Information om ny bok!

ÄNTLIGEN! Anders tankeväckande tredje bok "Monetärdemokrati - Humanitetens ekonomi" är nu utgiven på Averbis Förlag.
Köp den här!

___________________________________________________________________________________________________________________________________________

Sakens historia - Om svenskekriget 1989

Sedan 1994, när jag för första gången träffade andra kosmologi-intresserade i Varnhem och Klint, har jag hört om rykten och antydningar om de svenska killarna som blev utsparkade från Klint av rådet för Martinus Institut (MI).
De kallades för ”Göteborgsgruppen” och var verksamma i undervisningen på Klint. Bl.a. i den s.k. Vinterskolan.
Det var till slut en danska som frågade mig under ett samtal vi hade att: ”du har väl hört talas om ’svenskekriget’”? Och sedan fick jag ta del av hennes version, som hon tolkade efter att ha läst alla de ”öppna brev” mellan svenskarna och rådet, och som cirkulerade bland gemene man i Klint på den tiden det begav sig. Hon berättade att det i slutet av 80-talet fanns en grupp svenskar som höll i undervisningen på Klint och blev så stora i korken att de började kritisera rådet och lägga sig i deras skötesel av MI och hur de handskades med Institutets pengar. De ville också ha betalt för sitt arbete, sa hon. Det blev en stor och bråkig diskussion om dessa brev. Och som vanligt när man inte är överens så uppstår läger. För eller emot ”Göteborgsgruppen” eller rådet.
Killarna skrev alltså långa brev och listade alla sina klagomål på rådets misskötsel av MI, fortsatte hon. Och till slut fick rådet sätta ner foten. De skrev ett svarsbrev till de tre som skickat breven, och killarna fick avsked på grått papper. De fick åka hem till Sverige med ”svansen mellan benen” där de så småningom skapade ett eget Martinus Center.

Detta var ungefär allt jag visste om det s.k. ”svenskekriget” förutom en del diskussioner om denna händelse i Martinus Fria Forum (MFF), ett slutet mailforum, som ägs av Stockholmsgruppen och som Olav Johansson var grundare av.

Men så, som av en händelse, fick jag för någon vecka sedan tillsänt mig kopior av de öppna breven som killarna hade skrivit och även rådets svar till dem.
Vi har sedan en tid tillbaka tänkt att vi på vår Martinusportal skall återge lite om händelser i Sakens historia.
Och dessa kopior kunde ju inte komma mer lägligt! Och som vi alla vet händer ingenting av en tillfällighet!
Även om dessa tre brev var ”öppna brev”, som tydligt angivits i dem, ville vi ändå fråga de tre killarna, som inte längre är killar utan vuxna män, om de godkände att vi publicerade dem i samband med historiken. Vi förklarade varför.

Christer Malmström och Ingemar Fridell har gett klartecken till publicering.
Men Max Käck har sagt: Nej!

Hans ”öppna brev” som han menar sig stå för till 100% vill han inte längre att folk skall kunna läsa.
Så mina kära läsare: har ni detta ”öppna brev” liggandes i lådorna någonstans får ni leta fram det och återkalla minnet av innehållet.

Men det finns inget som hindrar att jag här ger några stolpar om vad den innehåller. Brevet på 35 sidor A4 är oerhört detaljrikt, sakligt och välskrivet. Det är en reaktion på rådsmedlem Ib Schleichers artikel i Kosmos 1989-2, ”Strukturen…..” (Vi kommer att återge hela artikeln här på svenska eftersom den ligger till grund för förståelsen av de båda andra brevens innehåll.)

Max Käck reagerar starkt på saker som händer och det som anförs i Schleichers artikel, som t.ex.:

  1. Arbetsförhållandena på MI och Klint
  2. Institutets politik i stort
  3. Bristande överensstämmelser mellan litteraturen och Institutets politik
  4. Vänskapen, sanningen och oenigheten som råder och uppfattas som negativ kritik av rådet
  5. ”Strukturen”, tilltron till dess betydelse som ett ”sesam öppna dig” och som då var under bearbetning för utgivning
  6. Om Vinterskolans vara eller icke vara och ekonomin runt undervisningen och mycket, mycket mer

Han skriver i brevet att innehållet är av ”generell karaktär” och att han tar sig ”friheten att betrakta det som ett öppet brev. Jag sänder en kopia till de övriga rådet, och jag kommer att visa det för den som vill läsa det och för vilka det är relevant.

Nu verkar det inte längre vara relevant att fler får läsa bakgrunden till det s.k. ”svenskekriget”, och Max Käck lägger ”locket på” för hans brev till rådsmedlemmarna.
Av svaret till oss från Max Käck framgår att han menar sig hos en del ha framstått som ”bråkstake” i Klint. Och alltså vill han inte ha mer publicitet. Man får intrycket att han är besviken och desillusionerad för att kosmologin inte spreds snabbt nog. Och han har mestadels dragit sig tillbaka från den offentliga kosmologirörelsen efter tidningen Ny Kulturs nedläggning, som var hans hjärtesak. Han anser dock att han är mycket nöjd med sin analys i brevet och skriver ”Jag tror faktiskt att de inte kunde argumentera mot den, så enda alternativet var att kasta ut oss.” Vilket också blev resultatet. Han anser också att hans dokument finns kvar för ”framtidens historiker” och upplever det i dagsläget som ”att det inte tjänar mycket till att publicera ens ’sanningar.’
Tråkigt för alla nykomlingar som vill läsa om Sakens historia 25 år tillbaka. Källarvalven om viktiga historiska dokument sluter sina murar omkring sig både här och där…
(Tillägg 2017-02-14 Max Käck har redogjort för sin syn på sin hemsida ”Om mitt förhållande till Saken”)

Men vi har ju de två andra breven och de uttrycker tydligt problematiken mellan de ambitiösa killarna i undervisningsgruppen och rådet för MI.
Med hänsyn till den senaste tidens turbulens kring rättsprocessen mot Fyrklövern är det intressant historisk dokumentation. Man ställer sig lätt frågan om saker upprepar sig inom kosmologirörelsen på olika områden? Finns det en toppstyrd organisation som försöker bromsa spridningen av den eviga världsbilden? Finns det en ”påvekultur” inom MI som anser sig vara ofelbara och utvalda av Gud? Och som anser att all form av saklig kritik mot rådet skall tryckas ned eller ignoreras med tysthet? Anser de att det är de som är ”saken” och inte som Martinus menade vara Saken? D.v.s. alla de nya världskulturens pionjärer som han ansåg skall sprida ”den allra högsta kosmologin” och ut i världen. Ja, och att det faktiskt är vår skyldighet.

Ovanstående sammanfattat av Marja

”Är det inte just genom sin demonstration av en annan inställning än den stora massans, som man blir pionjär för dess utveckling? Om ingen törs göra annat än massans vilja och leva under dess övertro, kan massan ju aldrig bli förlöst eller frigjord. Om ingen törs gå först ut ur den djungel av fysiska föreställningar, fantasier och ren övertro som massan lever på, kommer den ju aldrig ut därifrån. Livet visar också att många törs. Överallt ser vi människor som representerar en helt annan värld än den stora massans, människor som genom sin egen utveckling och därav följande insikt och förståelse har fått mod att bryta med massans vanor och föreställningar och tillägna sig nya och humanare uppfattningar." I övertrons skugga; K 5/87

***************

”Naturligtvis har vi rätt att bedöma andra, ja, det är rent av vår plikt att göra det, ty på basis av en bedömning kan vi bäst veta hur vi kan vara mest positiva i vår växelverkan med dem. I en bedömning, om den verkligen bara är en bedömning, ligger det inte något negativt eller nedvärderande.” Dom och beskydd Kosmos 2005-05

*****************

" Eftersom vägen till utveckling av all intellektualitet och kultur går genom friheten att tänka, friheten att kritisera, vilket vill säga påpeka brister eller fel, friheten att lägga fram idéer och uppfattningar som inte precis ligger inom den auktoriserade horisonten eller det som blivit officiellt skick och bruk, samt den absoluta friheten att med sin rösträtt fritt och öppet vara för eller emot varje framlagt förslag i statsledningen eller samhällsordningen, så kommer ingen diktatur någonsin att kunna bli en verklig kulturstat, eftersom den ju blott existerar genom att fängsla eller inskränka friheten för den intellektualitet som är den absolut oundgängliga livsnerven, impulsen eller det orubbliga fundamentet för varje verkligt civiliserad kultur." Vägen till invigning kap. 6 (min fetstil) 

LÄS VIDARE OCH GÖR EN EGEN BEDÖMNING AV VAD SOM HÄNDE 1989: 

Innehållsförteckning

1. Ib Schleichers tal minnedagen 1988
2. Ingemar Fridells öppna brev till MI 1989
3. Christer Malmströms öppna brev till MI 1987
4. Rådet för MIs öppna svarsbrev 1989
5. Konklusion

===== Ib Schleichers tal 1988 =====

Strukturen och Institutets atmosfär

av Ib Schleicher

Utarbetat på grundval av tal hållet vid minnesdagen den 6 augusti 1988.

Alla, som är intresserade av de kosmiska analyserna, vare sig de lyssnar till dem eller läser dem, är medarbetare i det som Martinus kallade "saken".
  Detta betyder att vi allesammans på ett eller annat sätt är med om att skapa den nya världskulturen. Detta är vi just i den grad, som vårt intresse och särskilt vårt sätt att vara är i överensstämmelse med denna nya världskultur.
  Här måste det vara helt klart, att inte någon kan vara betydelselös eller överflödig. Varje aldrig så litet intresse och varje riktig handling har betydelse för den nya utvecklingen.
  I denna nya humanistiska världskultur kommer vi alla inte bara att bli goda vänner; vi kommer till och med att bli hjärtevänner. Och det kommer att bli en vänskap som ingenting kan rubba.

Förstå analyserna
I och för sig är det utomordentligt värdefullt att studera de kosmiska analyserna, att följa och förstå de logiska motiven och sammanhangen, att se systematiken och logiken i livet.
  Det är en fantastisk upplevelse att få upp ögonen för detta storslagna perspektiv. Och det kan ge en väldig inspiration till att fortsätta studierna och att omsätta resultaten av dem till ett praktiskt sätt att vara.

Praktisera de kosmiska analyserna
Själva studierna är naturligtvis endast den ena siden av saken - den teoretiska. Men detta är en absolut nödvändighet för att komma ända fram till den andra sidan - den praktiska: vårt sätt att vara, det sätt på vilket vi lever och arbetar tillsammans med vår omgivning.
  Det är just det sättet att vara, som är kärnan i den nya världskulturen. Det är den vänskapen, som är målet, den inbördes sympati och nästakärlek som håller i alla väder.

Vänskap har avgörande betydelse
Det är inte blott verken och arbetet med dem, som kommer att få ett avgörande in­flytande på intresset för kosmologin. Det är i hög grad också alla intresserades inbördes vänskapliga förhållande och deras förhållande till den övriga omgivningen.
  Det är till och med så, att Martinus tillskriver de vänskapliga förhållandena och den tolerans och förståelse, som ligger däri, en långt större betydelse för kosmologins utbredning än man omedelbart skulle tro.
  Det visas bl a i följande citat från LIVETS BOG:

"Att jordmänniskorna ännu inte har kommit längre i utvecklingen, än att de i stor utsträckning känner intolerans och ovilja mot varandra inbördes både materiellt och religiöst visar den dagliga tillvaron med utomordentlig tydlighet. Och just därför är det en så mycket större nödvändighet, att de väsen, som önskar vara med om att föra världen framåt till ett ljusare tillstånd, de väsen, som ska representera den nya världsimpulsen just i mycket hög grad kan praktisera tolerans och förståelse" (LB I, stk 167).

Sakens ljusa atmosfär
En sådan förståelse och tolerans existerar redan i stor utsträckning bland de intresserade. Och här har skapats en motsvarande ljus atmosfär - som också gör intryck på många i omgivningen. Att skapa denna helt och hållet ljusa atmosfär hör till det Martinus kallar "det svåraste i världen".
  Det skulle därför vara märkligt, om vi redan nu hade nått denna grad av ljus atmosfär.
  Det är inte så underligt, att det ännu fattas en liten smula för att få den ljusa atmosfären helt och hållet stabiliserad på den nivå, som är praktiskt möjlig idag. Jag anser dock, att det är nära förestående. Men först när detta verkligen uppnåtts, tror jag att den fasta grundval har skapats, som ska till för att kosmologin på allvar kan börja komma ut i världen.

Mellan den gamla och den nya världsimpulsen
Vi befinner oss ju alla i övergången mellan den gamla och den nya världsimpulsen.
  Den nya världsimpulsen inspirerar oss till ljusa, idealistiska hållningar och handlingar. Men ibland kan vi fastna i den gamla världsimpulsen och försöker kanske använda de föråldrade metoderna härifrån till att uppnå de nya idealistiska målen.
  Det är lätt att slöa till här, därför att den sidan av vårt medvetande ju är automatfunktion. Och månne någon av oss vågar anse att vi är helt ute ur den gamla världsimpulsen? - Det betvivlar jag.
  Det är mycket viktigt att göra situationen helt klar för sig. Ju mer medvetna vi är om den, desto bättre och mer effektivt kan vi göra något åt den. Och det är härigenom, som vi skapar den innerliga vänskapen, som absolut ska till.

