Var sitter SJÄLEN?

Var sitter själen inom oss är en fråga som många människor funderat över.
Idag är det många som tror eller anser att den sitter i vår hjärna, men enligt den andliga vetenskapen är hjärnan bara en ”sambandscentral” eller ”radioapparat” för mottagande och avsändande av elektriska vågor mellan vårt yttre och inre liv som skapas av våra tankar. Hjärnan är ju bara en grå massa och vi säger inte heller att ”jag är min hjärna” utan ”JAG har en hjärna.

Vårt ”JAG” besätter eller överskuggar den fysiska materian dvs. de mikroceller varav vi skapar/bygger oss en kropp av när vi inkarnerar på jorden, enligt Martinus andligtvetenskapliga analyser. Det kan man ju förstå om man sett bilderna av fostret av Lennart Nilsson som i början ser ut som ett grodyngel.

Förutom vår fysiska kropp har vi ju också ett annat område som är otillgängligt för de fysiska sinnena. Det är den del som utgör det som vi kallar själen eller psyket. Medan den fysiska kroppen till en viss grad utgör ett dagsmedvetet verktyg för människorna, så utgör själen däremot en mer omedveten funktion. Vi vet ju inte alltid i plötsliga händelseförlopp varför vi gjorde som vi gjorde. Man kan ju efteråt bli överraskad av sitt eget beteende. Både på gott och ont. Och det är väl då i vårt tankeliv som vår själ sitter, vad jag kan förstå. Såsom jag tänker, så är jag.

Våra tankar är ju inte heller tullfria enligt Martinus, så en viss tid vid vår ”död” består av rening i mellantillståndet, eller den s.k. ”skärselden”. Den måste vi gå igenom så länge vi inte är befriade från våra negativa mörkare tankesfärer så som t.ex. bitterhet, vrede, hat, svartsjuka, ägandebegär, drog- och alkoholbegär m.m. Men det intressanta är att han skriver att vi ännu inte är döda från den fysiska världen bara för att vi lämnat den fysiska kroppen. Vi har bara lämnat ett hölje och måste befria oss från ytterligare ett hölje en ”kopplingskropp” innan vi glider över gränsen till de ljusare upplevelserna i jordklotets andliga kroppar. Martinus:

”Hon lever då helt i sin tankevärld, som hon också gör sedan hon lämnat sin fysiska organism, blott med den skillnaden, att då åtskiljandet mellan själ och kropp har ägt rum, har väsendet ingen möjlighet att ge uttryck åt sina tankar i den fysiska världen. För den människa, vars fysiska kropp blivit ett lik, gäller alltså, att hon alltjämt kan tänka, men förbindelsen med instrumenttavlan eller tranformatorstationen, vilket vill säga hjärnan och centrala nervsystemet i den fysiska organismen, har brutits. Det medvetande som gav uttryck åt både vrede och kärlek, bitterhet och tacksamhet, sorg och glädje genom en fysisk organism, existerar alltjämt, och det består av elektriska våglängder, men elektromotorn eller den fysiska kroppen har gått sönder. Det som, medan väsendet levde i den fysiska världen, kändes som en inre tankevärld, blir nu en omgivande värld av levande bilder för väsendet. Därför har det stor betydelse, vilka tankar en människa har, då hon lämnar sin fysiska kropp, eftersom denna tankevärld blir hennes första upplevelsesfär. Denna tankesfär kan man kalla hennes FYSISKA SJÄL, men denna fysiska själ skall inte fortsätta att omge väsendet. Då ett fysiskt foster befinner sig i moderlivet, är det omgivet av en fosterhinna eller ett fosterhölje, men det är det ju inte längre sedan det blivit fött. På samma sätt kan man säga, att det väsen som lämnat sin fysiska kropp och nu skall födas till den andliga världen, före denna födelse är omgivet av en andlig fosterhinna, sin egen fysiska tankevärld, som det efter en tid befrias från, och först då har väsendet ’dött’ från den fysiska världen.” Ur artikeln ”Genom skärselden” K 2004 nr. 11-12, 1991 nr. 9 (Mina versaler)


Och det är detta andra hölje som sedan skall lämnas som ett slags mentala lik:

