Materia, medvetande och livets kosmiska struktur

Författare: 
Gunnar Carlsson

Materia
Enligt objektivitetspostulatet är materian det primära i tillvaron och existerar antingen någon observerar den eller inte. Psyke, andliga fenomen, själ och liknande begrepp är intet annat än följdverkningar av i grunden helt materiella processer. Dessa är alla slumpens skördar, någon Gud existerar inte, och de orsak - verkan komplex man kan iaktta har som den orsakslösa orsaken slumpen. Detta har länge varit en självklarhet inom materialistisk vetenskap men med kvantmekanikens framväxt har man fått nya infallsvinklar. Materian (partiklar i vidsträckt betydelse) är närmast att betrakta som resultat av växelverkningar mellan uppsättningar av ”fält” (icke-fysiska), som utgör den väsentliga verkligheten.
Vad är då materia? Enligt Einsteins formel E =m gånger c (ljushastigheten) i kvadrat är materia (m) detsamma som energi(E) något som också kan tolkas framgå av Max Plancks experiment. Någon exakt definition på begreppet energi har man emellertid inte inom materialistisk vetenskap. Man säger att energi är något som förmår uträtta arbete eller att det finns nio ”former” av energi, alltifrån den ”rena” gravitationen via rotationsenergi, orbital energi, kärnreaktionsenergi, inre solenergi, solljus eller elektromagnetisk strålning, kemisk reaktionsenergi, jordvärmeutstrålning till den ”smutsigaste” kosmiska mikrovågors energi. Man talar också om mörk materia och/eller antimateria vars natur är omtvistad men som enligt vissa beräkningar skulle utgöra 75% av den överblickbara delen av universum

Man talar om materiens olika aggregationstillstånd: fasta, flytande, gasformiga och plasmatillståndet. Vilket tillstånd vi än analyserar kommer vi fram till att materien i sin grundanalys utgörs av ”tomrum”, eftersom varje ”materiell” partikel i sig är övervägande tomrum och de partiklar som kan iakttas inom detta tomrum i sig i sin tur är övervägande tomrum. Men detta tomrum är inte ett ingenting utan ett någonting. Vi upplever ju i tomrummet. Detta är alltså uppfyllt av något: strålar och vågor, som inte är fysiska ur vår synvinkel utan former av energi.
Tomrummet har en oändlig potential att ge livsupplevelser – se bara på den värld vi fysiskt uppfattar. Vilka lagar och principer gäller för energiomsättningen - är det enbart slump och nödvändighet som företrädarna för materialismen hävdar eller finns det någon avsikt eller mening i allt? Kan vi acceptera att materialismens fem huvudpostulat (objektivitets-, kausala determinismen-, localitets-, fysisk monism- och epifenomenalistiska postulaten) och fyra grundläggande läror (termodynamiken, relativitetsteorierna, kvantmekaniken och  utvecklingsläran) ger oss en heltäckande, logisk världsbild?

”Man has no Body, distinct from his Soul,
for that called Body is a portion of Soul
discernd by the five Senses,
the chief inlets of Soul in this age.
Energi is the only life and is from the Body
And Reason is the bound or outward cirkumference of Energy.
Energy is Eternal Delight,” William Blake 1793.

Martinus har i sitt huvudverk ”Tredje testamentet” analyserat materie- och energibegreppen.
”All materia är ande” säger han. Ande är liktydigt med elektromagnetism i vidsträckt betydelse och psyke. Hela den för sinnena upplevbara energioceanen är en tummelplats (efter hårfina kosmiska skapelseprinciper) för jaget, som alltså är den skapande, upplevande, eviga realiteten, som är den fasta punkt utan vilken rörelserna i energioceanen inte hade kunnat förnimmas. All upplevelse baseras på kontrasterande energi- eller rörelsekombinationer men dessa kan inte uppleva varandra (en rörelse kan inte uppleva en annan rörelse); för upplevelse fordras en mot rörelserna kontrasterande fast punkt (jaget) varifrån rörelserna mäts. Att vi för närvarande i vår utveckling på grund av skapandet av en fysisk värld (som bara finns där vi utvecklat fysiska sinnesorgan för att uppleva denna) bundit (efter egen önskan) till att bara uppleva relativa mått- och vikt - facit är i ett kosmiskt helhetsperspektiv oundgängligen nödvändigt. Martinus beskriver i framförallt symbolerna nr 6 (det levande väsendet) och nr 12 (grundenergiernas kombinationer) sammanhanget och samspelet mellan jaget och energioceanen.
Var går då gränsen mellan fysisk och psykisk materia? Denna gräns bestäms av de fysiska sinnesorganens reaktionsförmåga och motsvaras av ljushastigheten för människan. En närmare analys av detta förutsätter kännedom om de fem olika rörelsearterna: ställförflyttningen, tiden, rummet, förändringen och materien samt kunskap om de kosmiska spiralkretsloppen och kosmiska oktaver. Martinus beskriver materien som livssubstans nr 5 av totalt 63, som är nödvändiga för livsupplevelsen. Materia är således både av andlig och fysisk natur och utgörs av olika kombinationer av grundenergierna. Om den är andlig eller fysisk blir alltså beroende av vilka sinnesorgan jaget använder sig av. Fysiska materier är ämnen, luft, vatten, mineral, kemikalier etc. medan andliga materier är idéer, beräkningar, planer, d.v.s. allt som betraktas som tankar. De olika grundenergierna har olika ”genomslagskraft” eller vibrationsnivå och detta leder till att olika materier vibrerar högst olika. Mineral består till stor del av tyngd-, minnes- och intuitionsenergi, vilket ger en hög vibrationsnivå. Organisk materia innehåller mycket mera av de lågvibrerande instinkt-, tyngd- och köldenergierna, vilket medför att den lämpar sig för upplevelse i den ”tröga”, långsamvibrerande fysiska världen. I detta sammanhang kan nämnas att all kraft i tillvaron orsakas av förskjutningar i tyngd – köldbalansen. En sådan andlig materia som elektricitet innehåller företrädesvis minnes-, instinkt- och tyngdenergi.