Olika åsikter
Som jag ser det, ligger de återstående problemen i, att vi ofta har så olika och bestämda åsikter om allt möjligt.
  Om detta problem skriver Martinus i LIVETS BOG IV (förenklat återgivet): "Inte ens de bästa vänner kan alltid va­ra eniga".
  Vi har nog säkert alla erfarit, att vi inte känner en enda människa, som vi alltid är helt och hållet överens med.
  På detta finns det endast en enda lösning, nämligen den, att vi var och en klart inser, att varje människas åsikter är helt naturliga och helt berättigade - likaväl som vi känner, att våra egna är det.
  Men det är inte tillräckligt att tänka så.
  Vi måste också känna så - ända in i den innersta vrån av vårt hjärta. Det får inte uppstå det minsta tvivel i vårt sinne om detta faktum.
  Detta förhållande gäller med nödvändighet för oss alla. - ingen enda är undantagen.
  När vi har nått så långt, kommer vi att kunna leva med diametralt motsatta åsikter. Och vi kommer att kunna dryfta dessa med varandra utan att det ger det minsta missljud. Vi kommer ändå att vara intresserade av den andres synpunkter och av bakgrunden för dem.
  Vi kommer att vara öppna för alla de nya impulser som kan finnas i den andres medvetande, och för den nya uppfattning, som de möjligtvis kan leda till.
  En sådan hållning är faktiskt en förutsättning för det helt öppna samarbetet.
  På detta stadium kommer vi också att utan vidare kunna låta oss nöja med beslut som är i strid med vår egen uppfattning och mening.
  Det finns endast denna enda väg till den nya världskulturen.

Själva strukturen
Dessa förhållanden och en rad andra utgör grundvalen för att det är nödvändigt att få utarbetat det som Martinus kallar strukturen. Till detta har han - förutom sin litteratur - kommit med en hel mängd kompletterande upplysningar och detaljerade riktlinjer för Institutets och hela sakens arbete, riktlinjer för det inbördes samarbetet och för inställningen till omvärlden. Och han ansåg, att detta var ett absolut nödvändigt supple­ment till litteraturen.
  Strukturen kommer att bli ett häfte eller kanske en liten bok. Innehållet blir Martinus' egna uttalanden från sju års diskussioner på institutets rådsmöten, kompletterat med en rad citat från litteraturen.
  Vi hoppas kunna sätta igång med en arbetsupplaga nu till hösten. De olika avsnitten kommer att utsändas till institutets direkta medarbetare för kommentarer. När materialet är färdigbearbetat och redigerat, kommer detta häfte eller denna lilla bok att ges ut och därmed bli tillgänglig för alla intresserade.
  Under åren som gått har ett stort arbete lagts ner på detta verk och nu har det slutligen fått den utformning, som gör det möjligt att nå målet.
  Nu arbetas det på, att det såvitt möjligt kommer att innehålla rena citat av Martinus. Endast i mindre omfattning ska det vara rådets uppfattning av vad han har menat. Annars skulle det ge för stor anledning till oenighet.
  Innehållet redigeras i en rad avsnitt, som på nuvarande tidpunkt fått följande lydelse:

Den nya världskulturen
Innehållet nedan är en rad citat, företrädesvis från böckerna. Här följer två exempel:

"Det kommer snart att vara ett fak­tum för alla, att vi bevittnar den gamla världskulturens undergång och en ny världskulturs födelse. Vi passerar en utomordentligt stor vändpunkt i jordens historia. Vi skådar en mil­stolpe i evighetens omätliga rike." (MÄNSKLIGHETENS ODE, kap 2).

"Den fredliga, osjälviska naturen i väsendet kommer oundvikligt att göra alla juridiska lagar och varje polis­makt, såväl som krig och militarism, totalt överflödiga. Världsfreden kan alltså endast skapas av individer, som själva har utrensats från själviska tendenser, vilket vill säga: väsen som uteslutande är besjälade av den upp­fattningen, att 'envar är sin nästa närmast'". (LB IV, stk 1733).

Ett annat avsnitt kommer att få titeln:
Kosmologins utbredning
- med bl a följande citat:
Praktisk manifestation
"Inom min sak, som för länge sedan har utvecklat sig till inte blott att vara endast min sak utan även många människors sak, har det ända från den allra första början varit inte blott en teoretisk utan också en praktisk manifestation av kärleksvetenskap, som har varit det absolut bärande och ledande i dess tillväxtmöjlighet." (KOSMOS 1943, s 243).
Absolut frivillig mottaglighet
"Med hänsyn till att påverka andra väsen med sitt vetande måste man uppvisa stor hänsynsfullhet, omtanke och försiktighet, liksom det måste föreligga absolut frivillig mottaglighet hos de väsen man önskar att påverka, helt oberoende av hur ädel och i överensstämmelse med sanningen ens uppfattning eller vetande än måtte vara." (LB I, stk 161).
Humana materialister blir de första
"Men vi måste räkna med, att det är många materialister, som är mycket hu­mana. De behöver inte vara med i någon sekt. De, som är med i en sekt, är in­te alltid humana. Det blir de humana materialisterna som kommer att vara de första att mottaga analyserna. De sak­nar nämligen något. De tillber inte någonting, därför att det som finns i de vedertagna religionerna är alltför naivt. De är alltför eftertänksamma. Men när de ser, att det finns en för­klaring och att det finns orsak och verkan, blir de mottagliga." (Råds­möte 13.02.78).
Materialisterna blir de flesta anhängarna
"Men det blir alltså materialisterna, den stora massan av människor, som har nått fram - liksom vi andra - som blir anhängare." (Rådsmöte 08.08.78).

Det är min uppfattning, att de humana materialisterna har behov av ett speciellt informationsarbete. Här bör informationen i princip vara utan bibelcitat. Och den får endast innehålla stora andliga perspektiv, där de motiveras med jordnära logik.
  Ett sådant informationsarbete kommer att behövas under årtionden framåt, tills saken blir allmänt känd som något som är värt att ta på allvar.
  För många av de människor, som idag är intresserade, är en sådan form av information inte blott onödig. Den kommer också att i hög grad kännas överflödig och kanske till och med generande. Dessa har nämligen redan själva sådana gnistor av intuition, att den ger dem en hög grad av direktkontakt med kosmologin.

Institutets atmosfär
Denna tillmäter Martinus en utomordentligt stor betydelse. Här är några citat:
Så ren som möjligt
"Det gäller att hålla atmosfären så ren som möjligt." (Rådsmöte 05.02.74)
Vänskap går före enighet om analyserna
"Vi ska alla arbeta tillsammans som vänner. Och i det dagliga livet är det mycket bättre, att vi är vänner, även om vi inte är överens om analyserna. Det kommer vi att bli. Det ordnar naturen. Det går automatiskt. Men vänskap är beroende av vår vilja. Det kan vi själva göra mycket åt." (Rådsmöte 07.09.76).
Bitterhet är emot strukturen
"Om man uppträder med surhet, bitterhet och grinighet, då är man ju emot hela strukturen." (Rådsmöte 05.03.74)
Inom saken har man det mycket bättre
"När saken undan för undan växer, kommer det att uppdagas, att då mår man mycket, mycket bättre." (Rådsmöte 22.01.74).

Strukturen
Det svåraste i världen
"Vårt arbete är det svåraste i världen, eftersom vi inte ska vara en affärsrörelse. Vi kan inte alls använda de principerna. - Men än så länge kan vi ju inte uppfylla detta helt."
(Rådsmöte 30.04.74).
"Vårt arbe te blir svårt, därför att det är enkelt. Andras är så svårt, därför att det är så invecklat." (Rådsmöte 30.04.74).
Utveckla kärleken
"Vi ska ha ett system, som utvecklar kärleken - och endast kärleken. Däri ligger också konsten." (Rådsmöte 30.04.74).
Passa in i tiden
"Strukturen måste ju utformas så, att den passar någorlunda in i tiden. Det gagnar ingen, att vi gör något, som passar om hundra år." (Rådsmöte 10.12.74).
Undervisning
"Det ska hållas föredrag om struktu­ren. Man ska kunna se, hur den verkar. Då kommer man också att förstå, att det finns en plan med den."

Rådet
Inga överordnade
"Man ska ha klart för sig, att det inte är ni, som har bestämt, hur strukturen ska vara. Det är en bestämmelse, som faktiskt är evig. Och så måste man räkna med, att det är en försyn, som är dess verkliga överordnade." (Rådsmöte 25.09.74).
Samarbete
"Vi kan utforma ett råd och medarbetareförhållande, så att man arbetar som i en familj - som syskon eller något liknande." (Rådsmöte 30.04.74).
"Man ska också känna, att man har en viss frihet i vissa avseenden, så att man inte uteslutande är beroende av Rådet." (Rådsmöte 30.04.74).
Beslut i Rådet
"Om någon har en bestämd uppfattning och de andra har en annan, så gäller inte dennes uppfattning. - När man inte kan uppnå majoritet, måste man böja sig, och då borde det ju inte vara något att vara oense om."

Medarbetare
Samarbete som i ett urverk
"Vi måste arbeta som uret. Det måste finnas stora hjul och små hjul, men de är alla lika viktiga. Fattas blott ett enda litet hjul, kan uret inte gå. Här har man bilden av den fullkomliga kom­munismen. Den har man också i krop­pen."
"Allting arbetar fullkomligt tillsam­mans, när det är friskt. Världen är ju högkommunism, det att allt tjänar allt, att alla tjänar alla." (Rådsmöte 23.04.74).
Inga klasskillnader
"Det måste kunna gå att undvika allt, som har med klasskillnad och rangskillnad att göra, för det är av ondo." (Rådsmöte 10.12.74).
"Det är dyrkan man vill komma åt. Vi är alla lika." (Rådsmöte 10.12.74).
Inga krav
"Saken begär ju inte något. Det är fullständigt frivilligt att komma och hjälpa saken. Men vill man vara med, så måste man hjälpa saken." (Rådsmöte 09.09.80).

Kärnan är sympati och vänskap
De citat, som framförts här, är bara exempel. Det finns många andra, som säger helt avgörande ting om Institutets och sakens framtid, struktur och verksamhet.
När man läser denna struktur i ett sammanhang, verkar det för övrigt enormt starkt att se samma röda tråd gå igenom det hela, nämligen sympati och vänskap.
Och resultaten av sympati och vänskap är ju kolossalt stora.
  Dem, som vi håller tillräckligt mycket av, önskar vi det bästa möjliga, dem vill vi ju inte genera på något som helst sätt.
  Här gör vi allt vad vi kan för att saker och ting ska gå bra. Och det är just detta som är nödvändigt.
  Detta står ju helt klart, när det rör sig om personer, men i många situationer är det hela mer abstrakt och därmed svårare att genomskåda.
  Därför har jag här ett litet konstruerat exempel. - Det rör sig om att klippa häck. Det gör man nästan inte mer här i Centret i Klint, så det skall inte kunna beröra någon personligen.

Klippa för mycket häck
Lät oss nu säga, att jag är i Klint och gärna vill hjälpa till att klippa häck. - Jag klipper ihärdigt flera hundra meter och det är ett stort och svettigt arbete.
  Då och då kommer jag att tänka på, att nu kunde man ju gärna i gengäld ge mig gratis inträde till några föredrag. - Och sett ifrån vanlig uppfattning kunde ju detta nog vara rimligt.
  Då det av en eller annan orsak ändå inte sker, blir jag förargad - visserligen inte så mycket - men tillräckligt för att jag ska beklaga mig för min omgivning.
  Man skulle inte kunna tro det, men här går faktiskt gränsen.
  I verkligheten har jag klippt för mycket häck. - Jag ska sluta, innan jag blir förargad. - Då kommer atmosfären att fortsätta att vara ljus. Därmed skadar jag den i varje fall inte.
  Alldeles samma sak gäller naturligtvis, om jag gör översättningar, håller föredrag eller vad man nu arbetar med.

En övergångsperiod
När vi kommer så långt, att vi tillsammans kan hålla atmosfären ljus och göra den stabil, därför att vi inte har några inbördes konflikter, kommer många fler undan för undan att vilja vara med. Dessutom kommer det säkert också att ge en mycket större effektivitet i arbetet, överallt där det försiggår.
  Jag är naturligtvis inte blind för, att vi också i rådet måste se vissa orsaker till, att vi ännu inte helt har nått den atmosfär, som skulle kunna vara möjlig.
  Om vi hade lyckats att få ut strukturredogörelsen tidigare, hade vissa saker kanske sett annorlunda ut.
  Men vi har genomgått en mycket kraftig läroprocess, som i varje fall har gjort oss klart medvetna om nödvändigheten av att få ut strukturen.
  Och förhoppningsvis blir den nu färdig och kan genomföras och stabiliseras, så att ett kraftfullt utåtriktat informations- och upplysningsarbete på allvar kan påbörjas.
  Det är egentligen inte överraskande att en övergångsperiod är nödvändig för att komma därhän. Kort före sin bortgång sa Martinus nämligen: "Ni kommer att få svårigheter, ni kommer att få många svårigheter", och han sa det till och med flera gånger.
  Jag anser, att det har varit nödvändigt med en sådan övergångsperiod. Den har i varje fall klarlagt flera väsent­liga saker.
  Bl a är vi nu klart inställda på, att alla i det nuvarande rådet så vitt möjligt blir sittande det antal år, som ska till för att få strukturen genomförd och för att få den uppnåeliga ideella formen för atmosfär och samarbete stabiliserad.

