Information om ny bok!

ÄNTLIGEN! Anders tankeväckande tredje bok "Monetärdemokrati - Humanitetens ekonomi" är nu utgiven på Averbis Förlag.
Köp den här!

___________________________________________________________________________________________________________________________________________

Karma är karma men allt är inte karma som händer i livet!

Att "allt är karma", menar majoriteten av dem som studerat kosmologi, ständigt på alla områden i livet, att Martinus skriver. Men det finns ingenstans i Livets Bog att hitta en sådan konkret mening. Så allt handlar om vilka olika tolkningar vi gör av det vi har läst i Livets Bog.
Att karma är karma är ju helt riktigt, men det uppstår även andra situationer i livet som handlar om annat än karmaupplevelser.

Man vill t.ex. mena att kvinnor inte är oskyldiga till att männen behandlar dem illa när hon med anledning av sitt naturliga utvecklingsbehov försöker börja leva utifrån sin nya maskulina pols uttrycksbehov. Eftersom hela världens kvinnliga befolkning drabbas av samma behandling av patriarkatet så handlar det om strukturell, global kontroll och förtryck av kvinnor genom maktutövning från män.

Och nog är det så att människor, ibland börjar bygga på en NY karmavåg åt sig själv någonstans i livet. Allt är alltså inte bara gammal karma. Man gör ju nya utspel mot livet och de sker ju hela tiden under utvecklingens gång. Ofta p.g.a. okunskap visserligen, men ändå. Och det är ju tydligt att män som försöker trycka ner en kvinnas självständighets- och frihetsbehov håller på att skapa sig en ny fet förtryckarkarmavåg. Det kan väl ingen undgå att se. Det är ju helt nya förhållanden två personer av motsatt kön möter under sin polförvandling, som inte vållat några problem tidigare när man levde i samförstånd enligt äktenskapsprincipen. Båda har varit beroende av varandra för sin överlevnad och lycka. Men det behovet minskar i takt med polförvandlingen, man blir "sig själv nog" ju mer helkönsväsen man blir.

Men nu är det också så att man kan faktisk även oskyldigt råka ut för något som Martinus kallar för "stark påverkan från krafter i omgivningen". 
Och vad med "mental lättja", när man redan har kunskapen men ignorerar den? Inte är det karma utan ren dumhet. 
Och tänk på pionjärskapets nybörjarproblem som skapar motstånd från den oförstående omgivningen, inte är det karma man råkar ut för.
Det har jag redan skrivit om i fem efterföljande artiklar med början här Vegetarianism och pionjärskap. Eller "skall man finna sig i allt"? NR 1

Jag analyserar vidare:

Den längsta karman bakåt i tiden som Martinus skrivit om, sträcker sig till fyra liv bakåt:

"Andra ödeskretslopp tillryggaläggs däremot först i nästa, andra åter i det därpå följande, och en del har ännu längre livstid och slutar först i det fjärde livet efter det liv där de genom väsendets uppträdande utlöstes. Väsendet är alltså i sitt nuvarande fysiska jordeliv i färd med att genom sitt uppträdande, sina handlingar, sitt förhållande till andra levande väsen bygga upp sitt öde för de närmast kommande, framtida jordeliven. Likaså är väsendets nuvarande jordeliv till en viss grad utformat och präglat av dess omedelbart föregående fysiska jordeliv." DEV Symbol 18

Något annat finns inte skrivet, mig veterligt, utom att han i ett bandföredrag* nämnt att det är många (upp 20-livs) livs hopsamlade köttätarkarma, som kan utlösas i ett liv som en förklaring till bl.a. koncentrationslägren. (* Mit forhold til Gud)
Karma är inget evigt straff att släpa på utan en undervisning. Så fort man förstått läxan och rättat till sina handlingar upphör man att få bakläxa.

