boktryckaren att denne hade gjort något olagligt. Ändå hade Martinus på rådsmötena uttryckt att det var viktigt att böckerna skulle tryckas och ges ut utanför Institutet. Det var inga uppgifter som MI skulle ta på sig, för dess funktion skulle vara så begränsat som möjligt.
”Copyright” och rättsliga processer
De fyra stämningshotade, varav två är pensionärer och en arbetslös, menar alltså att man inte bryter mot copyright eftersom man ger en faksimileutgåva* av Martinus egna originalverk, utan att det är Martinus Institut som bryter mot sin egen copyright eftersom de har ändrat i Martinus böcker och nu ger ut dem i förfalskad form. Vilket går emot Martinus uttryckliga vilja, som han uttryckt i sitt testamente och olika dokumenterade rådsmöten. MI menas, av ”fyrklövern”, använda gåvopengarna till MI felaktigt, eftersom deras syfte har varit att finansiera utbredningen av de äkta andligt vetenskapliga texterna så som de föreligger från Martinus hand. De fyra anser att det är en moralisk plikt att försöka rädda originaltexterna så att de finns tillgängliga för eftervärlden.
(*Faksimil enl. Nationalencyklopedin: ”exakt avbildning i tryck av t.ex. ett brev, en teckning eller en bok. En faksimilupplaga av en bok ska överensstämma så väl som möjligt med originalet även vad gäller format och papperskaraktär.”)
Den nu utgivna faksimileutgåvan är exakt kopia av de tidigare originalverken som när Martinus levde.
Martinus Institut har nu genom en advokatbyrå i Köpenhamn i mars månad 2013 stämt dessa fyra personer, Kurt Christiansen, Jan Langekær, Ruth Olsen och Søren Ingemann Larsen, som alla sedan lång tid tillbaka ideellt verkar för att sprida Martinus världsbild ut i världen. Stämningen gäller bl.a.:
Om inte dessa villkor fullföljs går MI vidare med en rättslig process. Läs DNV nr 2-2013
Sammanlagt för dessa fyra personer uppgår summan till ca 700.000 DDK plus räntor. Dessutom planeras beslagtagning av dem från egen ficka bekostade tryckta böckerna, kursmaterial och informationsmaterial m.m. Dessa böcker och informationsmaterial – som skall konfiskeras och antagligen bli brända som bokbål – uppskattas till ca en miljon danska kronor. Dessa böcker är de numera enda oförändrade original från Martinus egen hand, i hård pärm med guldtryck.
Det är inte första gången MI tar till rättsliga metoder. Ett tidigare exempel är när Martinus sista sekreterare och medhjälpare under tio års tid, Mischa Lim, sparkades ut från Institutet efter Martinus död och blev sedan dragen inför rätta av MI 1988. En annan rättslig process som några av Institutets medlemmar (Finn Bentzen, Willy Kuijper, Ole Therkelsen) varit inblandad i efter Martinus bortgång är den mot Martinus mångåriga mecenat Sam Zinglersen. Från att ha varit en förmögen man, som varit stor bidragsgivare till Martinus Institut, gick Sam bort nära nog utfattig.
Mischa Lim ansåg att man skulle kunna lösa de moraliska spörsmålen genom samtal efter Institutets ”Strukturs” premisser, eftersom han ansåg problemet vara av moralisk karaktär och inte av juridisk. Han ville därför inte ha en advokat utan ville komma till samförstånd genom kommunikation med rådet på MI. Först när det gick så långt att Mischa Lim riskerade få en lång fängelsedom drog MI in sin stämning mot honom.
