Sympatier och antipatier - överdrift i vänskap och fiendskap

"Så länge väsendet dömer i kraft av allmänna sympatier och antipatier kan det inte uppleva freden, även om det hade satts i en värld av änglar. Som man ser är det meningslöst för varje fredshungrande människa att vänta på att freden skall ordnas av världspolitiken. Hon måste snarast möjligt börja med att uppfylla de betingelser, vars uppfyllelse uteslutande kan vara den verkliga freden. Och då dessa betingelser endast kan utlösas i förhållandet till vår nästa, blir den stora frågan: ’Vem är denna nästa?’ 
Och det är här den stora svårigheten ligger för den i grunden fredsälskande människan. Hon är nämligen fortfarande ett väsen, som i större eller mindre utsträckning låter sin tankegång och viljeföring bestämmas av sympatier och antipatier. Och dessa är nämligen de utlösande faktorerna vid varje form av underminering av freden. 

Sympatier och antipatier skapar nämligen en omedveten överdrift i vänskap och överdrift i fiendskap och därmed sätts individen ur stånd att döma rättvist. Individen favoriserar sina vänner och baktalar och ringaktar sina fiender. Han kan i värsta fall inte se sina favoriters fel, medan han i en alltför överdriven grad gör sina fienders minsta, ja, mikroskopiska fel, till gigantiska fel. Här gäller i särskilt hög grad det kända uttrycket; att göra en höna av en fjäder. Hur skall ett sådant väsen, en sådan naturens talangkärna för felaktig upplevelse och värdering av nästan, kunna uppnå freden?" 

Från Martinus artikel "Konstlade sympati- och antipatikomplex" Kosmos 2005 nr. 4 (min fetstil)

Så sant som det är sagt!

Marja
© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved

916 visningar
© Averbis förlag | Kontakt