Men vari ligger orsaken till kvinnornas karma? Det har ingen kunnat förklara. Man bara GISSAR och TROR, och kommer med de mest märkliga förslag. Ett är att kvinnor minsann förtryckt och slagit sina barn i tidigare liv. Men det har männen också, så det håller inte. Inte heller, som MI:s officiella ställningstagande i en gammal Kosmos är att kvinnor i detta eller tidigare liv "förödmjukat" en man som "försörjare" eller "sexuellt" på olika sätt för mannen är ju så känslig på dessa områden. Men det håller inte heller för män har i alla tider gjort detsamma eller värre mot kvinnor. Som vi senare skall se är karmalagen en spegelprincip en "absolut exakt återgivning av det man själv befordrat i andra väsens öde." Martinus om behandling av kvinnor genom tiderna:

""Att tro att 'Adam' i paradiset var en 'man' eller ett 'hankönsväsen', det är en vanföreställning som endast har kunnat vinna insteg och anslutning genom maskulina profeter, vilka i en alltför dominerande grad hyllade sitt eget köns väsen som skapelsens herre, åt vilken 'kvinnan' egentligen bara var skapad till att vara slavinna. …Har inte 'kvinnan' under årtusenden hållits nere i okunnighet, sexuellt slaveri och ringaktning av det så kallade 'starka könet', som genom sin maskulina, kroppsliga överlägsenhet eller styrka i förhållande till 'kvinnans' fysiska, kroppsliga tillstånd hade lätt att bli den dominerande? Och är det månne inte denna dominans som bär skulden till att 'Evas skapelse' endast framställts som en händelse till 'mannens' fördel - alltså en dåraktighet som är skriande osann och så långt borta från verkligheten som den överhuvud kan vara. Tron att 'Adam' i paradiset var en 'man' eller ett 'hankönsväsen' är alltså en vanföreställning och en självdyrkan som ett långt senare väsen föll offer för, nämligen den till ett 'hankönsväsen' omskapade 'Adam' eller det väsen som I DAG DOMINERAR över det fysiska planet såsom 'mannen'.” LB 1709 (min fetstil och versaler)

En annan orsak som ges är då det vanligaste; att hon har "restkarman" med sig från tidigare spiral som maskulint väsen. Men det är egna hopkok och lösa teorier, för det finns ingenstans i litteraturen skrivet att karma följer med som en evig "karmasäck" och som utlöses hipp som happ i eviga tider. Mer om denna "restkarma" senare.
Men nu har Martinus förklarat orsaken väldigt tydligt. Det har inte med kvinnors karma att göra!

Att män våldtar kvinnor och barn beror på att en man är på väg att bli sexuellt urspårad eller redan är det. Det kan man se och läsa om i symbol 63 , symbol 64 och symbol 65 .
För mycket spekulation i tankarna på det sexuella området kan orsaka en stor urspårning med överdriven sexualitet, perversitet, och sadism som följd. Och det förstör livet, man kan inte leva det rätt. Om t.ex. tyngdenergi i form av hetsighet bryter in i intuitionsområdet åstadkommer det sadism. Martinus i DEV VI symbol 64:

”Det är fråga om sadism när den sexuella njutningen bara kan äga rum genom motsatsen till det som är naturligt. Det naturliga är ju att det ska vara en utomordentligt genomträngande glädje och ett välbefinnande mellan väsendena, medan motsatsen till det naturliga är att vilja se dråp och mord eller se dödsångest hos sin partner för att kunna få utlösning. Men så djupt kan några väsen sjunka, och i kraft av sina för starkt utvecklade tankearter i denna särskilda riktning utvecklar de sig mer och mer till brutalitet, till att vilja se lidande, till att vilja strypa och till att vilja plåga — det är det vi kallar sadism.
När tyngdenergin tränger in i det sexuella området, blir väsendet inte bara själsligt defekt, utan det leder också till att det organiska livet blir förstört.”

Och här kan man ju förstå att orsaken till våldtäkter är sexuella urspårningar i våldtäktsmännens tankeliv och behöver inte ha något med kvinnokarma att göra. Kvinnor kan inte våldta män, och de behöver de inte heller. För varje kvinna vet att det räcker att man blinkar lite så är de flesta män villiga.