Redan nu en mycket ljus atmosfär
I kraft av de kosmiska analyserna och Martinus personligen har Institutet och saken som helhet redan nu en mycket ljus atmosfär. - Men vi ska ju vidare, och det ska vi tillsammans. Och det är endast möjligt på grundval av de kosmiska analyserna.
  Därför känner jag det naturligt att sända en mycket tacksam tanke till Martinus, som använde hela sitt liv till att utarbeta grundvalen för den framtida ideella livsformen.
  Samtidigt vill jag framföra ett mycket varmt tack till alla, som på ett eller annat sätt deltar i skapandet av den nya världskulturen. - Och det är lyckligtvis också många människor långt utanför denna saks gränser.
  En gång kommer den nya världskulturens atmosfär av mänsklighet att stråla ut över jorden och ge varenda människa en ljus och lycklig tillvaro. Översättare: A-L.S.
 

===== Ingemar Fridells öppna brev 1989 =====

Klint, foråret 1989.

Åbent brev til Rådet for Martinus Institut

Allerførst vil jeg takke hjerteligt for jeres støtte, som har gjort mit ophold i Klint i dette forår muligt. Det er et stort privilegium at få lov til at arbejde med det, som efter min mening er det mest inspirerende og betydningsfulde i verden netop nu. At studiet af de kosmiske analyser finder sted i guddommeligt skønne omgivelser, på den mest vidunderlige af alle årstider, indebærer en stor lykke for os alle her. Samtidig med at vi fordyber os i kærlighedens allerhøjeste videnskrab, kan vi nyde naturens ypperste kærlighedsmanifestation: livets tilbagevenden* i form af strålende sol, liflig fuglesang, lysgrønt løv og en blændende blomsterpragt.

Indledning
Brevet her er udelukkende skrevet på mit eget initiativ, og jeg alene står for indholdet. Anledningen til mit brev er en alvorlig bekymring hos mig over den seneste tids udvikling indenfor Sagen og over de forringede relationer mellem Rådet og mange af medarbejderne. Og selv om brevet indeholder en hel del kritiske synspunkter, vil jeg understrege, at det ikke i nogen henseende er tænkt som en anklage. Det er i virkeligheden venligt ment, og det handler hverken om mig personligt eller om nogen anden, men udelukkende om saglige spørgsmål. Jeg håber derfor ikke, at nogen vil føle sig såret eller opfatte det som noget personligt. På trods af al kritik betragter jeg jer som ansvarsbevidste mennesker, som efter bedste evne er indstillet på, hvad der tjener Sagen bedst. Jeg vil derfor også benytte lejligheden til at give udtryk for min oprigtige taknemlighed over det værdifulde arbejde, som I udfører i den nye verdensimpuls tjeneste. Herudover skal det nævnes, at dette er et åbent brev, hvilket indebærer, at jeg forbeholder mig ret til eventuelt at lade andre berørte medarbejdere blive be­kendt med dets indhold under forudsætning af, at disse er bekendt med de nævnte saglige spørgsmål. Jeg forventer ikke nødvendigvis noget svar på mit brev, eftersom jeg ved, hvor optagede I er med jeres arbejde. Måske vil I betragte dette brev som et partisk indlæg. Selv ser jeg mig nærmest som en neutral iagttager. På samme måde som også et neutralt land må kunne have sit eget standpunkt i internationale sammenhænge, bør enkeltpersoner kunne påpege eventuelle misforhold, uden dermed automatisk at blive betragtet som værende partiske. At være neutral indebærer ikke at være ukritisk. Moderne, selvstændigt tænkende mennesker har stort behov for at analysere og sætte spørgsmålstegn ved visse ting. Og det kan man gøre uden nødvendigvis at tage parti, uden egentlig at "vælge side". Man kan lade sin solidaritet med sandheden gå forud for solidaritet med en bestemt gruppe mennesker.

Nu lyder jeg måske lidt for idealistisk, eftersom det på nuværende stadium af udviklingen kan være meget svært at afgøre, hvad der er sandt. Det eneste, vi kan gå efter, er vores forstand. Takket være den forstand, Guddommen har ladet mig udvikle, og takket være Martinus analyser, har jeg fået et første teoretisk over­blik over verdensaltets struktur. Når jeg med hjælp af denne min forstand forsøger at analysere den seneste tids hændelsesforløb indenfor Sagen, synes jeg at kunne iagttage en hel del misforhold. Sålænge jeg selv er ufuldkommen kan også min analyse være ufuld­kommen. Men for at kunne ændre opfattelse må jeg gennem logiske argumenter overbevises om, at jeg tager fejl. Mange andre medarbejdere deler min opfattelse, men det behøver ikke nødvendigvis at betyde, at den er rigtig. Det eneste, jeg kan gøre, er derfor at nedskrive mine tanker så ærligt som muligt.

Eftersom vi alle er ufldkomne, må vi gøre vore fejl. Imidlertid befinder Rådet sig i den helt specielle situation, at det skal repræsentere den nye verdenskultur. Selv om enkelte medarbejdere af og til kan handle forkert, berettiger dette ikke Rådet til at træffe beslutninger, som ikke, i videst muligt omfang, er udtryk for 100% logik og næstekærlighed. Naturligvis må I træffe jeres beslutninger efter den bedste overbevisning og under hensyntagen til det, som er bedst for Sagen, men eftersom det trods alt er vores fælles sag, føler jeg det som min pligt af fremføre mine synspunkter.

Eftersom jeg også føler et ansvar overfor det, som er i færd med at ske, er det naturligt, at jeg skriver dette brev. Det er altså ikke for at udtrykke nogen direkte skuffelse. For selv om Sagen ikke synes at udvikle sig i den retning, jeg personligt kunne ønske, så ønsker jeg trods alt, at Guds vilje må ske. Og jeg håber, at sandheden i alle henseender til sidst kommer frem i lyset. Hvis det, jeg skriver, på nogen måde kan komme til at gøre nytte, vil jeg være glad. Ellers behøver I ikke lægge nogen større vægt på mit brev.

Det er som sagt muligt, at jeg tager fejl, at jeg ikke er tilstrækkeligt ydmyg o.s.v. Men set i lyset af den tendens til isolering, mellem Rådet og mange af medarbejderne, som nu begynder at opstå, regner jeg med, I vil være interesserede i andre menneskers synspunkter. Man kunne måske synes, det ville være bedre for mig at arbejde "udenfor" Instituttets rammer, når jeg har en så afvigende opfattelse, arbejde for udbredelsen af Martinus Kosmologi et andet sted. Men hidtil har mine muligheder for dette været begrænsede, ikke mindst på grund af mine rent materielle vilkår.

Jeg har ingen grund til at skjule mit ønske om at arbejde med undervisningen. Ikke fordi jeg betragter Martinus Kosmologi som en "levevej", men simpelthen fordi det er det vigtigste i mit liv. Hvis det var en "levevej", jeg var ude efter, kunne jeg have valgt et helt andet område. For mig ville det være faldet naturligt at gøre karriere indenfor musikken, men ellers er det jo i disse tider indenfor forretningslivet, de største muligheder findes for at gøre sig gældende. Hermed vil jeg blot sige, at den, som først og fremmest er ude efter at gøre karriere eller at forsørge sig selv indenfor kosmologien, er inde på et forkert spor.

Det er efter min mening overordentlig vigtigt, at vi alle hjælper Guddommen med at kontakte alle de mennesker i verden, som allerede nu er modtagelige for studiet af de kosmiske analyser. Dette er min største interesse, og den behøver jeg ikke at skamme mig over. Ønsker Guddommen derimod, at jeg skal arbejde med noget andet, kommer jeg naturligvis til at acceptere dette. Det vil imidlertid i tilsvarende grad begrænse mine muligheder for at deltage i arbejdet med at sprede kendskab til Martinus værk. Og det er frem for alt denne opgave, der giver mig kraft og inspiration.

Når man tænker på, at Instituttet i København råder over ressourcer, som kunne gøre det muligt allerede nu at gøre en stor indsats for at hjælpe Guddommen i dennes plan, er det synd, at disse ressourcer ikke anvendes i større udstrækning. Om jeg har forstået det hele rigtigt, er det Instituttets pligt at virke for, at Martinus værk bliver kendt blandt de mennesker, som kan have glæde af det.

Venskab og kritik
Der er blevet talt meget om forskellen mellem positiv og negativ kritik. Kritik, som fremføres på bekostning af venskab og en god atmosfære, betragtes som værende negativ. Det venskab, vi alle higer efter, er imidlertid ikke kun et resultat af ydre ting. Mange af Sagens venner håber f.eks. på, at når først "strukturen" er færdig, vil meningsforskelle og konflikter let kunne løses. En nedskreven Struktur er velkommen, men eftersom løsrevne citater af Martinus kan bruges eller misbruges, alt efter hvordan de tolkes, da vil Strukturen eventuelt kunne anvendes til forsvar for en autoritær holdning. Hvis Rådet ved hjælp af Strukturen gør sine beslutninger uangribelige, vil menneskers selvstændige tænkning kunne undertrykkes.

Der findes mange forskellige former for sympati og venskab. Den sympati, som får os til at tilgive vore fjender, er ikke baseret på jævnbyrdighed. Her handler det nemlig ikke om en sympati mellem mennesker på nogenlunde samme mentale bølgelængde, men om en sympati, som forårsager, at en mere vidende, i kraft af sin begyndende næstekærlighedsevne kan tilgive en mindre vidende. Når vi derimod taler om venskab mellem mennesker på samme niveau, handler det om en mere dybtgående kontakt og forståelse. Det er denne form for sympati, som må ligge til grund for et frugtbart samarbejde.

I et samarbejde mellem jævnbyrdige parter respekteres alles meninger. Virkelige venner har ikke nødvendigvis samme mening, men de har tillid til hinanden. Når nogen gør sit bedste, og logikken i handlingerne kan forståes af andre, opstår der tillid. Når vi ikke forstår logikken i andres handlinger, opstår derimod let en mistillid. En måde at fjerne en sådan mistillid på er gennem ærlighed og oprigtighed. Med dette brev forsøger jeg at være så ærlig som mulig.

Eftersom jeg ikke altid kan forstå logikken i jeres beslutninger, føler jeg mig urolig over Sagens udvikling, i det mindste for den nærmeste tid fremover. Vist er venskab en vigtig del i den nye verdenskultur, men venskab alene er ikke nok. Også indenfor mange religiøse sekter ses en vis indbyrdes sympati mellem mennesker, der også har næstekærligheden som ideal. Men det, som gør Martinus Kosmologi så unik, er den logiske overbygning, d.v.s. de kosmiske analyser, ved hjælp af hvilke vi kan lære at forstå livets love. En god atmosfære bør efter min mening ikke skabes gennem en anti-intellektuel holdning, hvor der ikke levnes plads for vores begyndende analyseringsevne. En venskabelig atmosfære i Martinus ånd må bygge på logik. Kun da bliver "honningen" tiltrækkende for "bierne". Kun da vil sagen kunne tiltrække selvstændigt tænkende mennesker. Ifølge Martinus egne ord står Sagens interesse til og med over venskab. Personlige sympatier eller antipatier bør altså ikke hindre sandheden i at komme frem i lyset.

Martinus ånd er alt andet en autoritær. Derfor bør ethvert forsøg på analyse bydes velkommen, for analyse udelukker ikke venskab og tillid. Hvis al kritik opfattes som negativ og fjendtlig, havner vi let i en slags forsvarsposition overfor hinanden. Det er klart, at alle ikke kan være med til at træffe beslutninger, men en ydmyg holdning indebærer vekselvirkning og kommunikation, d.v.s. at man lytter til hinanden. Efter min mening bør også allerede trufne beslutninger kunne diskuteres. Det er en stor fordel at få alle sager belyst fra flere sider, for derved skaber vi forudsætninger for en grundig analyse af de kommende beslutninger. I et demokrati har alle synspunkter interesse.

Indenfor Sagen synes samarbejdet at foregå udelukkende på Rådets betingelser. Når én part altid må rette sig efter det, en anden part bestemmer, kan det imidlertid ikke kaldes samarbejde. Det er udtryk for en autoritær tankegang, når lydighed bliver vigtigere end analyse. En overdreven autoritær tankegang hører den gamle verdensimpuls til. Der repræsenterede den gejstlige øvrighed magten og afgjorde, hvad der var ret. Hvilken slags medarbejdere vil på længere sigt gavne Sagen mest: moderne, selvstændigt tænkende mennesker eller lydige marionetter?

