Idag kan man läsa om Sam i Metro, som känner att han varit född i "fel" kropp sedan 5 års ålder. Vid 8-9 sade han att han inte orkade leva om han måste se ut som en flicka.

Vad är det som händer med dessa människor? Många med Sam upplever att de är av motsatt kön som sin kropp, och alltså vill ändra den så att den harmonierar med deras psyke. Är det psyket eller kroppen som är "ur fas"?

Enligt Martinus analyser i Tredje Testamentet utvecklas vi levande väsen från växtrike till djurrike under miljoner år, där hälften blir av feminint och hälften maskulint kön. Under nya årmiljoner utvecklar vi oss sedan ut ur djurriket igen till människoriket, där könet återigen upphör i takt med att den saknade polen (könet) växer fram till samma utvecklingsnivå och styrka som den primära polen (könet).

Det fysiska könet är alltså enligt detta en mycket långsam, organisk process, som likt trädets årsringar förändras omärkligt och gradvis under mycket långa tider, och som skapar de två organtyperna för fortplantningen. Men som i andra sammanhang släpar kroppen efter själen. Andligen kan man mycket väl få en forcerad utveckling, där övergrepp, förförelser m.m. kan få den motsatta polen att växa snabbt och tränga in i medvetandet för tidigt. 

Det som har skett med Sam är enligt min mening att hon är av feminint kön, och har alltså levt som kvinna under årmiljoner, men hennes maskulina pol har forcerats så starkt att hon inte förnimmer sig som kvinna längre. 

Att börja operera kroppen och fysisk tvinga den till att likna en manskropp kan inte vara den rätta vägen, om man ser det hela från en högre utsiktspunkt. Talangkärnorna för uppbyggnad av organismen kommer inte att förändras för att man intar hormoner som tvingar in kroppen i en onaturlig bana, tror åtminstone jag. Enligt Martinus sker ju denna utveckling långsamt under många liv. Nästa liv föds hon säkert återigen som kvinna, och vad har man då uppnått?

Den enda rätta vägen, sett från ett kosmiskt perspektiv, borde vara att komma till insikt om att polförvandlingen är en realitet, att målet med utvecklingen är total dubbelpolighet, och att man med sina tankar kan bidra till denna process, utan operationer.

Fysiska ingrepp är inte vägen, utan som alltid ett förändrat tankeliv, även om det inte är en lätt resa alla gånger.

Anders