Utveckling är detsamma som övervinnande, enligt Martinus, och det skulle vara omöjligt om det inte fanns något att övervinna, skriver han i Logik, och fortsätter:
"Och då all skapelse, allt frambringande, endast kan vara identiskt med förändring, och då förändring återigen omöjligt kan äga rum utan att man är överlägsen de realiteter som man förändrar, så skulle omskapelsen av ’djur’ till ’människa’ aldrig någonsin ha kunnat äga rum. Ja vi skulle aldrig någonsin ha kunnat få uppleva oss själva eller något annat levande väsen, om det inte hade funnits något att övervinna. En absolut stillhet skulle härska överallt i universum."

Inte kan man väl sätta sig ner och tänka att "ja, allt är karma och det är ingen mening att jag försöker göra något åt det för karma är karma". Det är många, som jag upplever det, som tror att karma i alla sina former, vare sig det upplevs obehagligt eller behagligt, är något statiskt som det är bara att tacka och ta emot. Eller att den förändras med livets gång av någon outgrundlig anledning utan att man själv behöver göra något åt det. Man tror på något sätt fortfarande som de religiösa på "Guds nåd". Så har inte jag tolkat det.
Nej, som vi kan förstå av ovanstående citat gäller det att övervinna alla motstånd som livet lägger i ens väg för att kunna utvecklas vidare mot fullkomning.

Att allt som händer en i livet är "karma" har några myntat till ett faktum av ett lösryckt citat från Livets Bog att "ingen gör orätt och ingen lider orätt" och det har blivit till en myt inom kosmologikretsar. Även Jesus lidanden och de obehagligheter som Martinus blev utsatt för av människor runt honom var karma, påstår man. Det var s.k. "restkarma", menar man, och den restkarman skall vi också släpa på i eviga tider och aldrig bli fria ifrån. Men Martinus menar att "restkarman" är endast en liten "starthjälp" från tidigare spiral för att vi skall kunna börja ett nytt kretslopp som växtväsen. 
Svar i Varnhem (Bandföredrag) Martinus:

"... i varje spiral så blir där ett överskott av karma som väsendena inte betalar, därför att de får den s k syndernas förlåtelse. När vi når ett tillstånd då vi inte gör samma fel mer så får vi förlåtelse, vi blir kvitt, men karman existerar fortfarande. Så i den nya spiralen, så att varelserna kan komma igång, så att t ex växterna kan råka ut för allt det de råkar ut för, så måste de ha en karma, en karma de har med sig från föregående spiral. Det är inte en så stor lidandes-karma, men tillräckligt för att de ska kunna komma igång i den nya spiralen. Annars skulle inte medvetandet kunna skapas."

Alltså: "tillräckligt för att de ska kunna komma igång i den nya spiralen" gäller för växter och djur och är inget vi dras med genom hela spiralkretsloppet.

Enligt Livets Bog:
"I kraft av denna sinnesenergi (instinktenergin) och de genom den utlösta automatfunktionerna förs alltså det ännu omedvetna eller sovande, levande väsendet genom den nya spiralens fosterzoner och fram till de stadier, där individen själv kan börja tänka och resonera, börja få vilja och förstånd, så att han själv genom sitt eget vakna dagsmedvetande kan börja sörja för upprätthållandet av sitt eget liv.

2371. Härifrån och framöver har så individen fri vilja att göra vad han vill. Men härmed följer då den klausulen, att han måste ta följderna av sitt handlande." 

Inget står här om gamla "karmasäckar" att släpa på. Varken för oss, Jesus eller Martinus.
Jag har envist hävdat att om man aldrig blir fri från negativ karma så gäller ju inte den principen som Martinus kallar för "syndernas förlåtelse". 
I Kosmos 3/04 , "Den nya kulturen", skriver han klart och tydligt:

"Det lidande som Kristus påfördes var inte karma. Han behövde inte det lidandet, eftersom han för länge sedan var kosmiskt vuxen eller fullkomlig. Han tog frivilligt på sig detta lidande......"