Det kan ofte være lettest at holde sine meninger for sig selv, men af hensyn til Sagens bedste føler jeg det som min pligt at ytre mig. Da der i det mindste er en teoretisk mulighed for, at noget af det, jeg siger, er rigtigt, vil det være ukærligt af mig at tie. Selv en sviende oprigtighed kan undertiden rense luften og skabe kontakt; misforståelser kan neutraliseres, hvilket kan lede frem til et uddybet venskab. Ved at beholde sine meninger for sig selv kan man forhærde sig selv og være med til at feje problemerne ind under gulvtæppet. På den måde opstår der aldrig nogen virkelig kontakt mellem mennesker. Den ene ved aldrig, hvad den anden inderst inde tænker. Så hjælper det ikke meget, at man udadtil er høflig og viser hinanden venlighed på en overfladisk måde. Problemer forbliver uløste, og nogen egentlig dialog bliver der aldrig tale om. Jeg har hermed forsøgt at klargøre min hensigt med dette brev.

Gaveprincippet
Så længe Instituttets økonomi overvejende er baseret på gaver, er det klart nødvendigt, at medarbejderne er idealistisk indstillede og ikke har alt for store personlige forventninger. En gave kan bestå af, at man yder en arbejdsindsats eller, at man bidrager med penge. Hvis man knytter forventninger til sin gave, viser det iføl­ge Martinus, at man ikke er helt uselvisk. Ib Schleicher illustrerede i en artikel gaveprincippet ved at fortælle om en mand, som "klipper hæk". De fleste, som på en eller anden måde har hjulpet til i Klint, synes dog nok at have gjort det overvejende af interesse og uden tanke på belønning. De samme mennesker er vendt til­bage sommer efter sommer for at give deres bidrag til Martinus Center. Mange af dem, der har holdt foredrag og hjulpet med undervisningen, har ofte, af økonomiske årsager, været tvunget til at tilbringe hele sæsonen i telt uden mulighed for at forberede sig i fred og ro, og uden mulighed for at beskytte bøger og andet stu­diemateriale mod fugt og kulde. Disse primitive forhold blev dog altid opvejet af arbejdsglæde og næstekærligt fællesskab med andre mennesker. Men det er en stor glæde for os, som har arbejdet med undervisningen, at det nu er blevet muligt for os at få tag over hovedet, hvilket giver os forbedrede muligheder for at forberede vort arbejde.

Det er dog ikke på grund af denne fordel, vi ønsker at hjælpe til. Da jeg betragter Martinus kosmologi som det allervigtigste i verden netop nu, og da det samtidig er det, som betyder mest af alt for mig personligt, er jeg parat til at afstå fra meget, rent materielt, for at kunne bringe mit bidrag til udbredelsen af de kosmiske analyser. Desværre kan ingen endnu leve af luften alene. Enhver må tjene til livets ophold, og det bliver derved svært at hellige sig kosmologien fuldt ud. Desuden kan Instituttet kun opretholde sin økonomi og hele virksomhed i kraft af gaveprincippet. Dette
princip er imidlertid, som alt andet, underlagt kredsløbsprincippet, hvilket vil sige, at enhver må være både modtagende og givende. Mange medarbejdere ville sikkert være rede til at ofre sig helt ud i det ekstreme, hvis det var nødvendigt. Men i så fald måtte de kunne forstå hvorfor.

Offertanken bør ikke gøres til et dogme, til en slags klosterdyd eller til et formål i sig selv, uden nogen logisk begrundelse. Gaveprincippet kan også misfortolkes og blive et forsvar for manglende hjælpsomhed og generøsitet fra den modtagende part. Hvis den stakkels mand, som "klipper hæk" aldrig får et venligt ord eller tilbydes blot et enkelt måltid mad efter lang tidsarbejde, kan dette ikke tolkes som udtryk for næstekærlighed fra modtagerens side. Det er trods alt en næstekærlig handling at opmuntre sine medmennesker og at vise, at man værdsætter deres arbejde. I modsat fald vil selv det mest idealistiske og selvopofrende menneske til sidst miste lysten. Hvordan kan man regne med at kunne beholde gamle medarbejdere og tiltrække nye, hvis man kun er indstillet på at tage imod, og ikke samtidig indstillet på selv at ville ofre noget som helst? Selv om man på denne måde på kort sigt kan spare penge, bør sparsommeligheden ikke tage overhånd på en måde, så den kommer til at fremstå for eftertiden som værende latterlig.

Økonomi
Med dette mener jeg, at sparsommelighed bør være logisk underbyg­get. Egentlig har Instituttet ingen direkte mangel på penge, selv om de, målt med nutidens øjne og med tanke på mange store omkostninger, er begrænsede, og forsigtighed naturligvis vil være nødvendig. Men det er blevet lidt af et dogme, at Sagen skal financierens ved hjælp af renteindtægter. Instituttet anvender således stort set kun det afkast, formuen giver i form af renter. Disse renteindtægter dækker knapt til virksomhedens drift. Alle andre aktiviteter kører på "vågeblus". Resultatet bliver, at Instituttets formue kun indirekte anvendes nyttigt. Desuden kan en formue, som ikke anvendes, hurtigt blive "spist op" af inflation og økonomiske kriser.

Instituttet beder regelmæssigt om økonomiske bidrag til sin virksomhed, hvis vigtigste opgave faktisk er at udbrede kendskab til Martinus kosmologi. Arbejder man derfor ikke tilstrækkelig aktivt for dette, bliver der tale om en uærlighed overfor donatorerne. Tænk om en hjælpeorganisation som Red Barnet ville handle på samme måde! Hvor mange vil fortsætte med at skænke penge til noget, som i princippet kun opretholder sin egen eksistens?

Hvornår har man tænkt sig, at Instituttet skal begynde at anvende sin formue anderledes end på denne indirekte måde? Hvor mange penge skal der indsamles inden da? Instituttet kunne vise sin gode vilje ved at anvende en betydelig større del til videreudvikling. Det er klart dokumenteret, og bekendt for de fleste, at Martinus ikke gik ind for at samle penge "i bunke". At leve af renteindtægter er også helt i modstrid med hans udtrykkelige vilje. Eftersom penge kun får sin værdi gennem en arbejdsindsats, og renteindtægter er en arbejdsfri indkomst, bliver disse at betragte som kamouflerat tyveri af værdien af andre menneskers arbejdsindsats. Instituttets økonomiske politik er derfor hverken i harmoni med den nye verdenskultur eller med Martinus personlige intentioner. Er Martinus dømmekraft vedrørende verdslige ting ikke pålidelig?

Martinus regnede med, at pengene ville tilflyde Sagen i samme omfang, som de blev anvendt. Ingen kan forvente mere fra sine medmennesker eller fra Guddommen, end netop hvad man har brug for. Først når man har anvendt det man har, kan man forvente at få mere ind. Men kan man da virkelig regne med, at det fungerer på den måde? Det handler ikke om at være uansvarlig, men det er et udtryk for en materialistisk tankegang, hvis man ikke tager med i betragtningerne, at der findes andre kræfter end de rent fysiske.

Rådet burde vise Guddommen lige så stortillid i økonomiske spørgsmål, som tilfældet er på andre områder - f.eks., når det forventes, at et tilstrækkeligt antal kvalificerede, men uaflønnede lærere, kommer til Klint, så undervisningen fortsat kan fungere. Er det ikke trods alt takket være Guddommens hjælp, at undervisningen i Klint har kunnet fungere, selv om forudsætningerne for dette har været, at lærerne har været nødsaget til selv at klare deres private materielle situation? Er det da ikke lidt inkonsekvent af Rådet, at overlade ansvaret til Guddommen, når det drejer sig om undervisningen, uden samtidig at turde betro Guddommen opgaven med at skaffe tilstrækkelige økonomiske midler til Instituttet? Tilsyneladende stoler Rådet kun på Guddommens hjælp på de områder, hvor det ikke selv vover at satse noget, men hvor der skulle kræves et offer af det selv. Når det drejer sig om økonomien, er det åbentbart bedst at vælge det sikre frem for det usikre og placere de indkomne midler i overensstemmelse med rent materialistiske princippper i form af statsobligationer med renteafkast og i fast ejendom.

Kan Guddommen hjælpe noget menneske overhovedet, uden at det sker gennem andre mennesker? Kan Guddommen arbejde uden redskaber? Var det ikke mere logisk, om Instituttet, hvis kosmiske opgave det er at oprette et undervisningscenter i Klint, påtog sig ansvar for denne undervisning ved bl. a. at støtte de lærerkræfter, som besidder tilstrækkelige kvalifikationer til at formidle Martinus analyser videre? Det er trods alt mere logisk, at Instituttet, som bade råder over økonomiske ressourcer og egnede lokaler, og som til og med har som opgave at realisere en skole, tilbyder at være Guddommens redskab i stedet for, at Guddommen skal behøve at finde sine redskaber ude i det materialistisk indstillede samfund, hvor kun et fåtal af mennesker endnu har forstået værdien af de kosmiske analyser.

For at analyserne skal kunne nå ud til de mennesker, som har behov for dem, må der gøres en virkelig indsats. En overdreven forsigtighed tyder ikke på nogen tillid til Guddommen, til skæbneloven eller kredsløbsprincippet. Enhver forretning må investere i indkøb af varer, før den kan opnå indtægter ved salg. Den dag Rådet tør anvende Instituttets penge til det, som det er meningen de skal bruges til, og dette bliver kendt af Sagens venner, vil der helt bestemt strømme nye økonomiske bidrag ind i betydeligt omfang.

Instituttets vigtigste opgaver foruden bogudgivelse og oversættelser er at sprede kendskab til Martinus værk og at etablere undervisning. Dette bør derfor prioriteres højere end f. eks. pasning af haveanlæg og praktiske anliggender af mindre betydning, selv om det ene ikke udelukker det andet. Hvad nytter det, at centret i Klint har smukke haveanlæg, hvis der ikke fandtes nogen undervisning der. Der findes et stort antal smukke parker i verden, men der findes ikke længere nogen skole i Martinus Kosmologi, på trods af at denne åndelige videnskab skal danne grundlag for hele den kommende verdenskultur.

Ved blot at satse én enkelt af de små 10 millioner kroner, som Instituttet ejer i form af statsobligationer og likvide midler, for at sprede information (bl.a. også i massemedierne) og for at videreudvikle undervisningen i Klint i vinterhalvåret, ville et ikke ubetydeligt antal nye mennesker dukke op. Dette ville igen resultere i øget salg af litteratur, nye Kosmos-abonnenter, flere tilmeldelser til kurser i København og til vinterskolen i Klint. En stor del af den satsede million ville på denne måde strømme til­bage til Instituttet, eftersom kredsløbsprincippet også fungerer på det økonomiske område. Når sagens mange venner ser, at der endelig begynder at ske noget, ville deres generøse gavestrøm formentlig vokse, og det bliver et spørgsmål, om ikke den anvendte million ville vise sig at give overskud.

Hvordan kan jeg være så naiv at tro, at der på nuværende tidspunkt findes grundlag for en sådan storinvestering?
Min optimisme med hensyn til dette stammer fra Martinus selv. Ifølge ham findes der flere millioner mennesker i verden, som er mere eller mindre modtagelige for de kosmiske analyser (se L.B. IV: 1485). Og i så fald er det faktisk instituttets pligt at hjælpe Guddommen med at nå frem til disse søgende mennesker. Instituttet må udfolde en kraftanstrengelse for at sprede information om Martinus værk. Eftersom et sådant arbejde er helt i harmoni med
Guds plan med hensyn til den nye verdensimpuls, findes der ingen som helst grund til at betænke sig. Da der her er tale om intet mindre end Guddommens egne interesser, ville et sådant projekt blive støttet af de bagved liggende, åndelige kræfter. Spørgsmå­let bliver ikke så meget om tiden er moden, men om vi selv føler os modne. Det ville være velkomment med en virkelig grundig analyse af, hvad der bør gøres og hvilke opgaver, der bør prioriteres.

Der findes meget at indvende, når der er tale om Instituttets økonomiske prioriteringer. Her følger nogle eksempler på, at der mangler konsekvens i sparsommeligheden:

Ifølge en medarbejder kunne Instituttet have sparet 60.000 kr. alene ved at benytte en anden arkitekt ved bygning af grovkøkkenet ved Terrassen i Klint. Det bør nævnes, at det ikke vakte nogen større entusiasme, da den pågældende medarbejder fremlagde forslaget for et rådsmedlem.
Er det virkelig sandt, at Rådet lejede videoudstyr for 1500 kr., bare for at se Sigurd Westerlunds nye film? Selv om det ikke er nogen stor sum, virker denne udgift helt unødig i betragtning af, at det uden tvivl ville have været muligt at låne et videoudstyr af en bekendt.
Det værste eksempel på sløseri er dog retssagen mod Mischa Lim, som kostede Instituttet kr.50.000 af de penge, Sagens gavmilde venner har skænket med tanke på helt andre formål. Det gør ikke sagen bedre, at denne konflikt ikke på nogen måde kom en løsning nærmere gennem dette. Derudover er det desværre endnu et eksempel på, hvorledes Rådet er gået imod Martinus udtrykkelige Ønske om, at der ikke må forekomme retssager indenfor Sagen. Man kan ikke kamouflere dette blot ved at give retssagen et andet navn.