Medvetande
Enligt den materialistiska vetenskapen är medvetandet knutet till den fysiska hjärnan och kan ses som följdverkningar av rent fysiskt- materiella processer. Det finns ett otal teorier om hur detta sker men ingen förklaring kan anses vara vetenskapligt korrekt. Man famlar i mörker, vilket är naturligt med tanke på att man stängt in sig i ett fysiskt rum och vägrar acceptera en bakomliggande psykisk värld. Rent allmänt säger man att medvetandet är känslan av att finnas till som en egen individ, ett jag, som människorna kan uppleva dagsmedvetet (skilja mellan ”jag” och ”det”) till skillnad från djuren, som inte har denna förmåga eftersom de är instinktvarelser. Man kan emellertid inte bortse från att en del djur börjat kunna använda intelligens i sådan utsträckning att de fått en begynnande analyseringsförmåga,vilket innebär att de håller på att bli vad Martinus kallar ”jordmänniskor” Fysiologiskt är medvetandet beroende av en viss ämnesomsättning i hjärnan. Ur psykologisk synvinkel är medvetandet svårt att definiera men kan beskrivas som summan av en individs upplevelser i ett givet ögonblick (omvärldens energipåverkan på ”inifrån” härstammande psykiska processer, vilka alltså är av fysisk karaktär). Filosofiskt sett är medvetandet individens själ, hennes jag eller själv, som dels upplever den yttre världen, dels har självupplevelser. Man skiljer på det upplevande och det upplevda. Sociologerna talar om ett kollektivt medvetande vars nedärvning och lagar är svårbedömda.
Martinus visar i symbol nr 6 också på medvetandets struktur. I X1 och X2 finns det absolut fundamentala för det levande väsendet: X1 =jaget, X2 = alla andliga talangkärnors hemort eller förmågemagasin. Alla individens genom liven förvärvade mentala skatter finns här. Eftersom allt här är automatfunktioner är detta medvetande inte upplevbart ”dagsmedvetet” utan utgör den osynliga kraft av vilket det synliga hos det levande väsendet kan skapas. Martinus kallar detta område i det levande väsendets struktur för övermedvetandet (livssubstans nr 28) eller ödeselementet. Här finns också den maskulina och den feminina polen, Förutom talangkärnorna för de olika energierna finns här också anlagen för hur egenskaper, manifestationer och önskningar skall utvecklas. Men detta kan inte av egen kraft utveckla sig, bli till liv och upplevelse. Detta sker genom att övermedvetandet möter omvärldsenergierna inom ett annat område, X3, där övermedvetandets bundna krafter kan komma till utlösning, bli till rörelse eller energi, som blir till den samlade upplevelsen av livet. Detta område betecknar Martinus som undermedvetandet (livssubstans nr 29). Inom detta område sker en reaktion mellan utifrån (naturen och medväsendena) och inifrån (övermedvetandet) kommande energier. Undermedvetandet är alltså livsupplevelsens skådeplats. Själva upplevelsen sker dock i jaget i samband med jagets vändning av de energikombinationer, som blir resultatet av reaktionerna mellan omvärldsenergierna och ödeselementet. När vi i dessa sammanhang talar om område menas här inte fysiska områden, skilda från varandra med olika avstånd. Avstånd i psykisk bemärkelse innebär tillståndsskillnader. När jag alltså psykiskt skall förflytta mig från ett område med sina speciella vibrationsnivåer till ett annat sker detta genom att jag ”helt enkelt” ställer in min manifestationskropps vibrationer så de kommer i samklang eller resonans med det nya områdets vibrationer, så är jag där och upplever. Upplevelsen i sig är alltid ett subjektivt, ”inre” fenomen, knutet till jaget.
I detta undermedvetande sker många energiutlösningar som automatfunktioner, utanför jagets medvetna uppfattning. Martinus kallar denna sida av undermedvetandet för nattmedvetandet (livssubstans nr 35). Den andra sidan av undermedvetandet, där jaget förnimmer sitt öde via i första hand de fysiska sinnena, kallar Martinus för dagsmedvetandet (livssubstans nr 36). Normalt upplever jag i dagsmedvetandet men under vissa typer av sömn då livsupplevelsen kopplas över till min andliga känslokropp kan jag bli ”dagsmedveten” i delar av mitt nattmedvetande. Växterna upplever sett ur vår synvinkel med sitt nattmedvetande och deras utveckling sker i riktning mot att bli dagsmedvetna i den fysiska världen (genom att utveckla ”fysiska” sinnesorgan).
Var finns då detta medvetande?