Och Martinus har också skrivit om sin egen mission:

"Att vårt andliga arbete har kunnat uppvisa en sådan framgång beror naturligtvis endast på den hundraprocentiga andliga medvind från Försynens sida, som min sak har varit välsignad med ända från sin allra första början. Från fysisk sida har saken i verkligheten inte mött annat motstånd än några enstaka hundskall i fjärran. Men sådant kan aldrig bli karma för den utvecklade människa, som vaken dagsmedveten lever i de eviga fakta, ansikte mot ansikte med den evige Fadern. Denna Försynens gudomliga välsignelse för min sak befordras av alla de älskliga väsen, den har satt omkring mig som min saks trofasta vänner och medarbetare." (min fetstil)
1921-1946 Tankar på tjugofemårsdagen av mitt andliga arbetes födelse; Martinus

Och Martinus skriver också i ett brev till Fogedgaard:

"Okkultisten’s förföljelse av mig och min Sak kan således inte bli den "dåliga karma", som jag enligt herr Johnsens mening har till godo, utan utgör bara den slags obehagligheter jag på förhand helt medvetet hellre utsätter mig för än att lägga min Saks makt mer eller mindre i händerna på människor, som ännu inte har "funnit sig själva", och därmed utsätta dem för ett ansvar som de är alltför omogna till att bära!" Förföljelse av Martinus - inte "dålig karma"

SÅ ALLT ÄR INTE KARMA!! Det finns alltså skeenden utanför karmalagen! Det finns reaktioner man kan möta som man medvetet har utsatt sig för och som inte går in under karmaprincipen! Och om det gäller för Jesus och Martinus, gäller det för andra för de kan inte leva efter egna speciallagar bara för att de är världsåterlösare. Ödeslagen är ju en evig kosmisk princip! Den är opersonlig och opartisk!

Återigen: De kan inte leva efter egna speciallagar eller ödesenergier bara för att de är världsåterlösare. Ödeslagen är en evig kosmisk princip och följer sina egna lagar precist och absolut rättvist! Och tydligen faller inte allt under karmalagen, som vi kan läsa av ovanstående påståendena av Martinus! Man skall inte blanda in karmalagen i alla livets förhållanden.
Och det har ingen betydelse om man är kvinna eller man, utvecklad eller outvecklad, det finns utvecklingsområden som inte går in under karmalagen för allt handlar inte om karma. 
Och det gör t.ex. inte polförvandlingen, det är en naturlig utveckling. Men om någon däremot av egoistiska skäl försöker hindra någons utveckling genom ägandebegär och förtryck till att bli ett fritt och självständigt väsen, till Guds avbild, skapar denne ju karma åt sig själv.
Kontentan av detta är att ju mer kärleksfulla och frigivande vi blir desto mindre negativ karma skapar vi åt oss. Vår utvecklig sker ju gradvis. Ju mindre överträdelser, "synder", av de kosmiska lagarna - desto ljusare tillvaro, dvs. mindre mörka ödesvågor. Logiskt för mig.
Så om man förstått karma- eller ödeslagen så ligger bevisbördan hos dem som påstår och rättfärdigar att det är kvinnors karma att män utnyttjar sin makt för att förhindra hennes naturliga polförvandling att bli ett självständigt väsen och inte längre vara underordnad mannens vilja och åsikter. Vad har hon alltså "absolut exakt" gjort för att förtjäna detta? Hon har ju redan levt i ett underordnat tillstånd med män miljoner år. Skulle det vara någon slags "karma" som bakomliggande orsak att män försöker gå emot Guds eviga plan med hennes utveckling för att hon skall bli ett fristående väsen i Guds avbild? Nej, naturligtvis inte!

Allt är således inte karma, enligt Martinus! Och här diskuterar jag inte om det bara gäller kvinnor, utan det gäller alla. Man får se upp när man påstår att "det är karma" och när det inte är det. Polförvandlingen har inget med karma att göra. Det handlar om en "knopp" som spränger sig ut med våldsam kraft, liksom en blomma ur asfalten, och det finns inget motstånd i världen som kan hindra dess utlopp eller denna växtkraft!