Uanset om Mischa har gjort noget forkert, har det intet at gøre med den ny verdenskulturs ånd at forsøge at tvinge en medarbejder til underkastelse under trussel om fængselsstraf. Det skal dog fremføres her, at jeg ikke har tilstrækkeligt kendskab til detaljerne i denne sag til at kunne ytre mig, men at jeg rent spontant reagerer med mistænksomhed, når jeg læser Rådets skriftlige forklaring. Det virker usandsynligt, at den ene part er uskyldig og den anden en skurk.

Sandsynligvis ville denne konflikt kunne være løst bedre ved hjælp af gensidig kommunikation og venskab. Det er trods alt dette varme venskab, der har været talt så meget om, og som mange synes at mene vil opstå ved hjælp af et ydre middel som en skreven struktur.

Disse eksempler belyser en ejendommelig måde at prioritere på rent økonomisk. Et andet eksempel på inkonsekvens er holdengen til de såkaldte "betingede gaver". Skønt det strider mod Instituttets principper at tage imod sådanne gaver, viser simultantolk­ningsanlægget i foredragssalen, at det i mindst ét tilfælde er gået fint med at tage imod "betingede "gaver .

Intet ondt om tolkeboksene, men når det nu handler om at forsøge at foretage en analyse, så kan man - på baggrund af den sparekampagne, Instituttet synes at føre - i det mindste stille sig det spørgsmål, om det ikke var lige tidligt nok at investere penge i et tolkeanlæg af dette format, inden Martinus Kosmologi i nævneværdig grad er nået udenfor Skandinaviens grænser.

Med dette i tankerne er det bemærkelsesværdigt inkonsekvent af Rådet at afslå at tage imod Marinus Stidsens tilbud om at støtte "Vinterskolen" i Klint med 100.000 kr. under henvisning til, at der var tale om en "betinget" gave. Er det ikke vigtigere, ud fra et prioriterings-synspunkt, at investere penge i en skole, som allerede eksisterer , og som viser sig at fungere udmærket, end at investere i tolkningsudstyr, som trods alt ikke kommer til fuld anvendelse, før Martinus bøger er kommet ud på fremmede sprog og har vakt tilstrækkelig stor interesse i andre lande.

En helt specielt mørk plet i Sagens historie er den kendsgerning, at den ansvarlige for undervisningen, Harald Berglund, slet ikke blev orienteret af Rådet om dette generöse tilbud, men kun hørte om det ved en såkaldt "tilfældighed". Først da han en dag talte i telefon med Marinus personligt, hørte han om det. Marinus udtrykte samtidig sin store forbavselse over, at Harald intet kendte til dette.

Alt tyder på, at den virkelige årsag til at sige nej tak til ovennævnte tilbud ikke skyldes Rådets princip om, at man ikke vil modtage "betingede" gaver. Tolkeboksene står jo som et levende bevis på, at intet kan hindre Rådet i at tage imod "betingede" gaver, hvis Rådet føler sympati med gavens anvendelse. Dermed er jeg fremme ved næsteemne i mit brev: Ærlighed og kamouflage,

Ærlighed og kamouflage.
Det er vigtigt at være oprigtig, selv om vi, så længe vi endnu er ufuldkomne, mer eller mindre afviger i opfattelse af den absolutte sandhed. En sådan oprigtighed er en forudsætning for al saglig diskussion. Rådet møder ikke altid saglige argumenter på en efter min opfattelse tilfredsstillende måde. Rådet har ganske vist ingen forpligtelse til at stå til ansvar,
men det er på den anden side heller ikke næstekærligt at imødegå argumenter hverken med tavshed eller med ufuldstændige forklaringer og overfladiske analyser. Tavshed fører aldrig frem til en gensidig tilnærmelse, men snarere til irritation mellem parterne.

I en artikel i Kosmos nr. 5/88 skriver Rådet, at formuen først og fremmest skal anvendes til nye bygninger i Klint, når elevantallet tyder på en tilstrækkelig stor interesse for en skole. For tiden må formuen imidlertid overhovedet ikke bruges, og man kan derfor heller ikke tage af den, så man gennem forskellige former for information kunne vække en sådan interesse. For den opmærksomme ligger der en modsigelse i dette ræsonnement. Desuden er det svært at vække interesse for en skole, som ikke allerede eksisterer. I samme artikel skriver Rådet, at Martinus aldrig har præciseret nøjagtigt, hvornår helårsskolen i Klint skulle være en realitet. Men dette er ikke en acceptabel forklaring på, hvorfor en allerede eksisterende og fungerende skole nu delvis lukkes. På rådsmøderne 9/9 og 16/9 1980 antydede Martinus, at der sandsynligvis ville findes en skole i Klint om ca. 6-7 år. Lærerne skulle være nogle af de unge mennesker, som på daværende tidspunkt studerede kosmologi.

At elevantallet har været faldende de seneste år, skyldes formentlig for en stor del manglende eller uigennemtænkt information udenfor de rent interne kredse. Men på trods af dette ville det have været muligt at fortsætte vinterundervisningen på de vikår, Harald foreslog i sit brev til Rådet 15/9-88. Dette forslag indebar ingen som helst ekstraomkostninger, og iøvrigt kunne der fastsættes en minimumsgrænse for antallet af elever.

I sine svar af 22/9 og 3/10 1988 udtrykker Rådet tvivl om, hvor­vidt der vil være tilstrækkelig stor interesse for et vinterkursus, og eftersom der netop var truffet beslutning om at indskrænke undervisningssæsonen, vandt Haralds forslag ikke gehør. Rådet mener, at kun interessen for forårs- og efterårskurserne kan vise, om der findes grundlag for en helårsskole. Indtil diss kurser bliver mere eller mindre fyldt op, er det efter Rådets opfattelse meningsløst at holde skolen åben om vinteren. Efter min mening er der ingen indlysende sammenhæng mellem interessen for kurserne i april-maj og september-oktober og interessen for undervisningen om vinteren. Derfor vil man aldrig få at vide, hvor stor interessen egentlig er, så længe man holder skolen definitivt lukket i denne periode. Desuden er der ikke noget, der tyder på, at interessen kan vokse, blot ved at indskrænke undervisningssæsonen, tværtimod. Ingen forretning kan forøge sit salg ved at begrænse sit udbud.

Ved at gå ind for Haralds forslag ville det i det mindste være muligt at holde døren åben, uden at det ville koste Instituttet andet end den information, som altid er nødvendig. Hvis forårs- og efterårskurserne først skal fyldes op, opstår der et andet problem. Hvorfra ville der komme lærere for op til 50-60 måske 70 mennesker? Hvor mange kvalificerede lærere kan frigøre sig fra deres ordinære arbejde i 4 måneder af året foruden sommersæsonen? Hvis disse lærere skulle sige deres arbejde op for at komme til Klint, hvordan skulle de da kunne klare sig resten af året? Hvor mange af lærerne har mulighed for selv at bestemme, hvornår de vil tjene til livets ophold, og hvor mange har en privat formue at kunne tage af? Uden på ansvarlig måde at tage disse problemer op, overlader Instituttet lærerne til deres egen skæbne, og det bliver i realiteten umuligt at gennemføre en planlægning af en kontinuerlig undervisning. Desuden vil hele ideen om en systematisk, kontinuerlig undervisning i Martinus litteratur falde til jorden, hvis skolen holdes lukket om vinteren. Rådets beslutning synes således ikke at være gennemtænkt i sin yderste konsekvens.

For at komme til klarhed er det vigtigt at gå i dybden med alt. Det handler om, at blive bevidst om, hvorvidt ens opfattelse er grundet på logik eller på personlige sympatier og antipatier. Ufuldstændige analyser og uigennemtænkte beslutninger kan for eksempel have sin årsag i mangel på tid, mangel på overblik eller i skjulte, kamouflerede motiver. I sidstnævnte tilfælde afsløres det egentlige motiv ikke, fordi ingen vil risikere at blive anklaget for at være ukærlig. Her følger nogle eksempler på dette:

En udstilling om Martinus Kosmologi i Göteborg kunne ikke gennemføres med den begrundelse, at der ikke kunne tages stilling til, om nogen anden end Martinus egen skriftlige forklaring til symbolerne kunne tillades. Hvorfor ikke sige rent ud, at Max Käcks forklaringer ikke var gode nok? Den opfattelse har et råds­medlem i hvert fald senere givet udtryk for.
Den officielle grund til Mischa Lims afskedigelse blev angivet som økonomiske årsager. Det kom derimod ikke frem, at Rådet ikke var tilfreds med hans arbejdsindsats, og at man ikke nærede tilstrækkelig tillid til ham. Det er, set fra mit synspunkt, et misforstået hensyn, hvis man kamouflerer sit egentlige motiv bag almene officielle forklaringer. Det er "figenbladets" princip i skabelsesberetningen. Kamouflage kan aldrig gøre en ukærlig handling mere næstekærlig - tværtimod. Oprigtighed er den eneste vej til sandheden.
At tilbyde en ansat medarbejder et andet arbejde, som han hverken kan eller vil acceptere, er også et eksempel på kamouflage. Hvis medarbejderen ikke tager imod tilbudet, hedder det sig, at han har forladt sit arbejde af egen fri vilje. Foruden Mischa Lim er nu også Harald Berglund blevet afskediget på denne kamouflerede måde.

Ifølge Rådet har Harald stillet sig udenfor samarbejdet ved ikke at acceptere nogen af de to alternativer, han blev tilbudt. Det ene alternativ gik ud på at arbejde med undervisningen inde i København om vinteren, Det andet gik ud på at have tjenestefri uden løn i perioden udenfor sæsonen i Klint. I henhold til den aftale, Harald oprindelig havde med Instituttet, skulle hans primære opgave være, at have ansvaret for undervisningen i Klint. At arbejde halvdelen af året inde i København vil indebære be­tydelig større leveomkostninger og forringede økonomiske vilkår . Som bekendt må en lejlighed lejes for alle årets måneder, uanset om man bor der eller ej. Eftersom det var Haralds primære opgave at stå med ansvaret for undervisningen i Martinus Center og intet til dato tyder på, at Rådet vil investere økonomisk i dette, har Harald for en sikkerheds skyld måttet beholde sin lejlighed i Göteborg og have ulejlighed med at fremleje den. Det kan ikke føles specielt trygt at befinde sig i en så usikker situation. Hvem vil påtage sig ansvaret for underviningen på en skole, hvor ingen vil ansætte lærere, og hvor der derfor ikke findes nogen som helst garanti for, at der overhovedet bliver lærerkræfter til rådighed.

Dersom Rådet under ingen omstændigheder er indstillet på at anvende noget af Sagens formue til skolen, var det i det mindste en midlertidig løsning at acceptere Marinus Stidsens generøse økonomiske tilbud om støtte til skolen, så en lukning kan undgås. Med lidt god vilje kan de fleste problemer løses.

Lægger man alle disse brikker sammen: Inkonsekvent økonomisk prioritering, modstridende og ufuldstændige forklaringer på lukningen af Martinus Center om vinteren, afslag på at modtage det tidligere nævnte tilbud fra Marinus, vægring ved at investere økonomisk i undervisningen Klint og vægring ved at påtage sig ansvar for lærernes hele materielle situation samt den kamouflerade afskedigelse af Harald, tegner der sig et ganske klart billede, som peger i en vis retning: Rådet har ikke nogen større interesse i at have en skole i Klint! Efter min opfattelse findes der to hovedårsager til dette:

Rådet har ikke forstået betydningen af en skole i Martinus Kosmologi.
Rådet ønsker ingen skole med de nuværende lærere.

En skole i Klint.
Ifølge Martinus eget ønske skal Instituttet oprette en helårs - skole i Klint. Det virker derfor ejendommeligt, og som et direkte tilbageskridt, at afvikle en allerede eksisterende skole.

Den nuværende begrænsede efterspørgsel efter undervisning kan kun afhjælpes gennem en virkelig investering i information. Der findes sikkert allerede nu tilstrækkeligt mange mennesker,
som ville have lyst til at studere de kosmiske analyser, hvis bare de vidste, at Martinus Kosmologi fandtes, og hvis de vidste, at der også fandtes en skole, hvor man kunne tilegne sig en dybere forståelse af Martinus verdensbillede. Interessen for en sådan skole kan kun vækkes gennem den kendsgerning, at den allerede eksisterer.