"Den första tiden efter döden, den som kan kallas mellantillståndet, eventuellt "skärselden", upplever väsendet SIN EGEN TANKEVÄRLD, men senare, när det genom egen eller skyddsandarnas hjälp har avlägsnat eventuella mörka tankar, som också efterlämnas som ett slags mentala ’lik’ har det med sina ljusa mentala energier, vilket vill säga allt det i människan, som är baserat på humanism, nästakärlek och intellektuella förmågor, möjlighet att förena sig med den stora tankevärld eller mentala värld, som är jordklotets andliga kroppar."
"Fysisk och andlig upplevelse", (Kosmos 9/96, 11/86, 4/73, 19/58)


Och det är dessa mentala lik som kan gå igen som spöken, gengångare eller oroliga ”bullerandar” en kortare eller längre tid. Och det är också från mellantillståndet som all slags besättelse härstammar ifrån. Det är detta tillstånd som vibrerar närmast vårt fysiska tillstånd, den besättande har ju inte gått över till det andliga tillståndet ännu, är inte riktigt död. Och från det andliga tillståndet är det mycket sällsynt att besättelse sker. Så i mellantillståndet lever man fortfarande i sin gamla tankesfär och behöver hjälp för att renas eller suggereras bort ifrån negativa osunda tankearter och först efter det kan man beträda paradis- eller ljustillvaron. Då öppnar Sankte Per porten för oss :-D . I nästa inkarnation återfår man sitt tidigare livs tanke- eller själstillstånd så som man lämnade denna tillvaro emellertid. Som man får förbättra eller försämra allt efter egen fri vilja. Osv.

Kopplingskroppen som jag nämnde förut har Martinus enligt hans elev Per Bruus-Jensen förklarat för honom.

Kopplingskroppen, menar PBJ, är en bro mellan den fysiska kroppen och de andliga kropparna och "jaget" behöver den för att kunna styra och kontrollera den fysiska kroppen. Det verkar ju vara en slags kommandokabel till styrhytten och båtföraren :-). Kopplingskroppen, menar han, får näring genom andningen och vårt medvetandeliv och växelverkar med den fysiska kroppen genom blodet och nervsystemet.

Vilket Martinus också menar att det är blodets tanke-elektrifiering som är fundamentet för vår hälsa. Inte vår fysiska hjärna. "Vad en människa tänker, det blir hon." Bisättning kap. 43.

Och det är ju inte heller med vår fysiska hjärna som vi tänker. Den är ju bara en "radioapparat" genom vilken vi mottar våra tankar som fina elektriska vågor. Vi har ju en psykisk eller kosmisk hjärna också.

Vad Martinus också har berättat för PBJ är att en världsåterlösare, som Martinus var, behöver en FÖRSTÄRKT forbindelseslegeme/kopplingskropp som är en mellanled hos oss alla mellan den fysiska och den andliga världen. Det som är ett problem för en världsåterlösare med fullt kosmiskt medvetande är att kopplingskroppen bara har en svag koppling eftersom han inte varit inkarnerad i fysisk materia på länge. För att kunna inkarnera behövs det alltså speciella åtgärder från det andliga planet med några konstlade mellanled som kompenserar de försvagade talangkärnorna. Alltså små mirakler smiley.

Forbindelseslegeme/Kopplingskroppen, som Martinus talar om, kan nog vara den s.k. "silversträngen" den som Martinus beskriver som "den kontakt, med vilken väsendets mellankosmiska elektriska system står i förbindelse med det makrokosmiska elektriska system, varigenom den fysiska organismen upprätthålls" (LB VI st.2181)
Eller, som det står i "Vägen till paradiset” kap. 14:

"Denna organism är alltså utrustad med sinnesorgan, vilka i själva verket bara är elektriska apparater för överföring av fysiska impulser till väsendets andliga organism samt omvänt också tjänar som redskap för väsendets överföring av andliga impulser till det fysiska planet."

Silvertråden är en eterisk tunn "silvrig" "el-kabel" som utgår från hjärtområdet i ryggmärgen. Det är den som håller kvar kopplingen mellan den fysiska kroppen bl.a. när man har en ut-ur-kroppenupplevelse. Det är den som brister, när vi dör. Den kan ses av klärvoajanta människor. Det står även om den i Bibeln:

ja, innan silvertråden slits av och guldskålen brister, kruset krossas vid källan och brunnshjulet går i bitar.” (Pred 12:6)

Mer för intresserade om ”Silversträngen - en eterisk navelsträng

456 visningar
© Averbis förlag | Kontakt