Martinus sa:
”Vi skal ikke optræde med retssager og sådan noget. Det er ikke på den måde vi skal beskytte os.” Citat Martinus (rådsmøde 1974)
”Vi skal ikke til at lave retssager. Så kommer vi jo ingen vegne. Så er vi ikke det endelige. ”Citat Martinus (rådsmøde 1974)
”Det er jo noget underligt noget at skulle føre retssager om åndelige ting. Vi skal jo gå foran med, hvad der skal gøres.” Citat Martinus (rådsmøde 1980)
"Det är min mening, at bogerne skal vaere så billige, som det overhovodet kan lade sig gore. Der skal ikke tjenes penge på det, men selvfolgelig skal det gå runt" Citat Martinus Rådsmöte 05.02.74
(Livets Bog kostar hos MI 300 DDK hos Bogbiksen för ett helt set dvs. alla sju band 1.000 DDK)
Søren Jensen citerar Martinus egna ord från band:
”Vi skal huske på, at det som er pengespørgsmål i alle andre ting, det er moralspørgsmål hos os. (H 1)
”Det er mennesker der dyrker moral – ikke forretning (affärsverksamhet) ”(A 7)
”...der findes mennesker for hvem interessen for at skabe er lige så stor som penge er for andre mennesker. Og det er jo dem vi skal begynde med. ”(L 5)
”Det er nemt nok at lave noget med love (lagar) og ting, og værsgo, det skal alle… men det skal vi jo ikke. Vi skal ikke beskyttes ved love eller noget. Vi har beskyttelse i at det bliver lavet (gjort) rigtigt. (M 2)
”De skal lære at tænke selv. Og derfor er der ingen love (lagar) og principper – det har vi ikke noget af.” ”(M 3)
”Hvis (om) det skal laves som love (göras enl. lagar,) kan det ikke laves uden at være en slags diktatur. Det er frivilligt alt sammen. Der er ikke anden vej.” (H 2)
”..sagen skal være et eksempel for sine medarbejdere. Det kan den ikke være hvis den benytter gammeldags metoder.” (O 5)
”Hvis vi laver regler så begrænser vi det, og det er ikke meningen. Meningen er, at den viden skal ind i verden til alle mennesker.” (F 1)
Sören Jensen: ”Citaterne er hentet fra en afskrift af Martinus udtalelser på rådsmøder. Deraf numrene som henviser til de båndoptagelser de stammer fra.”
"Jeg mener ikke, at Livets Bog skal monopoliseres, men vi lever i en verden, hvor mennesket ikke er færdigt, og der er vi nødt til at beskytte vore ting." (Rådsmøde 12.11.74)
"Benyttelse af vores litteratur må vi have retten til. Der må vi passe på retten, for ellers ved man aldrig, hvad der sker med det hele." (Rådsmøde 05.02.74)
Och nu står det klart att de som skulle beskydda Martinus verk själv håller på ändrar i den ständigt.
För att återkomma till de ändringar jag nämnde tidigare:
Man har rättat st. 1875 i LB V, fram och tillbaka både före och efter Martinus bortgång. Ingen vet längre varför eller vem som gett order till ändringen efter 1983. Man menar att det framgår tydligt att Martinus skrivit fel om E-människan och att de inte skall vara med. Men under 25 år ändrade Martinus inte i texten, det stod ”D-, E- og F-mennesket”.
Först 1972 reagerar han för att det inte står det han har skrivit i originaltexten och ber Bertil Ekström (BE) ändra det vid nästa tryck. Vilket han gör. Sedan påstår man på MI att Bertil ändå har tryckt fel i 1983 års tryck, fast ingen kan bevisa att Martinus skulle ha gett honom andra direktiv. Man bara ändrar för man tror att man tolkat innehållet i LB V rätt. Det är detta som är det farliga att historien upprepar sig; Man anser helt enkelt att eleven har rätt att rätta något som mästaren har låtit stå i 25 års tid utan ändring.
I Martinus handskrivna originalmanuskript står:
D-, E- og F-mennesket (och står fortfarande, ingen ändring av Martinus, se bild)
I 1:a udgaven fra 1947 står fortfarande: D-, E- og F-mennesket
I genoptrykket fra 1964 står fortfarande: D-, E- og F-mennesket
I genoptrykket fra 1972 står det plötsligt: D-, E- og G-mennesket (Martinus reagerar på feltrycket! Ber BE ändra!)
I 2. udgaven fra 1983 står: D-, E- og F-mennesket (åter enl. Originaltexten, ändrat av BE)
I 3. udgaven fra 2003 står: D-, F og G-mennesket (efter Martinus bortgång ändrat av ngn på MI till versionen som Martinus reagerade på 1972 var fel.)
MI fortsätter att ge ut LBV med den kombinationen. Även i utgivningen från 2013 står det fortfarande "Vi har i D-, F- og G-mennesket* set de særligt graverende afsporinger". Fast bokstavskominationen varit uppe till debatt. Stjärnan anger en notis att man har ändrat till detta trots att det i originalmanuskriptet står "D-, E- og F-mennesket". Och man fick endas rätta mot originalen, enligt Martinus. En enda sörja blir det av att det finns både originaltexter av Martinus ute hos tidigare köpare av LB och numera även ändrade texter sedan 2003 från MI. Och det skulle inte få rättas ett enda komma ens, enligt Martinus. Läs hela diskussionskedjan härifrån och vidare
Strax efter denna diskussion på TT-forumet kommer Kosmos ut med en notis i nummer 1/2006:
”Tryckfel i tidigare utgåvor av Livets Bok 5” och påstår att ett ”störande tryckfel ”smugit sig i st. 1875 och läsaren uppmanas rätta i sin bok till ”Vi har i D-, F- och G-människorna mött de särskilt graverande urspårningarna.” Och så påstår man att ”Tryckfelet, som härledes tillbaka till originalmanuskriptet, beror på….”