Iøvrigt kan det blive svært senere at starte en skole, som har været lukket, bl. a. på grund af lærernes personlige materielle situation. Man bør derfor i den nuværende situation analysere, hvorledes man bedst kan sprede information om undervisningen, og hvilket minimumstal af elever, der kan berettige til at holde skolen åben. Her vil det nok være vigtigt at tænke kvalitativt i stedet for kvantitativt. Vinterpavillonen rummer desuden kun 15 studerende i enkeltværelser. Iøvrigt kan det vel ikke have været Rådets hensigt, at pavillonen skulle stå tom det meste af året? I så fald havde det været bedre at vente med at bygge den, hvorved Instituttet ville have sparet penge.

Et undervisningscenter, hvor Det Tredie Testamente kan studeres hele året, systematisk og kontinuerligt under ledelse af kvalificerede lærere, må være et betydelig vigtigere anliggende end bare en "ferieby" seks uger om sommeren. Et sådant seriøst studium kan ikke sammenlignes hverken med selvstudier, studiegrupper eller tilfældige foredrag og weekend-kurser i København eller rundt omkring i landet, selv om disse ting naturligvis også har en betydningsfuld funktion. Men det er givetvis et privilegium for eleverne at komme til Klint for at studere, og det kan næsten forekomme uretfærdigt overfor dem, der ikke har mulighed for at komme. Men en skole kan jo ikke lukkes alene af den grund, uden at alle andre skoler i retfærdighedens navn også skulle ned­lægges. Det er trods alt bedre, at nogen får mulighed for at studere, end at ingen får det. Iøvrigt er det ikke alle, som har lyst til at studere, ligesom heller ikke alle kan gå I skole samtidig.

Hidtil har Klint været det eneste sted i verden, hvor der har eksisteret en skole i Martinus Kosmologi. For uddannelse
af fremtidens lærere er et sådant undervisningscenter uvurderligt. Det er en kundskabsmæssig investering i fremtiden. Kun i kraft af uddannelse kan der komme nye lærere og foredragsholdere, og
kun i kraft heraf kan mennesker få information og ny interesse vækkes,
kun i kraft heraf vil salg af litteratur kunne øges,
kun i kraft heraf vil Instituttet kunne få nye indtægter,
kun i kraft heraf vil Sagen kunne få nye sympatisører,
kun i kraft heraf vil efterspørgslen efter undervisning kunne vokse,
kun i kraft heraf vil Instituttet kunne få flere gaver, kun i kraft heraf vil der kunne komme økonomi i Sagen, og
kun i kraft heraf vil de kosmiske analyser blive kendt over hele verden.

De lærere, som nu findes i Klint, og uden hvis hjælp det ville have været umuligt med en undervisning på det nuværende høje niveau, og med det store udbud såvel i som udenfor sommersæsonen, har for de flestes vedkommende haft den specielle fordel, at de har kunnet få en "specialuddannelse" i kraft af, at Rolf Elving har taget sig af dette, mens han på sin side har modtaget undervisning direkte af Martinus gennem.flere år. Takket være et center i Göteborg, som egentlig var en slags "øvelsesskole", kunne mange skaffe sig den rutine, som er en forudsætning for at kunne præsentere de kosmiske analyser på en tilfredsstillende måde. Dette være ikke sagt for på nogen måde at fremhæve en bestemt gruppe mennesker, men der hersker ingen tvivl om, at det for en stor del er disse mennesker, som har givet undervisningen i Klint dens nu­værende profil.

På trods af dette er næsten alle "reformer" blevet mødt med modstand i begyndelsen. Studiegrupperne, som nu udgør en væsentlig del af sommerens tilbud, blev mødt af hård modstand, da de blev startet. Da troede mange mennesker, som gennem en lang række år var kommet til Klint, at "Rolf og hans svenske venner" ville overtage kommandoen. Heldigvis var Martinus endnu på det fysiske plan på dette tidspunkt, så han kunne godkende studiegrupperne. Der synes dog stadig at være mange kosmologi-interesserede mennesker rundt omkring, som har størst respekt for de gamle "autoriteter" blandt foredragsholderne, hvorved der indirekte sættes spørgsmål ved de "nyere" læreres kvalifikationer. Denne indstilling forstærkes antagelig også på grund af disse nyere læreres egne ønsker om ikke at fremhæve sig selv netop for at undgå at komme til at fremstå som en slags autoritet, eftersom dette begreb i virkeligheden hører den gamle verdensimpuls til.

Kan det muligvis være noget af denne traditionelle mistro mod de "nyere" lærer, som ligger til grund for visse rådsmedlemmers opfattelse af, at den såkaldte vinterskole bare var Rolfs idé et eksperiment han tvang igennem, og at der aldrig har været tale om en "rigtig" skole? Rolfs ideer har jo aldrig være særlig populære hos Rådet. Eller findes der måske bag ved det hele nationale modsætninger? Er der for mange svenske lærere? Alt dette er udtryk for mine egne tankar og funderinger, og da intet af det kan underbygges af konkrete fakta, bør det ikke betragtes som en anklage mod Rådet. Men det er ganske svært at forstå, hvorfor en del ikke betragter vinterskolen som en "rigtig" skole.

Hvordan skal en "rigtig" skole se ud? Hvordan kan man vide noget som helst om en skole, man i princippet aldrig har besøgt - bortset fra Willy? Hvorfor har Rådet vist så bemærkelsesværdig ringe interesse for det, som sker her? Har Rådet forudfattede meninger om forholdene på skolen? Kun hvis Rådet gennem regelmæssige kontakter og besøg på skolen danner sig et upartisk billede af denne, vil det blive muligt for Rådet at træffe retfærdige beslut­ninger vedrørende undervisningen.

Hvorfor denne mangel på interesse? Hvorfor denne tilsyneladende skepsis og mistillid? Er det fordi Rådet ikke mener, de nuværende lærere er tilstrækkeligt idealistiske? Hvilken slags lærere ønsker Rådet sig? Er det fordi de nuværende lærere vover at sætte spørgsmål ved logikken i Rådets beslutninger? Er det trods alt ikke ønskeligt at have medarbejdere, som har evne til at tænke selv, og som længes efter analyse og sandhed? Er det ikke det, som er ånden i den nye verdensimpuls? Eller har det noget at gøre med, at lærerne beder om en minimal økonomisk godtgørelse, eftersom de ikke er økonomisk uafhængige? Hvem kan i længden overleve ved at arbejde vederlagsfrit? Er det umoralsk at forvente økonomisk støtte? Hvordan skal der nogensinde kunne opstå en skole, så længe Instituttet ikke vil tage ansvar for at ansætte lærere på fuld tid? Er det urimeligt, det vi beder om? Eksisterer der nogen skole overhovedet uden ansatte lærere? Eksisterer der nogen skole, som ikke koster penge? Eksisterer skoler i al­mindelighed af udbytte-interesse? Må instituttet ikke før eller senere investere nogle af sine penge, for at der skal kunne etableres en skole i Klint? Er Instituttets formue ikke allerede nu tilstrækkelig stor?

Ifølge Rådet er det ikke økonomisk forsvarligt med helårsundervis­ning i Klint, så længe skolen ikke kan "hvile i sig selv", altså så længe den ikke er selvfinansierende. Hvilken skole kan finansiere sig selv? Udbytteinteresse kan absolut ikke være motivet for Martinus Center. Det er ikke moralsk forsvarligt at drive en skole i kosmiske analyser med henblik på fortjeneste, men snarere rimeligt at regne med et vist underskud i begyndelsen. Rådet burde i stedet indtage en mere idealistisk holdning og virke til støtte og opmuntring for både elever og lærere - mennesker som allerede nu viser en alvorlig interesse for at sætte sig ind i det evige verdensbillede. Disse mennesker er fremtidens håb!

Det kan derfor ikke være meningen, at eleverne i alt for høj grad skal tjene som "malkekøer" for at dække de årlige driftsomkost­ninger i Martinus Center. Eftersom de fleste af de elever, som på nuværende tidspunkt vil studere Martinus Kosmologi, har en svag økonomi, og under hensyn til den store betydning skolen faktisk anses for at have, i henhold til de i dette brev fremførte argumenter, er det en ejendommelig økonomisk politik at forhøje priserne for undervisningen i efteråret 1989 væsentligt mere i forhold til priserne i sommersæsonen. Er det ikke at prioritere et mere dybtgående studium af de kosmiske analyser for lavt i forhold til "ferieby-virksomheden" om sommeren, hvor der ikke er tale om et lige så dybt studium, eftersom sæsonen kun varer 6 uger, og eftersom mange mennesker tillige kun kommer for at slappe af?

Selv om "Vinterskolen" hidtil kun er gået mer "overskud" på det rent kundskabsmæssige og ikke på det økonomiske område, har der egentlig ikke været tale om særlig stort underskud, eftersom de fleste omkostninger i forbindelse med Martinus Center jo er helt uafhængige af vinterskolen. Disse omkostninger må altså altid betales, selv om skolen lukker, og de bliver heller ikke større, fordi skolen er igang. Muligvis bliver omkostningerne større på grund af slitage af lokalerne, men dels er vel lokalerne beregnet til at blive brugt, dels gnaver "tidens tand" også på bygninger og lokaler, som ikke bliver brugt!

Hvis Rådet, på trods af alle disse argumenter, fortsat vil fastholde sin økonomiske tilbageholdenhed, hvorfor da ikke tage imod det forslag, Harald Berglund fremførte i sit brev til Rådet 15/9 1988? Efter dette forslag skulle "Vinterskolen" kunne fortsætte, uden at Instituttet behøvede at risikere en eneste krone. Max Käck har nemlig tilbudt at hjælpe Harald i vinterperioden for egen regning og forventer kun vederlag for sin arbejdsindsats i det omfang, elevernes kursusafgifter kan dække en sådan omkostning. Måske er det allerede nu for sent at gennemføre dette forslag for den kommende vinter, men det skulle i så fald være muligt at gøre det til næste år. Ved at antage denne provisoriske løsning, ville Rådet virkelig få mulighed for at demonstrere sin gode vilje og vise, at man forstår værdien af en skole i de kosmiske analyser. Dermed vil­le den nuværende ulykkelige situation, med lukning af skolen til uoverskuelig og langvarig skade for Sagens udvikling, kunne undgås. Selv en skole af beskedent format, selv en skole på "lavt blus", hvor mennesker kunne komme og tilegne sig den allerhøj­este viden, ville stå som et klart brændende lys, som Helligåndens manifestation i mørke tider, og indgive nyt liv og nyt håb for fremtiden i en opvågnende ny verdenskultur med fred og næstekærlighed som højeste ideal!

Afslutning.
Dermed prøver jeg at sige, at der ingen "lukkede døre" findes, som vi ikke selv har lukket. Som tidligere nævnt er dette brev ikke skrevet for at anklage nogen eller for at give nogen dårlig samvittighed. Trods alle mine argumenter kan jeg tage fejl. Vi er trods alt alle ufuldkomne. Men det er vigtigt, at Instituttet, så langt som overhovedet muligt, kan repræsentere den nye verdenskultur udadtil. "Honningen" må være sød for at kunne tiltrække "bierne". Det er ikke nok med en almen "familiær" stemning indenfor Sagen. At arbejde i Martinus ånd indbærer efter min mening bl. a. åbenhed, ærlighed, oprigtighed, generøsitet, kommunikation, forståelse, ydmyghed, stræben efter sandhed, upartiskhed, klarlæggende analyse, retfærdighed, tilgivelse, kærlighed og logik. Og enhver medarbejder bør ærigt ransage sig selv og sine egne motiver. I hvilken grad hersker der nu en menneskelig, varm atmosfære indenfor Sagen? I hvilken grad råder saglighed og logik, og i hvilken grad styres ens meninger af personlige sympatier og antipatier? Er det, en åben og næstekærlig dialog, som præger samarbejdet?

Moderne, selvstændigt tænkende mennesker er i stand til at gennem­skue alt, som er ufuldkomment - også der hvor det kamoufleres af halve sandheder. Hvorfor stødes så mange begavede og kvalificerede medarbejdere bort fra Sagen? For ikke helt at kvæle entusiastiske menneskers friske handlekraft, så de til sidst helt taber lysten, burde Instituttet opmuntre og inspirere nye initiativer, og ikke som nu hele tiden bremse al aktivitet gennem en overdrevent påholdende holdning. Sagen kan jo kun vokse, hvis vi alle forsøger at hjælpe Guddommen ved at være aktive, eftersom ingenting sker af sig selv. Passivitet kan aldrig gavne Sagens interesser.

Der findes mennesker, som stadig føler entusiasme og inspiration, og som kan blæse nyt liv i Sagen. Hvis man ikke opmuntrer disse, vil Sagen mere og mere blive en slags "familieanliggende", hvor Martinus livsværk skinsygt bevogtes bag lukkede døre.

Har Instituttet råd til at miste så mange begavede mennesker? Hvor findes i dag de mennesker som stod Martinus allernærmest? Hvor er Rolf Elving, og hvorfor forsvandt han fra Rådet? Hvordan er det med Mischa Lim, som plejede Martinus på heltid i de sidste 4 år af hans fysiske inkarnation? Har ikke han fået at vide, at han ikke længere var ønsket som medarbejder? Hvor er næstekærligheden? Hvor er tilgivelsen? I hvilken grad bliver Tage Buch respekteret, og i hvilken grad vinder han gehør for sine synspunkter?