Det rör sig – dock rör det sig inte.
Det är långt borta i fjärran – dock är det nära.
Det är inne i allt och det är utanför allt. Ishaupanishaden.

 Analyserar jag själva livsupplevelsen finner jag att den omfattar en platsbundenhet (livssubstans nr 37) samt en frigjordhetskänskla (livssubstans nr 38). Jag är fysiskt bunden till min fysiska kropp men kan samtidigt med tanken förflytta mig inom hela det av mig kända världsalltet. Medvetandet kan alltså inte bindas till min fysiska hjärna. Denna är en omkopplingscentral för utifrån kommande impulser och via särskilda porer kanaliseras dessa till jagets psykiska strukturer för reaktioner med inifrån kommande energikombinationer. Reaktionerna av dessa möten slussas till jaget där de upplevs, skapar ett ”havandeskap”, vänder och ger upphov till en livsyttring.

Livets kosmiska struktur
Energi- eller rörelseoceanen är bunden till de levande väsendenas jag. Ingen energi kan förekomma fri eller ensam. Allt förnimmbart utgörs av grundenergiernas omsättning som betingas av jagens intentioner. Livet i sig är alltså inte levande, det utgörs ju av energikombinationers skapande och nedbrytande och kan inte uppleva. För upplevelse fordras ett bakom rörelserna agerande jag med sin skapar- och upplevelseförmåga. Detta agerande kan vara medvetet eller omedvetet.  Analyserar jag mig själv, ett mineral, en växt eller världsalltet finner jag samma struktur: ett jag med definitionen ”något som är” eller X1; detta jags skapar- och upplevelseförmåga eller X2 samt det skapade (fysiskt som psykiskt) eller X3. X2 och X3 kan betraktas som en ”illusionsprincip” som möjliggör för X1 (jaget) att uppleva sig självt.
Undersöker vi jagens laborerande med energioceanen finner vi att jagens skapande och upplevande regleras av hårfina principer, vilka medför att jaget av paradoxalt nog ”fri vilja” genomgår sex upplevelseplan i vart och ett av på varandra följande spiralvarv i all oändlighet. I samband med detta genomgår grundenergierna kretslopp; från kulmination till latent stadium, som framgår av symbol nr 12. Jaget blir därigenom garanterad evig livsupplevelse, som ständigt förnyar sig. Mera kärleksfullt kan det inte bli – allt är mycket gott! Detta kan tyckas vara ett fullständigt vansinnigt uttalande med tanke på rådande förhållanden här på jorden men är en logisk följd av kontrastprincipen, en av de kosmiska skapelseprinciperna. Hade vi inte i ett spiralvarv upplevt kulminationen av det ”obehagligt goda” eller det onda skulle vi aldrig fått möjligheter till att uppleva dess motsats.
 En närmare undersökning visar att de levande väsendenas organismer uppträder som liv i liv eller levande väsen i levande väsen. Detta har Martinus beskrivit i symbol nr 7, livsenhetsprincipen. I symbol nr 11, den evige Gud eller huvudsymbolen visar han sedan hur alla levande väsen är delar eller organ i Gud, alla lika oundgängligen nödvändiga för Guds och vår livsupplevelse.
”Rörelsen – likgiltigt hur den uppträder – den må vara en flygmaskinspropellers snurrande eller en fågels vingslag, en projektils ilande mot sitt mål eller ljusets färd tusentals ljusår genom rymden eller månens sken på en stilla skogstjärn  - är ”evighetens” övergång eller övertoning i tiden , det är jagen som gör sig till ett med ”rummet” eller materien, ”dödens” förvandling till ”liv”. LB IV 1079.