Detta påstående kunde man göra oemotsagt eftersom originalmanuskripten var säkrade och instängda i MI:s djupa kassavalv och kunde inte kontrolleras av någon sanningssökare. Men som man kan se av bilden ovan, så står det inte så i originalmanuskriptet till Livets Bog V som numera offentliggjorts år 2008 av en av de fyra anklagade, för alla som vill kontrollera vad som i begynnelsen kommer från Martinus egen hand.
I DEV 1, kapitel 4.7. Står det i originalen (mina understrykn.):
”Den vandrette keglefigur på symbolet, som altså er sammensat af figurerne, der symboliserer de levende væsener fra mineralriget til det færdige menneskerige, udgør et lille afsnit af selve verdensaltet. De hvide og violette felter på dette afsnit udgør som nævnt de levende væseners jeg og underbevidsthed. Disse højpsykiske realiteter er totalt utilgængelige for fysisk sansning.”
Är nu ändrat till:
”Den vandrette keglefigur på symbolet, som altså er sammensat af figurerne, der symboliserer de levende væsener fra mineralriget til det færdige menneskerige, udgør et lille afsnit af selve verdensaltet. De hvide og violette felter på dette afsnit udgør som nævnt de levende væseners jeg og overbevidsthed. Disse højpsykiske realiteter er totalt utilgængelige for fysisk sansning.”
I LB VI står i originalet st. 2029:
Detta är ändrat till:
”Og med iagttagelsen af dette begynder det at se ind i det tredje kosmos, nemlig makrokosmos. Vi ved allerede, at nævnte klode er en stjerne ligesom de andre lysende stjerner i det umådelige rum...”
I LB II st. 379 – 380 i originalen står:
Detta har ändrats till:
”I henhold til senere analyser vil vi derfor kalde den spiral, i hvilken "jordklodevæsenet" befinder sig for "E-spiralen", og den, i hvilken det jordiske menneske fremtræder, for "D-spiralen".
380. Med hensyn til væsenernes organismer eller legemer i "E-spiralens" "visdomsrige" og "guddommelige verden", da er disse ligeledes af en for deres ophavs tænkeevne eller tankekoncentration direkte opløselig natur. Men hvad så med mikrovæsenerne i disse væseners organismer? – Disse organismer er jo identiske med de kloder eller verdener, på hvilke "D-spiralens" højeste væsener har hjemsted.”
Det finns säkert många fler ändringar av sakinnehåll, dessa exempel är bara ett axplock jag fann ganska snabbt.
Inte ett enda kommatecken
Det kommer att hävdas från många håll om att det är uppenbara felskrivningar som Martinus har gjort redan i sina originalmanuskript. Men vem kan med bestämdhet hävda att vederbörande vet bättre än en kosmiskt medveten? Och det skulle ju inte ”få ändras ens ett enda komma” enligt Martinus! Återigen Martinus:
”Det blev återigen fastslaget att bortsett från uppenbara tryckfel (t.ex. invidid/individ), får det inte göras ändringar i skrifterna utan Martinus personliga medverkan. Martinus anser för övrigt att det knappast finns orsak att rätta till något alls. Denna uppfattning tillkännagavs klart, sedan det hade framlagts några enstaka exempel, om vilka det från olika håll hade uttryckts tvivel om korrektheten. Martinus ville dock gärna se närmare på en lista över fall, där läsaren kan betvivla korrektheten i texten. Martinus uttryckte klart, att såvida han efter att ha sett närmare på saken, fann orsak till att ändra på enstaka ställen, så skulle han naturligtvis korrigera dessa, men han var helt säker på att det endast rörde sig om helt få fall. Det slogs fast som helt orubbligt, att det inte får göras några korrigeringar, inte heller vid översättningar, utan Martinus medverkan.” Från Rådsmötesreferat 16/3 -1976
Har man i rådet redan glömt sina egna goda intentioner? :
”Ju fler privata initiativ som tas ute i världen, och ju fler aktiviteter som därigenom uppstår, desto mer stödjer det institutets arbete och syftet med kosmologin. När det inte finns några begränsningar kan aktiviteter uppstå var som helst där det finns inspiration och krafter för det, och där det är behov av det.