Mit nuværende billede af Martinus Institut er måske ikke særlig smukt, men jeg håber med dette brev at kunne give nogle impulser, som måske på længere sigt kan bidrage til en større åbenhed og debat. Eftersom brevet ikke er tænkt som personlig kritik, er det heller ikke tænkt som kritik af Guddommen. Uanset hvad der sker, er det Guds vilje. Alt er en del af den guddommelige plan, som vi alle er involveret i.

Alt har som bekendt en mening. Vore meningsforskelle kan medvirke til at skærpe vores bevidsthed og vores retfærdighedssans. Selv om Guds vilje altid sker, er dette ikke ensbetydende med, at der ikke eksisterer en forskel mellem ret og forkert. Når tiden er inde, stilles vi til ansvar overfor "sandhedens ubarmhjertige domstol", og vi vil derigennem komme til indsigt. Det, som er Guds vilje her og nu, behøver ikke nødvendigvis også være Guds vilje senere.

Jeg er åben for muligheden af, at det er mig, som tager fejl. At jeg har overset kendsgerninger og fejlbedømt situationen. Brevet er imidlertid udtryk for alvorlige bekymringer fra min side, men det er, trods min oprigtighed, venligt ment. Jeg har ikke skrevet brevet af egoistiske årsager, hvilket bevises af den kendsgerning, at jeg formentlig har mere at risikere end at vinde rent personligt. Der findes faktisk en teoretisk risiko for, at også jeg vil blive betragtet som en uønsket medarbejder indenfor "Sagen". Jeg er parat til at løbe denne risiko, og for sandhedens og Den Hellige Ands skyld ønsker jeg fortsat at arbejde for Martinus Kosmologi, så længe Guddommen behøver min hjælp til dette. Det drejer sig nemlig udelukkende om, i hvilken grad jeg kan være Guddommen behjælpelig, hvorimod det ikke er for nogle enkelte personers skyld, jeg ønsker at hjælpe til.

Enten er der noget i mit brev, som I kan bruge, eller også vil I måske betragte mig som forvirret, influeret af andre eller helt enkelt skør. Men Guddommen har udviklet min nuværende tænkeevne, og eventuelle mangler ved denne råder kun tiden og livet selv bod på. Hvis jeg har taget fejl og været uretfærdig, håber jeg på tilgivelse, som under alle omstændigheder er gensidig fra min side. Dette er kernen i al sand kristendom, og det vil også være kernen i den nye verdenskultur!

Ingemar Fridell

===== Christer Malmströms öppna brev 1987 =====

Noterig av Marja: Jag mailade Christer och frågade om han verkligen skrev brevet till rådet 1987, eftersom Max, Ingemars och rådets brev var daterade 1989. Christer svarade att årtalet är rätt, och ”Jag tror inte jag skrev fler brev till institutet förrän nu. Det var meningslöst. De svarade sällan på brev eller frågor i telefon. Då var det ungefär goddag yxskaft, eller något lika logiskt. Det kan mycket väl vara så att Max o jag fick ett gemensamt svar 1989. De var inte snabba.

Kära hälsningar
Christer
*********************

Christer: Detta är en avskrift av ett manus till ett brev till Rådet. Det kan vara att det skett smärre språkliga ändringar i originalbrevet som sändes till Institutet. Tyvärr har jag ingen kopia av originalet men det borde finnas på Institutet. Det inom parantes är förklaring som gjorts för att dagens läsare skall lättare förstå.

Viken den 7 jan 1987.

Till Rådet

Det är inte lätt att ännu en gång skriva till er då jag på förhand vet att ni så gärna missförstår mig. Men jag ser ju också hur ni ”innanför” TILLÄMPAR Kosmologin och det gör mig ont. Jag tror att vi alla ser Kosmologin som det finaste som hänt oss och att alla vill göra vad vi kan för att den skall komma ALLA tillgodo.

Först skall jag kanske påpeka att vi alla är fria att arbeta med kosmologin. För det andra att det är BARA är ni som är bundna till en speciell uppgift som Martinus själv har specificerat i LOVE. ( särskilt § 3 blir väl direkt angörande för förhållandet till de intresserade). Hur detta skall praktiseras har Martinus omtalat i (bandinspelningar) den så kallade Strukturen. Om ni försöker arbeta efter den vet jag ej. Ni har i alla fall haft många år på er.

Det är detta som gör mig så ont, jag kan ju se vad som händer med alla de som försöker arbeta seriöst med kosmologin, jag kan läsa vad som skrivs i kosmos av de ”innanför” och hur det stämmer med verkligheten, hur ekonomin beskrivs och hur illa verkligheten stämmer med vackra tal och artiklar. Jag skall här försöka beskriva en del saker som jag själv har upplevt.

Oktober 1986 Kosmos. Ett kärleksvärn runt saken.
Det viktigaste verkar vara skydd. (här hittas det ena försvaret efter det andra för att inte göra något. Vidare talas det vitt och brett om att skydda saken? Mot vad då?)

Vad är rådets uppgift?
§ 3 Rådet skall: I hele sin virksamhed och med alle de midler, der står til dens rådighed, skall institutionen udelukkende tjene følgende almennyttige formål:
Bevare Martinus samlede vaerker uaendret, som de foreligger fra hans side, Oplyse om disse vaerker, og Gøre disse vaerker tilgaenglige for intresserade, herunder ved publisering, oversaettelse og undervisning i betryggande form.

Var säger Martinus att vi skall vänta?
Vad säger han vi skall skydda?
Är det att skydda att förbjuda att visa symboler av en viss Storlek på en utställning i Köbenhavn??
Vad söker rådet och de ”innanför” skydda mot??
Här kan jag bara se vad som hänt.
(Undervisningen på Klint missköttes, situationen blev ohållbar, Rolf kallades in. Rolf var Martinus specielle elev som undervisades av Martinus personligen under flera år. Rolf var tillsatt av Martinus att vara i Rådet men avgick då han ansåg att han inte där kunde uträtta något mot övriga medlemmars motstånd)

När Rolf skulle ta över ansvaret för undervisningen, vad gjordes då?
Jag var på Klint och Rolf skulle alltså ansvara för hela undervisningen men hade inte ens en skrivmaskin, trots flera påstötningar på rådet. Vi åkte direkt ner till Nykøbing och hyrde skrivmaskin och kopieringsapparat och jag tog det på mitt ansvar.

Nu fick inte Rolf fortsätta att hyra eller köpa en skrivmaskin utan det skulle gå genom RÅDET. Det måste vara det ni kalla kärleksvärn eller hur??
Hur gick det sen, jo efter många bekymmer och lång tid kom en fin skrivmaskin, det var bara det att det inte gick att skriva svenska på den. Vad Rolf behövde var det ingen som frågade!!

Jag kan nog skiva många sidor om liknande, om skåp, om diabilder, om telefon, tvätt, massor av triviala detaljer där Rådet ”skyddade”. Mot vad? Var detta att med alla tillgängliga medel verka…. (§ 3 ).

Var det inte betryggande att de som gjorde arbetet själva fick bestämma mindre saker? (Livsenhetsprincipen).
Vad har rådet skyddat mot? Mer än Rolf? Rolf som organiserade, förnyade undervisningen på Klint trots allt ”skydd från Rådet”. De allra flesta som idag undervisar var har de fått sin ”utbildning”? Är det inte så att de varit i Göteborg och tagit del av det som Rolf byggde upp där? Fråga Ole, Kjell, Max Harald osv. Vem startade och drev Vinterskolan? Vem gjorde den första kongressen för medarbetarna? Första programbladet för Klint m.m.?

Har Rådet varit den som inspirerat eller underlättat den verksamheten?
Talar man med alla som arbetat med detta eller översättning av Kosmos eller annat och frågar vad som varit besvärligast så svarar konstigt nog alla mig ”RÅDET”? Varför? Ja det måste ni ju själva veta bäst för ni har väl också intresserat er för vad som händer. Eller är det som på Klint att ni måste ha en formell inbjudan för att ni skall åka dit och se vad som verkligen händer? Hur vågar ni låta en verksamhet som vinterskolan pågå så lång tid utan att själva se hur det går till? Hur vet ni att den sker under betryggande former?
(Vinterskolan var en helårsskola där all Martinus litteratur studerades och eleverna fick en gedigen utbildning och grunderna för att själva göra egna analyser av vad som är rätt och fel. Den startades av Rolf Elving 1985 och pågick under tre ? år tills Rådet gjorde undervisningen omöjlig och lade ner undervisningen)

Hur kan Rådet tillåta att inte brev besvaras som skickas till Rådet? Det händer många fler än mig. Hur kan Rådet tillåta att Rådsmedlemmar lovar saker, som vid kongressen, att komma med böcker, film, ordna rum m.m. utan att göra det?

Hur kan Rådet tillåta en ekonomisk redovisning och kommentarer till denna som är så kraftigt partisk och snedvriden och uppställd på så oprofessionellt att all vettig analys hindras?

Gäller inte Kretsloppsprincipen inom Institutet? Varför jämförs inte inkomster och utgifter på Vinterskolan? Varför tas något så trivialt som Kosmos omslag upp på översikten?
Varför medtages Esperantoavdelningen så det verkar som om det förekommer någon verksamhet där? Är det inte bara ränteintäkter?

Varför får man inte reda på hur stor bokförsäljningen var eller hur mycket man fick in i kursavgifter på Klint? Det är ju de saker som Martinus ville att Rådet skulle arbeta med.
Hur vet då Rådet vad som görs när man inte kan se det i t.ex. redovisningen?

Varför lägger Rådet ner massor av pengar, miljoner, på reperationer men inte har råd att ha lärare? Man skriver att betydande belopp har avsatts till Vinterskolan?
Vad är det för prioritering som Rådet och de olika arbetsgrupperna arbetar mycket seriöst med? Det vore mycket intressant att se Rådets planer för 1987, 1988 osv. För det är väl sant det som skrives i Kosmos september 1986?

Varför användes Kosmos som en försvarsskrift för vad Rådet gjort eller inte gjort och med siffror anpassade för detta?
Vad är avsikten med Kosmologin? Är det inte att utveckla oss och skapa ett nytt samhälle?

När skall vi börja följa de principer och lagar som finns beskrivna i Martinus böcker?
Det finns tvåolika sätt att tänka och handla, det gamla som vi idag använder i de flesta situationer och det nya som Martinus beskrivit för oss. Om nu Rådet, som säger att de vill arbeta för att sprida Kosmologin borde de då inte försöka arbeta efter det Nya sättet?
Hur är då det Nya sättet? Är det att ha ett bra inbördes förhållande och att diskutera saken öppet så länge det är nödvändigt?

Bygger inte Kosmologin på unversella principer och lagar?
Bygger inte Kosmologin på förmågan att analysera?
Bygger inte Kosmologin på en balans mellan intelligens och känsla?

Varför följer inte Rådet dessa principer Kretsloppsprincipen  t.ex. den är ju universell och Martinus ville ju att denna princip skulle tillämpas i Rådet. Alls ingen skulle sitta mer än ett visst antal år i Rådet. Ja men nu säger ni säkert att vi var ju utvalda, ja naturligtvis var ni utvalda det är vi alla var och en till sin uppgift, ingenting är ju slump, eller hur?

Men det finns ju övergångsbestämmelser som säger att vi kan sitta så länge vi vill? Ja naturligtvis, det är väl ingen som tror att Martinus ville tvinga någon till något? Hela iden med kosmologin är ju frivillighet? Igen skall väl tvingas att vara människa?
Var och en av oss har ju sin fulla rätt att fortsätta att uppträda på det GAMLA sättet så länge han vill.
Men om nu Rådet säger att de vill arbeta för det NYA hur kan det då vara att de själva tror så lite på det att de inte använder det själva?
Hur kan de tro att just de kan säga en sak och göra något annat och ändå bli trodda?
Martinus har ju i sina inspelningar om den sk. strukturen förklarat vad som menas med det GAMLA sättet att vara och det NYA sättet att vara, han har också visat på skillnaderna.
Varför används inte detta i Rådet och också i ekonomin, i organisationen osv.? Kosmologin är en Vetenskap, inte bara ett diskussionsämne, som kan och bör användas vid alla tillfälle.

Det kan tillämpas, det hade ni kunnat se och upplevt om ni åkt till Göteborg och studerat hur fantastiskt Centret där fungerade, med mycket små ekonomiska resurser. Frukterna av undervisningen där, är grunden för vad som görs på Klint idag. Försynen, verktygen, är inga andeväsen, utan vi är de som försynen arbetar med. Frågan är, vill vi arbeta för att bevara det GAMLA, eller är vi den förlorade sonen som vill göra det NYA, oberoende av att de ”innanför” känner det som om det kommer inkräktare.

Jag är inte glad att behöva skriva det här men sedan jag sist för många år sedan för Grethe försökte påpeka några av dessa felaktigheter, har förhållanden knappast blivit bättre. Så för att ni inte skall kunna säga, att det visste vi inte, varför sade ingen något , skriver jag detta.

