Information om ny bok!

ÄNTLIGEN! Anders tankeväckande tredje bok "Monetärdemokrati - Humanitetens ekonomi" är nu utgiven på Averbis Förlag.
Köp den här!

___________________________________________________________________________________________________________________________________________

Om att vända andra kinden till..

Jag minns att funderade mycket på det där med att "vända andra kinden till" för ett tjugotal år sedan.

Jag tyckte att jag alltför lätt tillät andra att såra och trampa på mig, och drog mig ofta tillbaka ledsen när sådant riktades mot mig. Många gånger blev jag arg eller ledsen först flera timmar efter en "oförrätt", och mest arg var jag på mig själv för att jag inte hade kunnat försvara mig eller säga ifrån. Men jag kom ju alltid på de "bra argumenten" och ibland även de "dräpande replikerna" efteråt. 

Så småningom, när jag började läsa kosmologi, upptäckte jag att den "försenade reaktionen" bara kunde betraktas som lyckosam — jag skapade ju inte negativ karma åt mig själv! Det lönade sig mao att vara saktfärdig. . Hmmm…

Men därifrån började tankarna vandra vidare. Vad hade jag för ansvar i dessa möten? För den som högg på mig skapade ju karma åt sig själv — ja, och det faktiskt med min medverkan! Och det är ju inte kärleksfullt av mig att medverka till ett sådant öde. Men hur då sätta stopp för denna rundgång, för jag skulle ju också fortsätta att möta dessa människor tills jag kom på en lösning?

Jag fann lösningen som har fungerat (ofta) för mig; att våga fråga först om jag uppfattat den andres ord rätt, och om den andre bekräftar att det är så; våga då tala om att jag blir ledsen över det som sägs. Ofta reagerar den andre, när denne hör sina egna "taggiga" ord återgivna från en annans mun, att nej det menade hon/han inte alls och slätar över det hela och mjukar därmed upp sin egen karmavåg, som annars hade blivit av hårdare slag i framtiden. 
Nu kunde/kan det fortfarande ta timmar eller t.o.m. dagar innan jag vågade/vågar fråga, men det har visat sig vara bättre än att bara sopa undan händelsen under mattan, för den har ju skapat spår och "sår" i min relation till denna människa.

Jag funderade också mycket kring att man måste ju lära sig att respektera sig själv och kunna sätta gränser — naturligtvis för sig själv — men också för andra. Kärlek är ju också att ibland kunna säga NEJ. Det kan hända att man på detta vis blir av med människor i sin närhet, men den risken får man ta. Det finns ju människor som utnyttjar en "dumsnäll".

När jag sedan läste följande i en gammal Kosmos från nr. 11/88 , "Jordmånen och den goda säden", så kände jag att "tossegodhed" ju inte är vägen:

"Det finns ju också något man kallar "naiv godmodighet", och även om inte allt man kallar så verkligen är det, eftersom hårda och kalla människor är benägna att beteckna all godhet som "naiv godmodighet", så finns det emellertid också en form av godhet som i hög grad är känslobetonad och utan den intelligenskontroll som kan bedöma huruvida de människor, som skall ta emot, verkligen har bruk för det som ges och om de önskar ta emot. Det finns en del människor som ger till höger och vänster utan tanke på om det de ger verkligen blir till gagn och glädje och inte är till besvär för mottagaren, vilket det kanske är, och sedan begär givaren till på köpet tacksamhet. 'Den som ger så han tigger ska man slå så han ligger', säger ett gammalt ordspråk, och även om det är för brutalt, finns det dock en smula sanning i det. Ty vad kan det gagna helheten, att en människa ger bort fullständigt utan eftertanke, så att hon därefter kommer att ligga andra till last? Detta är inte livets mening. Kristus säger, att den som har två livklädnader, han dela med sig åt den som inte har någon, han säger inte, att han skall skänka bort dem båda två, så att han själv måste gå naken."

Ge kan man ju göra på många sätt och det är ju inte bara saker eller presenter det handlar om.
Mer om "tossegodhed" finns i artikeln "De kosmiska krafterna bakom världsåterlösningen" (K 2/93, 7-8/82):

"Men allt detta lidande skulle inte tjäna till något som helst, om det inte befordrade utvecklingen av den humana känslan i samma grad som denna känsla utvecklas, i samma grad kan dess upphov inte nännas att skada andra människor. Men denna förmåga ger inte människan teoretisk kunskap, och utan kunskap kan hennes humana förmåga mer eller mindre spåra ur. Den humana känslan allena utan logisk eller intelligensmässig kontroll kan missbrukas och användas på ett meningslöst sätt, som vi har betecknat som "naiv snällhet" ("tossegodhed"). Den humana förmågan har det goda med sig att den hos sitt upphov leder till ett stort intresse för frågor om gott och ont, frågor som vederbörande känner det livsviktigt att få besvarade. Det är denna inställning som gör väsendet mottagligt för världsåterlösningen. I denna det tjugonde århundradets världsåterlösning handlar det inte om en partiell del av mänskligheten, men däremot om hela mänskligheten."

I mitt inlägg ovan: Vad innebär det "att finna sig i allt"?
har jag med en viktig aspekt om "att vända andra kinden till", som mycket väl tål att upprepas:

"Varje människa är utsatt för att komma i beröring med dessa ords princip varje dag. (...) Att ta orden alldeles bokstavligt och praktisera dem till hundra procent skulle inbjuda andra att skada en. I vår tid skulle det t.ex. innebära, att en sådan tänkt individ skulle bli underkuvad och berövad allt den ägde. Men försynen har skapat en zon, där det vi kallar rättsväsen, polis och myndigheter, sörjer för ett beskydd av väsen på de områden, där det annars skulle vara självutplånande att 'vända andra kinden till, när man blir slagen på den högra'. (...) Först när vi kommer fram till den beskyddande zon där nämnda kärleksprincip börjar göra sig gällande, kommer den nya principen till synes: Vänd andra kinden till...', vilket betyder att man ska vända klokskapen, visdomen eller förståndet till." (Kosmos 1976, stenografisk återgivning, min fetstil)

Slutligen…
Det är gott att få stöd när man ibland sviktar i sina intentioner i att försöka bli en bättre människa mot andra och även mot sig själv i Martinus ord till Erik Gerner Larsson, och det får bli min tidiga julklapp till er alla:

"Det finns en sak, som man alltid måste vara på det klara med, och det är att det är alldeles omöjligt att vara god mot andra, om man inte är god mot sig själv". (Från "25 år med Martinus", K 5/87)

Sant!

Marja

© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved

Inlägg flyttat från: http://silverfall.se/frid/tredje-testamentet-blogg.php?msgID=207

Prenumerera på nyheter via RSS

Om du vill prenumerera på senast gjorda uppdateringar kan du klicka på denna ikon  längst ner på någon av nedanstående sidor. Du skapar då en prenumeration på respektive ämne i portalen.

Blogg   Alla artiklar   Video   Bandföredrag   Vegetariskt   Hälsa & skönhet   Exempel från Outlook hur det fungerar >>