Däremot, som sagts tidigare, skapar de män som vill förtrycka henne och försöker med maktmedel hålla kvar henne i ett "gammalt" tillstånd, en helt NY karmavåg åt sig själva. Det är ju självklart att det är möjligt att "bygga nya bågar". För:

"Väsendenas ödessituation är uteslutande en fråga om orsak och verkan. Människan har fri vilja att operera med denna orsak- och verkanskedja. Hon kan skapa orsaker, vars verkningar blir till total olycka för henne själv, till och med i flera liv. Och hon kan med sitt sätt att leva skapa orsaker som återvänder med verkningar som blir till glädje och välsignelse för henne själv, likaså genom flera liv. Det står henne alltså absolut fritt att göra vad hon vill. Hon kan göra gott och hon kan göra ont. Båda dessa slag av manifestationer står till den ofärdiga människans förfogande. Hon kan här välja vad hon vill. Om det inte vore på det viset, kunde väsendet aldrig någonsin lära sig vad som verkligen är ont och vad som verkligen är gott. ..." Livets bog 7, stycket 2519 (min fetstil)

OCH:

"Ödesvedergällningen eller karman är ju en "spegelprincip", vilken - om inget annat ingriper - i ens eget öde utlöser en absolut exakt återgivning av det man själv befordrat i andra väsens öde. Om man förtrycker ett annat väsen eller berövar det något av dess frihet, måste sålunda denna utlösning ovillkorligen åstadkomma ett motsvarande förtryck och frihetsberövande i ens eget öde. Man kan inte återgälda eller ersätta ett förtryck eller frihetsberövande, som man utsatt ett annat väsen för, med något slag av sjukdom eller kroppsligt obehag i ens eget öde. Vad skulle väl ett sådant obehag kunna gagna det andra väsendet? Och på vad sätt skulle det gagna en själv i den givna situationen? Karma eller vedergällning är ju inte i något som helst avseende en "straffprincip". Det finns överhuvud taget inget lidande eller obehag som i absolut mening kan existera som utlösning av "hämnd". En sådan uppfattning kan bara förekomma i den ännu djuriska delen av den primitiva människans medvetande eller mentalitet." Livets Bog 1262

Vad händer när vi har förändrat vår karma på ett område? Jo, vi blir förlåtna och behöver inte ta emot mörka karmavågor längre utan blir karmafria på det området. När man blir vegetarian så upphör karmalagens lärande uppgift, med omedelbar verkan, att vi hamnar i massolyckshändelser. Allt enligt Martinus. Så då är man befriad från ytterligare mörka karmavågor. Man har fått syndernas förlåtelse och dessa hänger inte med som en karmasäck från spiral till spiral för att utlösas hur som helst, utom när man skall börja en ny spiral för att växten och djuren skall komma igång i denna spiral, enligt Martinus. Sedan är det fritt upp till var och en att börja skapa ny karma åt sig bäst man vill och har lust med. Och vi inkarnerar ju inte alltid i samma förhållanden som vi har avverkat i tidigare kretslopp så det karmaskapandet kan bli helt annorlunda från det tidigare. Hur skulle det bli om vi helt plötsligt hade en gammal karmasäck och en ny karmasäck att släpa på samtidig. Det skulle bli ganska tungt i längden att släpa på fler och fler säckar. Nej, låt oss hålla oss till verkligheten; karma är en undervisning, inte ett straff, som inte behövs mer när eleven har lärt läxan! Allt enligt Livets Bog.