I det långa loppet kommer detta att skapa mycket större möjligheter än om allting skulle arrangeras och organiseras av institutet självt.
I denna situation kommer institutet dessutom att vara befriat från de konflikter som kan följa av att man organiserar och därmed bestämmer över andra. Detta förhållande överensstämmer helt med den framtida nya världskulturen, där en grundläggande princip blir just att man ger alla människor så stor frihet som överhuvudtaget är möjligt.” (Rådet 1992; Samarbetsstrukturen 2003)
”Vi må arbejde som uret. Det må være små og stor hjul, men de er lige vigtige alle sammen. Mangler der blot et lille hjul, kan uret ikke gå.” (Sagt av Martinus 23.04.74)
Konklusion
Det som nu händer med Martinus efterlämnade verk kan inte uttryckas bättre än av två av Martinus allra närmaste vänner.
Martinus har nämligen mången gång under sin sista tid uttryckt sin oro för att man skulle börja ändra i hans skrifter. Till Ingrid Okkels har han sagt att han var medveten om att många ansåg det som ett problem att hans texter var präglade av ”gammal danska”. Men han menade att ”då får man lära sig gammalt danska”. Det fick inte förekomma att andra skulle bestämma eller blanda sig i vad han skrev eller hur formulerade sig.
Tage Buch, också Martinus närmaste vän, berättar i DNV nr. 2-2012:
”Nu vill jag säga några ord som kanske betecknar en annan bild av det som föregår inom Martinus Institut. Redan innan Martinus lämnade detta plan, kunde man märka att det hade uppstått en mättnad och trötthet att lyssna på Martinus.
På rådsrådsmötena talade rådet över huvudet på Martinus, och vid ett tillfälle måste Martinus säga: ’Vad talar ni om?’, för att man skulle bli uppmärksam på att Martinus var närvarande. Man var mera upptagen av sina egna saker än av Martinus och hans tillrättaläggande av sin Saks växt.
Vid ett annat tillfälle tillkallade Martinus Gerard Oude Groen, efter att det hade varit ett rådsmöte. Det var omkring midnatt när Gerard kom och tog sig in och såg att Martinus satt och grät. Han gick bort och höll Martinus om axlarna, och då sa Martinus: ’Jag känner mig som en mus mellan tusen katter. De vill bara sitt eget.’
Och detta har präglat rådet sedan dess. Rådet vill bara sitt eget. De vill i varje fall i mycket högre grad deras eget än de vill Martinus.”
Är det då inte varje kosmologi-intresserads moraliska plikt att göra allt vad man kan för att hindra denna utveckling?
För grunden till all moral, vår inre ”ljusstod”, är att man gör det man måste, trots personliga konsekvenser, svårigheter, faror och påtryckningar. Precis så som de fyra anklagade nu gör med att försöka bevara och tillhandahålla Martinus originalskrifter för framtidens intresserade av den eviga världsbilden. De står fast i denna sak med att skriva till MI:s advokater: ”Dette er vores endelige (slutliga) tilbud, det kan inte diskuteres”.
Martinus avslutningsvis:
"Vartenda levande väsen uppfyller ett led i Försynens plan, och vad de jordiska människorna beträffar, uppfyller varje enskild jordisk människa ett led i skapandet av det riktiga människoriket på jorden. För att kunna vara helt i kontakt med Försynens plan eller världsplanen, måste människorna vara utrustade med en princip som de kan styra efter, och en sådan princip utgör just det ljusa fält som följer dem. Det finns inte i fysisk materia, utan är en psykisk realitet, och detta mentala lysande fält har vi alla i vårt medvetande i form av idealen från det riktiga människoriket. Det är dessa ideal vi önskar kunna förverkliga."
Från Martinus artikel "Samvetet" (K 5/03, 5/90, 1- 2/75, 4-5/61)
Referenser
Du som kan eller vill lära dig att förstå danska kan hålla dig uppdaterad i denna rättsprocess från MI med att antingen prenumerera på Den Ny Verdensimpuls som kommer att informera om läget kontinuerligt, eller följa med på denna sida: Orientering om Martinusinstituttets retslige tiltag
P.S.
2016 Nu har också en begäran lämnats in till Civilrättsstyrelsen av icke namngivna privatpersoner om att företa en granskning av MI:s fondstyrelsemedlemmarnas administration av MI:s fonder.
Det finns en misstanke om att MI-fondens styrelsemedlemmar har överträtt både fondens stadgar och den danska lagen. Mer om saken här
Läs också bakgrunden i ”De idealistiske fondsuddelinger” av Torsten Dreijer i DNV nr 3-2012