Jag vill också säga att detta är bara en liten del av allt som verkar vara fup.
Med vänliga hälsningar
Christer

Kommentarer 2013:
Tredie Testamentet = TT( Kosmologin) är en vetenskap. Den är 100% logisk. Precis som inom matematik, fysik och kemi ändrar man inte minsta komma utan mycket klara, öppna bevis att ändringarna är förbättringar. TT är inget man kan ha olika åsikter om eller olika meningar om, den är exakt. Precis som naturvetenskapen är den inte ägd av någon. Ingen har heller tolkningsföreträde, bara för att de sitter i en vetenskaplig institution eller styrelse. Allt skall ske öppet så att vem som vill kan kontrollera att det är rätt. De som ändrar skall bevisa utom allt tvivel att ändringarna är befogade och noga kontrollera att slutresultatet blir korrekt. För TT till nytta och glädje för alla berörda.

Tyvärr saknas allt detta i Institutets och Rådets hanterande av sin uppgift. Efter att flera gånger på 1980 talet talat och skrivit till Rådet utan att få någon logisk förklaring eller analys på deras ologiska handlande, märkte jag att de inte lyssnade på någon utanför sin krets. Därför har jag inte skrivit något till Rådet förrän nu 2013 när de åter hotade med stämning mot fyra engagerade intresserade i Danmark. (De har tidigare hotat Mischa, Martinus personlige hjälpare under många år). Jag har försökt få besked om de tänker hota och stämma mig och Rolf också för att vi använder de 160 band som Rolf ärvde och som jag senare efter kopiering överlämnade originalen till Institutet. Något besked har inte gått att få trots mail och telefonsamtal bara konstiga undanflykter och besked att Will ” mener ” att de har copyright? De har lovat besked, kommer det?
Tyvärr har det visat sig att under de 26 år som gått har Institutet och Rådet mer och mer avviket från Martinus andliga vetenskap.

Hans analyser, logik och lagar. Nu går de också emot det Martinus direkt säger till Rådet och vad de själva skrivit i Strukturen. De går emot testamentet och Institutets Love.
En som inte förlorat hoppet på en vändning utan hot och rättegång.
Christer 

 

===== Rådet för MIs svar 1989 =====

MARTINUS INSTITUT
Rådet

29.07.89.

"En sag, der skal lære mennesker at finde sig i alting,  må ikke have spektakler selv."

Kære Ingemar, Max og Christer!

Gennem en årrække har der fra nogle af undervisningsgruppens medlemmer været stærk modvilje mod rådets beslutninger. I alle disse år har vi håbet på, at det var indledningsvanskeligheder, som ville falde på plads efterhånden.

Jeres sidste "åbne breve". viser desværre, at det ikke blev tilfældet. Nu er det ikke de forskellige meninger, der er problemet. Det er ikke længere blot et spørgsmål, om I eller rådet har ret i de forskellige synspunkter vedrørende Instituttets kurs. Problemet er derimod de aktioner, I iværksætter for at mobilisere andre mod rådet og dermed mod Instituttet, dvs. aktiviteter, som skaber splid blandt interesserede.

Efter mange overvejelser er vi kommet til det resultat, at det er nødvendigt at bringe sådanne forhold til ophør, i hvert fald inden for Instituttets egne rammer. Det skal ikke ske af hensyn til rådet, men fordi det er nødvendigt af hensyn til instituttets atmosfære.

I de åbne breve er rådet mere eller mindre åbenlyst beskyldt for at være autoritært, uansvarligt, for at lyve og "stjæle" Sagens midler til Instituttet, at anvende analyserne og Martinus udsagn på rådsmøderne efter eget forgodtbefindende, at manipulere med kosmologien og den kommende "struktur for medarbejderskab", at sløse med Sagens midler, at sløse med menneskers hengivenhed, næstekærlighed og forskertrang.

Det er grove beskyldninger og mistænkeliggørelser, som I forsøger at tage brodden af ved samtidig at skrive, at I ikke har noget imod de enkelte rådsmedlemmer, men at I udelukkende gør det for at belære rådet om rigtigheden i jeres synspunkter, da I mener, I har stor analyseringsevne og stor viden om analyserne.

Men netop her er der grund til at passe pa! Et er den teoretiske viden om analyserne, noget andet er at praktisere dem. Det altafgørende er at efterleve kosmologiens grundprincipper. Det er uværdigt og meningsløst at diskutere, hvem der ved mest om analyserne. Det vil uvægerlig vise sig i væremaden og tole­rancen. Og vi længes sikkert allesammen efter den lyse og venlige atmosfære på og omkring Instituttet, som skal være det stabile grundlag for arbejdet med kosmologien.

I denne forbindelse henvises til Martinus analyse og beskrivelse af A- og B-kritikere (Kosmos 1982 nr. 1-4).

Vi mener ikke, vi er ufejlbarlige, eller at vi kun træffer ufejlbarlige beslutninger, og det var da heller ikke Martinus opfattelse, at det ville blive sådan.

Men det ma nødvendigvis være således, at det til enhver tid siddende råds beslutninger og indholdet i strukturen er retningsgivende for Instituttets vej. Til enhver tid vil Instituttet repræsentere et bestemt sæt regler, for at man kan deltage i arbejdet og samarbejdet. Man skal kun deltage i den udstrækning, man selv har lyst til det og befinder sig godt ved det.

Uanset, om man er enig eller uenig i rådets beslutninger, skabes freden og harmonien ved, at alle afstår fra enhver form for såvel angreb som forsvar.

I opfatter dette som diktatur, men det er det i virkeligheden ikke. Her er der tale om den samarbejdsform, Martinus i strukturen har givet udtryk for må gælde, når freden skal eksistere. Diktatur bliver det først, hvis man er tvunget til at arbejde under forhold, man ikke kan acceptere. For medarbejderskab ved Instituttet gælder det, at man frit kan forlade dette arbejde, nar man ikke længere føler lyst, glæde eller inspiration til at fortsætte. Det gælder for os alle uden undtagelse.

Det må klart tilkendegives, at man i allerhøjeste grad også kan virke til gavn for Sagen uden at være lærerkraft pa Martinus Center. Er man utilfreds, skuffet eller bitter, kan man frit etablere sit eget undervisningscenter på det sted og med de samarbejdsformer, man ønsker. Et medarbejderskab inden for Instituttets rammer må og skal være en helt frivillig sag.

Sagt med Martinus egne ord:

"Er man misfornøjet, og har man kritik, så er man ikke i kontakt med Sagen. Så er mani konflikt med den. "
(Rådsmøde sept 1974).
"En Sag, der skal lære mennesker at finde sig i alting, må ikke have spektakler selv."
(Rådsmøde okt. 1980).

Ellers bliver Sagen direkte utroværdig. Og det kan næppe være jeres ønske.

Har I virkelig tænkt over, at I med jeres mishagstilkendegivelser og forsøg på at mistænkeliggøre rådet og dermed Instituttet, handler på en made, som skader Sagen? Den disharmoni og utilfredshed, I har givet udtryk for, skaber splittelse. Det vil give interesserede et helt fejlagtigt indtryk af, hvad analyserne egentlig står for, og det kan dermed forhindre nogle mennesker i at finde det ståsted, de har behov for.

Kære venner, det er nu på tide, at der skabes den ro og fred om Martinus arbejde, som analyserne inspirerer til. Det kræver af os alle, at vi først og fremmest bestræber os på at være Forsynets redskaber i hensyntagen og kærlighed til hinanden. I samme grad som vi forstår det, vil arbejdet lykkes og blive den glæde og inspiration, som skaber en lys og positiv atmosfære.

Med kærlig hilsen

Grethe Brinkhard       Tage Edeling
Aage Hvolby              Willy Kuijper              Henning Laug            Ib Schleicher

P.S. Hvert enkelt rådsmedlem drøfter gerne Instituttets anliggender med enhver seriøst interesseret.

Vi ser gerne, at dette brev kopieres til de interesserede der på den ene eller anden måde har været inddraget i de her behandlede spørgsmål.
 

===== Konklusion =====

Varje problem har en djupaste orsak. Så vad är den i detta fall?

Jag tror att den djupaste orsaken till problemen stavas: ”Maktkoncentration”. Av ovanstående kan man se att Rådet för MI vill ha kontrollen och vill bestämma över varje lite detalj, t.o.m. över en så trivial sak som inköp av en skrivmaskin. Min upplevelse är att MI ser Saken som sin egendom, precis som gamla tiders godsägare som ägde sitt land och alla ”bönder” som bodde och verkade på det. Alla som verkar inom dessa ägor är ”livegna” i den meningen att de måste ”fråga om lov” för varje liten sak som skall ske, och får man ett nej skall man bara glatt finna sig i det. Om man bryter mot denna ”lag” kommer ”straffet” mycket snabbt. Man blir utesluten ur Rådet, avskedad från sina uppdrag eller som i våra dagar med ”fyrklövern” – t.o.m. stämda inför domstol.

Min analys är, att då man har denna känsla av ”egendomsrätt” över Saken ser man alla kritiska röster som ”upprorsmakare”, som i gamla tiders bodeuppror. Varje kritisk röst upplevs som ett hot mot ”egendomen”, någon som skulle kunna ”ta över ägorna” och ”driva bort” godsägarna.

Med denna grundton av ”egendomsrätt” och ”maktkoncentration” som klangbotten är det också lätt att förklara att man väljer en strategi där man vill slå fast i styrande dokument (samarbets-strukturen) att kritiska röster skall tystas – eller drivas bort.

När man läser ovanstående händelseförlopp som utspelade sig för 25 år sedan, och tar del av det som sker i skrivande stund – där MI bryter mot sina egna lagar och drar fyrklövern inför domstol –  inser man att inget har förändrats. Rådet verkar tro att den ”ljusa atmosfären” man vill skapa bara kan bli verklighet om alla andra tiger, finner sig i vad som helst, ger utan att begära något alls, lydigt följer varje regel som Rådet hittar på, inte ifrågasätter någonting, inte kräver någon redovisning eller i övrigt ifrågasätter Rådet överhuvudtaget.

Rådet verkar tycka att ”Harmoni” är detsamma som att Rådet härskar enväldigt och alla andra håller tyst.

Om man som ”Råd” ser sig som ”ägare” över Saken är denna åsikt säkert helt riktig och logisk. Men stämmer det verkligen med sanningen? Är Rådet för MI verkligen ägare över Saken?

Är det inte snarare så att ägaren över Saken är – hela mänskligheten? Dvs. alla vi som är intresserade och lever Saken varje dag?

Istället för att agera som om Rådet ”ägde” Saken, skulle jag önska att det såg sig som ”redskap” för den nya världsimpulsen. Som uppmuntrade intresserade, och i frihet och förtroende gav juridiskt och ekonomiskt stöd till olika privata initiativ – kurser, utställningar, webbsidor, författarskap, forskning, osv.

Den allvarligaste inskränkningen som jag upplever är missbruket av den juridiska upphovsrätten, där intresserade idag måste gå och vara rädda för rättsprocesser om man försöker sprida information om Saken.   

Och om man läser senaste Den Ny Verdensimpuls 2013-3  om Christer Malmströms telefonsamtal till Willy Kuijper med Christers försök att få till stånd en medling mellan rådet och Fyrklövern, så är det ordet "kontroll" som upprepas från Kuijpers sida gång på gång. Han menade att kontroll är oerhört viktigt och ordet ”kontroll” blev nämnt många gånger. Institutet måste ha kontroll, ja, ensamrätt över utvigningen av verket och i vilken form verket skall tillgängliggöras. Christer föreslog att man skulle förlåta varandra, träffas och försöka lösa det. Hur skulle det hela se ut om vi släppte kontrollen, var svaret från Kuijper.

På Christers oro om hur saken skulle kunna skadas om denna konflikt kom ut i medierna, upprepade han bara återigen att ingen skulle kunna bevisa att det är ändrat i verket och hur viktig kontroll är.
 
Men där har han ju fel, en ändring finns noterad här. Fler ändringar i litteraturen

Jag undrar hur länge Gudomen genom Försynen kommer att tillåta att Saken hålls instängd, som den gör idag i mitt tycke. Är det verkligen meningen att Rådet för MI skall tillåtas ligga som en svart, blöt filt över Saken? Enligt Martinus (och även andra) dröjer det inte länge innan vår värld kommer att skakas i sina grundvalar, som aldrig skådats tidigare i jordens historia.
Är det verkligen meningen att Saken inte skall vara fri som solen att sprida sitt ljus över allt och alla när mänskligheten behöver den som mest?

Undrar
Anders

Prenumerera på nyheter via RSS

Om du vill prenumerera på senast gjorda uppdateringar kan du klicka på denna ikon  längst ner på någon av nedanstående sidor. Du skapar då en prenumeration på respektive ämne i portalen.

Blogg   Alla artiklar   Video   Bandföredrag   Vegetariskt   Hälsa & skönhet   Exempel från Outlook hur det fungerar >>