Och så skriver Martinus i kapitel 14 i Bönens mysterium "Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro" att man visst kan ofrivilligt bli redskap för något som han kallar för "stark påverkan från krafter i omgivningen":

"Finns det inte exempel på, hur förare av bilar eller andra fortskaffningsmedel rent av fått själsliga sammanbrott i situationer, där de med sina fordon kommit att lemlästa eller döda andra människor, ehuru skulden till olyckan alldeles uppenbart legat till hundra procent på den förolyckades sida? Nej, tro för all del inte, att den sjätte koncentrationen i "Fader vår" så lätt blir överflödig. Vi ser alltså här, att för den sympatiskt eller kärleksfullt inställde individen kan inte ens det förhållandet, att han fysiskt sett uppenbarligen är helt utan skuld, förhindra en mer eller mindre påtaglig kris eller sorg över att han blivit det utlösande redskapet för sin nästas olycka.
Men när denna uppenbara oskuld inte ens kan lugna det med nästa kärlek mindre begåvade väsendet, hur kan man då tro, att en sådan uppenbar oskuld skulle kunna lugna det i nästa kärlek långt mer mogna väsendet?
[...]Samvetskval är alltså detsamma som förnimmelse av "ånger" och "skuldkänsla" för det obehag eller lidande man åsamkat sin nästa. Man känner sitt handlande som en begången "synd" eller "orätt" mot nästan. Denna känsla låter sig inte väsentligen ändras genom medvetandet, förklaringen eller övertygelsen att man är oskyldig. […]Det mycket kärleksfulla och därför mycket "skuldmedvetna" väsendet kan inte lugna sig med denna blotta vetskap om kosmisk oskuld." 
(min fetskrift)

Det står klart och tydligt att man kan vara utan skuld både fysiskt och kosmiskt.
Så det är uppenbart, enligt Martinus, att man kan hamna i situationer som inte är ens karma! Det är inga återvändande energier som kommer tillbaka i en sådan situation. Det är därför man skall be om att inte hamna i sådana situationer, t.ex. när man sätter sig bakom ratten. Bilen är ju ett "mordredskap", som man inte alltid kan ha kontrollen över. Ej heller över de djur och människor som helt plötsligt dyker upp i ens väg utan att man hinner få stopp på denna "mordmaskin" i tid. Kör man över 30 km/tim har man ingen chans att stanna i tid, enl. forskning på området. 
Varför bad Martinus ständigt när han satte sig i en bil eller innan han företog sig något över huvudtaget? Varför bad han i bilen i Egypten när chauffören körde för fort? Jo, för han kände till att man kunde hamna oförskyllt i en "stark påverkan från krafter i omgivningen". Hade han inte vetat det hade han ju kunna "segla runt i medvind" hela tiden utan att bry sig om något, eftersom han ju redan var fullkomlig och inte kunde tänka sig att skada någon och hade Försynen med sig i allt han gjorde. Dessa (=Gudomens högsta redskap) kan ju inte utlösa mörk karma mot någon som inte har någonting kvar att lära!
Det är ju uppenbart, om man har förstått logiken i ovanstående, att t.ex. kvinnors polförvandlingsituationer inte behöver tolkas enlig karmalagen utan om "stark påverkan från krafter i omgivningen". Dvs. ett motstånd från patriarkala "krafter i omgivningen", som vill behålla makten över henne, så som män haft i årtusenden. 
Men att männen skaffar sig karma genom att förtrycka kvinnans frihetsbehov är väl uppenbart för alla, hoppas jag.

I Kosmos 3/04 , "Den nya kulturen", skriver Martinus alltså klart och tydligt:

"Det lidande som Kristus påfördes var inte karma." Punkt.

Karma är inte bara några "energier", som går ständigt i cirkelbanor. Karma har en undervisningsuppgift, som upprepas om och om igen tills man förstått budskapet i den. Och när man har lärt sig varför den kom och lärt sig det som skall läras så neutraliseras den och kommer inte tillbaka. Som redan skrivits: Det är en undervisning, inget evigt straff.

Stk. 2262: "Det är naturligt och självklart att man måste skydda sig mot människor, vars djuriska anlag ännu är lika livsfarliga för omgivningen som de vilda djurens. Men beskydd är inte detsamma som hat och hämnd. Det finns också humana eller mänskliga sätt att skydda sig på, helt bortsett från att karma- eller ödeslagen för att man är skyddad mot lika många procent ont öde som en mentalitet manifesterar mänskligt handlande. (Här räknas naturligtvis inte med det frivilliga öde som högre utvecklade väsen, messiasgestalter eller världsfrälsare stundom underkastat sig, när de i sin missions intresse utsatts för den lägre världens ofärdiga väsen.)" (min fetskrift)

Varken Jesus eller Martinus kan leva efter egna speciallagar bara för att de är världsåterlösare. Ödeslagen är en evig kosmisk princip! Den kan ingen rucka på eller manipulera med för att passa vid något specialfall!
Alltså går inte alla upplevelser i livet under denna lag. Eftersom det kan gälla Jesus och Martinus, så kan det gälla alla. Något annat vore ologiskt. 

De kan alltså inte upphäva karmalagen, som är en evig undervisningsprincip! Det var inte deras karma de mötte hos folkhopen som ville den enes undergång och baktalade och förföljde den andre 2000 år senare. Men de som utsatte dem för detta fick däremot karma p.g.a. sin kärlekslöshet. De startade alltså en ny karmabåge åt sig själv. Så på karmaskapandets område behövs inte två för att skapa sig en karmabåge! En ny framtida båge kan man påbörja på alldeles själv!

Karmacirklar är inte eviga, när man lärt sig förstå syftet och lärdomen med dem försvinner meningen med dem!
Hur var det då med alla de otrevliga och nedlåtande attityder mot Jesus som han fick utstå från olika människor och grupper?
Och visst var även Martinus utsatt för ganska mycket elakt förtal och nedlåtande beteende från sin omgivning, att döma av hans egna ord enligt PBJ i "Sol og måne":
"hvis jeg havde fået en medalje for hvert af disse skudsmål, ville jeg i dag have medaljer nok til at dække mig selv både for og bag, fra top til tå."

Om nu allt är karma, som det sägs, var det då Jesus och Martinus karma att möta otrevliga, ilskna och aggressiva människor? NEJ, har Martinus slagit fast.
Och tänk på alla de människor som har bidragit/bidrar till mänsklighetens utveckling med nya friska moralhöjande tankar och nybildande åsikter, men som har blivit/blir hånade och bespottade av samtidens lärda och akademiker. Kan man också kalla det för deras karma? Nej, allt som händer i livet kan inte grupperas under beteckningen "karma".
Det finns något som heter pionjärskapets våndor och problem också, men det kan jag inte gå in på närmare här. (Läs mina fem tidigare artiklar om "Vegetarianism och pionjärskap. Eller "skall man finna sig i allt"? )

Med ovanstående citat måste man komma fram till att varken Jesus eller Martinus mötte sin karma. Det har Martinus skrivit. Och vi måste väl ändå ge honom tolkningsrätten över de kosmiska lagarna! Han hade klarsynthet där vi fortfarande tror och gissar.

Vi dyker in i Martinus artikel "Syndernas förlåtelse":

"Sådd och skörd eller karmalagen
Sett i ett kosmiskt perspektiv är det man kallar en "synd" en handling som begåtts i okunnighet på grund av bristande kännedom om de kosmiska lagarna. I den stora världsplanen finns den som en kontrast till ljuset, och ljus och mörker framträder som ett "konstverk", där "synden" är att likna vid de mörka färger som behövs för att skapa kontrast till de ljusa färgerna. För att kretsloppet skall kunna bli fullkomligt, måste det emellertid finnas en punkt där individen inte längre behöver undervisas genom tillbakavändande mörka ödesvågor. Denna punkt kommer när väsendet har tillräcklig kunskap om mörkret och dess verkningar. Då har mörkret blivit en bakgrund för utvecklandet av ljuset. Ty det är inte fråga om som en del människor tror att karma är ett straff, den är en lärdom."
 (Min fetskrift)

När vi nu har lärt oss läxan så får vi "syndernas förlåtelse", och Martinus skriver:

"Syndernas förlåtelse" är en kosmisk vändpunkt
Finns det då något som heter "syndernas förlåtelse". Det finns det i hög grad och det utgör en princip utan vilken kretsloppet inte skulle kunna fortsätta. Det måste finnas en punkt i en kosmisk utvecklingsspiral eller ett spiralkretslopp där väsendet går från mörkret till ljuset, och det är just denna punkt som utgörs av "syndernas förlåtelse". Om syndernas förlåtelse inte fanns, skulle kretsloppet avstanna. Ett kosmiskt spiralkretslopp består av två stora kontraster, mörkret och ljuset, vilka kommer till kulmination i var sin spiralhalva, men det måste naturligtvis finnas en övergång från mörkret till ljuset, en period då det levande väsendet kan befrias från mörkrets karma."

(Min fetskrift)

Utifrån detta kan man ju förstå att vi kan bli befriade från "negativ karma". 

Är det inte snarare så att alla självständiga kärleksfulla människor som i forntid eller nutid avviker från den samtida folkgruppens åsikter kommer att bli behandlade på samma vis? Men det är ju inte deras "karma", alltså inte en "verkan" eller "läxa", som man fortfarande behöver, eftersom man inte längre kan TÄNKA sig att göra handlingar som "orsakar" sådan karma. 
T.ex. kommer alla I-människor som går "före" att möta detta "negativa" beteende från andra människor som ännu inte har nått samma "utsiktspunkt", och då det inte kan vara deras "karma", måste det ju vara något annat. Inte var det t.ex. Petrus karma att bli korsfäst för att han gjorde Guds vilja och gick ut och förkunnade kärleksbudskapet till människor i hans samtid.
En människa som blir mer och mer kärleksfull och gör mer och mer nytta för sina medmänniskor (fast de kanske inte alltid begriper det), skulle han gå mot värre och värre karma, öde? Nej, och det vore ju helt ologiskt.
Om man eliminerar "orsaker" kan de ju inte ge mer och mer "verkan". Det är min logik.

Martinus skriver i LB st. 1251:

"Den mentala tyngd som ett sådant motstånd kan bli för väsen som står utanför "flockens" eller allmänhetens mening känner inte sådana väsen alls till, vilka ännu tror blint på "flockens" moral, dess juridiska och religiösa paragrafer. De bärs ju i lycklig okunnighet upp av den massuggestion och kraft som den stora gruppen i sig själv alltid utgör gentemot den lilla gruppen eller den enskilde individen. Men den som mentalt sett nödvändigtvis måste stå utanför flertalet eller "flocken", ja, som kanske befinner sig alldeles ensam inför dess massuggestion, har ett helt annat behov av en fast "tro" eller ett absolut "vetande" bakom sin viljeutlösning och sitt uppträdande. Han måste vara helt annorlunda garderad i sin egen moraliska synpunkt och sitt individuella framträdande, om han inte skall kvävas av de gängse auktoriserade traditionernas famntag. Och det är alltså med tanke på dessa, en ny kulturepoks, ett högre utvecklingsstegs pionjärer, som föreliggande analyser är nödvändiga."

Så alla möten i livet är inte karma! Det finns även något som kallas för pionjärskapets problem som kan drabba oss alla på vår väg mot fullkomligheten och ljuset!

Och cancer behöver inte vara karma utan kan ärvas, enligt Martinus och även modern forskning.

OCH så har vi ju också det där med "mental lättja", som Martinus skriver om i Bönens mysterium"...och det har jag redan skrivit om. Här är ett exempel "from the real life", alltså inga tomma teorier.

Fortsätt även till "Karma, fri vilja och kosmisk kemi" och Karmalagen i ord och bild

Och till sist skriver Martinus att även en fullkomlig kan bryta benet och att det inte är karma.

Marja

© 2008 Marja Silverfall All Rights Reserved

Inlägg ändrat: 2011-01-28 14:00:26

Inlägg flyttat från: http://silverfall.se/frid/tredje-testamentet-blogg.php?msgID=150

Prenumerera på nyheter via RSS

Om du vill prenumerera på senast gjorda uppdateringar kan du klicka på denna ikon  längst ner på någon av nedanstående sidor. Du skapar då en prenumeration på respektive ämne i portalen.

Blogg   Alla artiklar   Video   Bandföredrag   Vegetariskt   Hälsa & skönhet   Exempel från Outlook hur det fungerar >>